blommalomma

Någonstans i Stockholm, men kan någon säga var?


Svar kommer senare i veckan. Måste faktiskt kolla upp det själv först!

/Blomma

Trots den enorma oreda hon lämnar efter sig där hon drar fram, så kom Hallon hem igår kväll, glad och uppåt och pluggade intensivt tills hon gick och lade sig!!!
Ja, hon kan förvåna!
Och idag är det bara glada teenisar omkring mig.
Positiva vibbar och ett matbord fullt till middagen inklusive kompis. Ingen hade bråttom, utan snack om ditt och datt om skolan och kompisar och onämnbara hemlisar.
Nu ska Hallon städa också!!! Jag tror jag ramlar baklänges!

Sen att Smultron tänker bege sig ut och festa en vardag trots att jag är emot det, ska inte få förta min positiva kväll. Bara grusa den lite. För festande tycker jag man kan spara till helgerna!
Men säg den 18-åring som äntligen kommer in på krogen som håller med mig!?
Bara hon inte väcks inatt!

Snart idol, det är riktigt kul!!
/Blomma

Matt och lycklig, men yr i mössan, släpar sig humlan iväg hemåt så nöjd, och säkert med ett leende på sina små humleläppar.

Bara lite till vill han ha innan han storknar.

Full med frömjöl sätter humlan ny fart ner i godiset. Han kan inte få nog!

Aningen matt, vilar han en stund mitt i all den härliga pollendoften.

 Mera, mera vill han ha, humlan på min balkong!

Är det här paradiset? Humlan klamrar sig fast runt pistillen och snurrar runt som om han är hög.

En pollensugen humla faller pladask för en saftig och lockande pumpablomma!

Så blått, så blått det var, vattnet vid Haväng som Lundell sjunger om.

Solen sken ibland på Österlen.

Riktigt hemma!
Landade igår hos Särbo och åkte hem idag.
Smultron tog emot mig med en snarkning.
Och snarkar gör hon än...

Jag lyckades visst med att få iväg mina mobilbloggar, fast de blev aningen hoptryckta och rubrikerna helt okontrollerade.

Hon har hållt det ganska fint här hemma, Smultron. Fast ruskigt skräpigt på golven. Det får hon faktiskt fixa till.
Sen såg jag, när jag lade in ett viktigt papper i ett skåp, att där inne fanns nåt klet. Nån har spillt Cola e.d i ett skåp! Måste luska lite tror jag.
Det står också några små små glas i diskstället. Kanske de ville spara på Colan...

Men fönstren är hela, möblerna står kvar, disken är diskad och blommorna lever nästan.
Jag är i faktiskt nöjd.
Det är bara lite dammsugning som återstår att ta tag i när hon behagar stiga upp.

/Blomma

Kära gamla Stockholm tar emot oss med solsken. Skönt att komma hem ändå.

De har visst koskit i pumparna på okända små bondmackar. Allt enligt Särbo. Därför har vi nu rullat i backarna och masat oss fram för att undvika soppatorsk. Nu till vi ha glass!

Nyss ätit så gott på gemytlig krog i Simrishamn. Imorrn hem till ansvar och vardag. Hoppas huset står kvar och äldsta dottern klarat sig lika bra som hon sagt. Det visar sig. Än ska jag njuta av ansvarslösheten.

3-rätters i hamnen och B&B med alpackor i trädgården. Kan det bli bättre?

Mätta på glassar letar vi boende. Blir det i bilen?

Bed and breakfast skulle jag kunna leva med alltid!

När vi närmar oss stänger restaurangerna! Luktar vi illa? Ser vi sunkiga ut? Gillar de inte 08:or i Smygehuk? Pizzerian blev glada att se oss, så nu vankas pizza.

I Tomelilla smög sig solen fram, och även denna blyga man.

Vilka långa åskmuller de har i Skåne

Igår kväll: sol, middag i hamnen, promenad, vin på altanen. Mysigt!

Kalmar, here we come! And go...

Nu har de nattligt bjäbbande grannvalparna sålts, men teenisarna fortsätter rumstera om i köket om nätterna: "men jag är sååå tyst, och förresten svälter jag ihjäl annars! Vill du det va?"

Jaha, men nu drar jag iväg en sväng och tänker INTE längre proppa öronen fulla av bomull för att kunna sova.


Jag kan förresten avslöja att bilden ljuger. Så piggögd och vänligt mild ser jag knappast ut när jag inte får sova.
Inte heller så tunnhårig...

Nej men nu måste jag verkligen iväg till Särbo som undrar om jag kört i diket.
Inte då, jag bara kör bil och bloggar med laptopen i knät.
Eller?
Men det tror väl ingen ändå!

/Blomma

mobilbloggning pågår

Semester i sikte.
Blommorna är vattnade.
Djuret är matat.
Disken är diskad.
Attgöralista är skriven till Smultron som ska sköta hemmet.
Matpengar är lämnade i litet kuvert.
Alla samtal minus två är ringda.
Pappan har påminnts om att Hallon kommer till honom nu. Tur var väl det, för han hade glömt!!!!!!!!! Jävel!!!
Snart har jag packat
och locket är lagt på brunnen!
That's it!
Nu ska jag bara försöka mobilblogga, så kanske det blir nåt bloggat under semestern. Eller inte.

/Blomma

Nu är hon hemma.
Jag skickade ett sms från polisen till hennes mobil. Skickat från en dator syns det inte vem det egentligen är ifrån.
Polisen varnade henne för att inte höra av sig. Sa att hon nu var prickad. Nästan lite kusligt.
Lite skraj blev hon också en kort stund och ringde genast hem!
Ha ha haaa! Det kunde hon ha!
Då kanske hon inte glömmer att höra av sig nästa gång!
Gårdagsnattens bravader kan ingen mor vara stolt över, så det håller vi för oss själva...

/Blomma

Ingen aning!
Med Smultronteenie ute på premiärfestande på stan för nymyndig kompis, så kanske den var allt annat än lugn.
Men vad vet jag?
Ett liiiitet, litet sms vill jag alltid ha när hon landat hemma hos kompisen för att sova. Det vet hon så väl.
Jag visste iallafall att hon skulle sova borta.
Men nu då?
Är hon inte hemma än? Eller hur ska jag tolka avsaknaden av hemma-igen-sms?
Ska jag ringa polisen?
Ska jag ringa hennes mobil som hon aldrig i livet kommer höra?
Bläää för såna här mornar!
Men visst, visst, det finns nåt att glädjas över, käre Kay Pollak*:
Min yngre dotter kom hem i tid, sov hemma, är fortfarande hemma.
Japp!
Det är som det ska: Oron är konstant. När en teenie är stökig eller oroande, så sköter sig den andra. De stökar inte (vanligtvis) samtidigt!
Tacksam är jag över det.
Alltid nåt.
Fast fakta kvarstår om Smultron. Jag vet inte om hon kommit "hem" än.

/Blomma

* Kay Pollak har skrivit boken: Att välja glädje!

En klick med svenska tonårstjejer åkte till Bulgarien i somras.
De tänkte ha kul.
De skulle sola.
De ville absolut ut och festa på kvällarna.
Och säkert hade de planer på nånting som har med grabbar att göra.
Och eftersom det var en myndig bunt av tjejer, så var det fritt fram.
Väl framme märkte de att maten inte var mycket att ha, men att lägenheten var desto bättre.
De märkte att på vissa ställen var drinkarna blaskigt svaga, för att på andra ställen vara grymt starka. Det var en ganska smart mamma som hade talat om det för dem innan de åkte, men det viftade de bara bort och ansåg mamman så förlegad och borta från "den unga verkligheten", så hon var knappast nåt att lita på.
Det var nämligen så, visste tjejerna, att ALLA drinkar på ALLA festsemesterställen "utomlands"(?), de var så svaga som saft! Hmm.
Den där högen av tjejer kom så småningom hem till sina underbara familjer i Sverige, men längtade mest tillbaka.
Familjerna märkte något besynnerligt med tjejerna:
De hade förvandlats till en stor sammanhängande tonårsamöba, som liksom satt ihop, så om någon tjej gick nånstans, så swoooop,  sögs de andra tjejerna dit direkt.
De hade långa tentakler som sökte sig fram till föräldrafria hem, och dit drog de, en först, och de andra swooopade sig snabbt efter. De intog ff-hemmet till sitt högkvarter, där de utgick ifrån, och där samlade de ihop sig och sov, troligtvis framåt småtimmarna.
Om de inte lyckades swooopa sig samman någon gång, så hölls ändå en länk av amöbakontakter ihop genom msn eller pa och där höll de linan blockerad i timmar med att skicka hundratals bilder från sin gemensamma drömresa.
Hemma var de allt ibland, det märktes på spåren. Där lämpades skitiga kläder av och intogs massa mat så kylskåpen tömdes, fast ingen tonåring syntes till.
Mycket märkligt!
Hur skulle nu amöbatjejernas familjer nånsin få se dem en och en igen? Hur skulle de få se dem överhuvudtaget?
En klok gammal mamma tänkte så här:
Vänta ut dem, för snart börjar skolan och verkligheten igen.
Då kanske det går att haffa en av dem (förhoppningsvis en egen dotter) och få nånting gjort här hemma.
Kanske, kanske få den "lilla" dottern att inse att vardagen har sitt fina den också. Det måste den ha, för om man bara ska leva för semestern, då lever man inte mycket!

/Blomma

Imorse var det många som kom tillbaka från semestern. Det märkte jag och några till.
Det brukar betyda många som ska köpa nytt månadskort i spärren till tågen. Som jag, som kommer ditspringandes några minuter innan tåget ska gå, med en förhoppning om att hinna köpa nytt sl-kort och ändå hinna med tåget.
Men så fort jag kom fram och såg kön, så insåg jag att det var lönlöst att ens hoppas. Så snabbt kan det omöjligt gå att ta betalt av alla och stämpla och lämna växel eller knappa in koder. Snabbt skulle det inte gå, så lika bra att ta en Metro och koppla av en stund.

Det insåg jag och säkert nån mer, men de flesta stod och suckade sååå högt och dramatiskt som om jordens undergång var nära. De VILLE så gärna hinna med tåget, och var därför jättestressade och så fruktansvärt otrevliga mot den alldeles oskyldiga spärrvakten. Det var bara vi i kön, som inte varit förutseende och köpt kort kvällen innan eller kommit i god tid, som hade oss själva att skylla.
Men ändå! Ändå måste vissa gasta åt spärrvakten att släppa in dem utan färdbevis, och när han inte gör det så får de mord i blicken och stönar högt och suckar och trampar runt på stället i ett klart stressande tempo.

Värst av dem jag såg, var en kvinna i 35-årsåldern som var så arg så hennes ansikte var alldeles förvrängt av alla ilskeveck och rynkor i hennes spända ansikte med smala, kisande, ilskna ögon som sköt blixtar omkring sig. Rösten lät inte verklig, utan hon väste stötvis fram elaka små meddelanden till den stackars stackars spärrvakten för hon var för upprörd för att kunna andas ordentligt.
Allt hon gjorde och sa, gick ut på att behandla honom så nedlåtande som möjligt och hon visade tydligt att hon tyckte att han var mindre kompetent och inte hade en aning om nånting alls i hela världen.
Men hon, hon visste precis allt!
En allvetande hondjävul hade han råkat ut för, spärrvakten.
Hon var otrolig!
Enligt den djävulska kvinnan hade spärrvakten gjort fel, som tagit betalt för månadskort och även gett henne ett månadskort fast hon ville ha veckokort. Ok, ord står mot ord, men visst kunde han väl gjort fel, spärrvakten. Han gjorde vad han kunde för att rätta till det. Han tog tillbaka det kort hon inte ville ha, och gav henne mellanskillnaden och skulle precis ge henne veckokortet, det som hon ville ha.
Men det ville hon minsann inte!
Hon visade med hela sitt kroppsspråk hur orättvist behandlad hon blivit av denna okunniga invandrare till spärrvakt.
Hon lät honom få veta att det var minsann inte 600 kr hon fick tillbaka, det var mycket mindre än så. Hon fladdrade med sedlarna så alla skulle se att det där var ju klart mycket mindre än 600 kr.
Men, du skulle ju ha veckokort... började han.
MEN NU VILL JAG INTE DET LÄNGRE. Jag vill bara ha tillbaka mina 600 kr och köpa en enkel biljett istället! Så köper jag ett veckokort på något annat ställe i stan!!! Vääääs, väääs, frääs och spott och blickar som kunde döda, avslutade hon med.
Som han led, spärrvakten.
Han sa, ut till kön: Jag är bara människa, snälla stressa mig inte.
Sen var det min tur.
Jag köpte sl-kort med betalkort och när han lämnade kvitto och sl-kort till mig, så pekade han på beloppen och sa: Titta här nu, titta att det står rätt belopp här och här. Ser du? Så det inte blir samma sak igen.
Ja jag ser, sa jag. Det är alldeles rätt. Tack så mycket, sa jag och log snäll mot honom.
Jag ångrar att jag inte sa nåt mer uppmuntrande, men då hade jag ju försenat kön ännu mer, så risken för lynchning hade varit överhängande.

Herregud människor!
Vad gör ni med era liv?
Stress, stress, stress kan göra de flesta till elaka djävlar.
Om man bara inser att det i vissa fall inte lönar sig det minsta att stressa upp sig, utan istället dra ett djupt andetag och finna sig i det försenade tåget eller vad det nu är, och sitta och läsa istället, eller sova, eller meditera, eller ringa en vän, eller vad som helst måste vara bättre än att  långsamt stressa ihjäl sig. Eller vara elak mot andra människor.
Elakhet sprider elakhet och snällhet sprider snällhet.

Så snälla snälla, var snäll mot de du möter så blir de snälla mot dig.


/Blomma

Bort med alla negativa tankar om stökiga tonåringar och tråkiga liv. Vad är det för gnäll???
Folk dör men jag och mina älsklingar lever.
Bara det!
Jag har massor att vara glad över:

Jag har två fantastiska döttrar med positivt sinne och hela livet framför sig.
Jag har ett jobb.
Jag har det mesta jag behöver.
Smultron 18 år skrev ett förlåtmigbrev för missad festmiddag. Sååå glad blev jag då.
Hallon har städat sitt rum.
Jag har tvättat 3 maskiner tvätt och klockan är inte ens 12.
Jag har skurat och klockan är inte ens 12.
Jag har troligtvis halva livet kvar.
Jag har en underbar familj.
Jag har en frisk familj.
Jag mår bra.
Min cykel är lagad och växlarna fungerar.
Min bil rullar på så snällt utan att klaga.
Jag har ett hemtrevligt hem.
Jag har vänner.
Jag har min Särbo.
Jag bor i ett tryggt land.

Jag skulle antagligen kunna fortsätta hur länge som helst.
Om man bara väljer att tänka: "vad bra, hon har städat rummet" istället för det tråkiga tänkandet "vad slarvigt hon har städat" så blir alla så mycket gladare.

Positiv idag

/Blomma

Jag är så trött på slöa tonåringar.
Slöa och likgiltiga för allt annat än sig själva.
Det är jag otroligt trött på!
Så fort man ber om nåt så drar de bara iväg och måste träffa nån kompis (röka?!) eller köpa godis (cigaretter?!) eller nåt annat osannolikt oviktigt för alla andra än dem själva.

Jag är så trött på allt de "glömmer": ta bort disk, lägga kläder i tvätten istället för på golvet, hänga upp handdukar, torka bort sina smulhögar, ta bort chipsskålar, ta hand om sina tvättade underkläder, städa sina rum mm mm.

Jag är så trött på att det aldrig går att prata med dem, för har de inte en telefon i örat, så ser de på tv och kan inte annat eller chattar eller är precis på språng.

Jag är så trött på mig själv för att jag blir så trött på dem.

Hur löser man sånt?

Det hälper knappast med att sova bort den tröttheten. Nej tyvärr!
Ignorera skitungarna? Nej nej nej, det blir bara värre!
Skrika? De skriker tillbaka.
Hota? Med vadå? De bryr sig knappast.
Muta? Näe tack!
Uppmuntra? Det försöker jag, men finns sällan tillfälle.
Det måste vara bäst att prata ändå, men det finns ALDRIG tillfälle att prata med dem utan störande moment eller kompisar i närheten.
Jag har inte provat på att lura in dem i bilen och köra till avlägset ställe utan mobiltäckning och få motorstopp! Då kunde man prata några timmar tills jag plötsligt kommer på att jag visst har en reservtank gömd nånstans. Det borde jag prova!

Andra förslag?

/Blomma

De här rosorna är så fina så man kan tro att de är från Rosendals trädgård eller nån trädgårdsmästarodling. Tycker jag iallafall!
Och så växer de på min balkong!

Gröna fingrar har jag visst fått!
Har ingen aning om hur det gick till eller när det hände, men nuförtiden bryr jag mig mer om blommorna än jag gjorde förr.
Vattnar dem t.ex.
Gödning nån gång ibland.
Ny jord? Nää, nu ska vi inte överdriva. De klarar sig nog bra ändå! Frågan är bara hur länge...

/Blomma

Smultron har kommit hem!
Hon väckte mig vid 6-tiden imorse.
Då hade jag inte vaknat av att hon klampade in. Kanske har hon lärt sig smyga, eller så berodde det helt enkelt på mina stora bomullstussar som jag har i öronen när jag sover för att inte vakna av grannvalparnas skällande.

Vi åt frukost tillsammans, det hann vi med, sen ville hon sova och jag stack till jobbet. Jag frågade vad hon ville ha till middag, så vi kunde äta nåt gott tillsammans ikväll. Hallon skulle också komma hem och äta med oss.

Sen när jag kom hem så skulle hon ut med kompisarna och äta!
Som hon har levt med i två veckor!
Hon hade glömt bort det vi sa imorse, hon hade förstås inte sovit nåt, men ändå! Lite sur blev jag nog.

Fast hon kommer nog snart hem igen.
Med 5 kompisar i släptåg!!!
Det är väl ok, men jag hade velat träffa bara henne en stund.

Men jag ska låta henne vara och inte tjata om onödigheter. Det är mitt nya motto.
Nu är hon i sin egen lilla semesterefterdyningsvärld och ser nog hemmet som rätt tråkigt. Så varför göra det ännu tråkigare?

Hon kom förresten på en ny trevlig liten idé på vad man kan göra efter gymnasiet.
Jo, man kan faktiskt jobba som festfixare utomlands.
Jag KUNDE inte riktigt glädjas åt hennes framtidsplaner.
Herregud!
Jag som trodde allt skulle lugna ner sig snart!
Hon börjar ju bli stor!
Ska jag då oroa mig över att hon ska supa ihjäl sig i främmande länder?
Nej nej nej!
Då åker jag efter. Jag kan väl jobba som strandraggare eller nåt!

/Blomma

Efter dagens "vandring" á le Parkour, så kommer jag sova gott. Mina stackars lår också.
Det var alltför länge sen de fick utöva såna explosiva övningar, och det märks!
Tänk att jag har klättrat på trappräcken likt en reumatisk apa!
En viss publik fick vi, japaner med kameror som trodde vi utövade nån ny yoga kanske?

I gryningen dyker Smultronungen upp igen.
Hemkommen från en tvåveckorsresa på egen hand med kompisarna kan jag tänka mig att det inte känns alltför skoj att komma hem.
Jag undrar lite om hon kommer vara förändrad efter att ha smakat på friheten ett par veckor...

Tröttast i stan idag är jag!

/Blomma

Jag läste precis ut Alkemisten av Paulo Coelho för andra gången. Den är inspirerande och uppmuntrar till att ta vara på sitt liv och framförallt våga lämna det trygga och prova nytt. Jag kände igen mer detaljer nu, eftersom det handlar mycket om öknen och jag faktiskt färdades ett par dar i södern och Sahara nu i sommar. Det blev lite extra krydda. Jag gillar den boken.
Jag läste ett citat som jag tänkte citera, men hittar tyvärr inte tillbaka dit fast jag bläddrat massor. Det får väl bli när jag nån gång läser om den igen.

/Blomma

Så var Hallon iväg på Grönan idag då.
Där kan hon stanna hur länge som helst, från 2-tiden när de kom dit till sena natta om hon bara får.
Det blev hennes sommarpresent: ett Grönanbesök med käk och vad hon nu får det att räcka till.
Smultron fick ju högtalare till ipoden. Samma prisnivå blev det, rättvis som jag är.

Nu ska jag käka lite middag och sen fortsätta med mitt Tunisienalbum som tenderar bli hur stort som helst!
Fotolimmet är slut.
De Tunisieninspirerade små klisterbilderna är slut.
Mina mönsterritaridéer börjar ta slut. Fast bara börjar, lite till kan jag nog hitta på.
Jag kan ju alltid lära mig arabisk skrift, den är rätt dekorativ.




/Blomma

Det blev ingen ny eller begagnad cykel.
Jag gjorde som jag inte hade tänkt, lämnade nämligen in min gamla Crescenthäck till fabror cykelreparatören.
Han sa att det här är fina grejer. Den är klart värd att byta däck på. Naven håller i en evighet på såna här cyklar. Naven? Hmm, visste inte att de brukar rasa ihop annars.
Såååå, nu är det bara att vänta och se hur den blir, provcykla lite, och sen kanske jag skulle fixa lite mer om den nu blir bra.

Min cykelfixarkomihåglista:
1. Prova nåt rostätarmedel till de kromade delarna.
2. Skaffa ny pakethållare.
3. Kanske köpa ny sadel, eller sadelskydd. Den läcker nämligen, annars rätt skön.
4. Skruva bort dynamon.
5. Tvätta hela cykeln.
6. Skaffa cykelpump
7. Kanske, kanske måla den.
8. Måste nog köpa 5-56 för att kunna lossa sadeln. Den är fastrostad i nedersta läget och även om jag är kort så skulle jag vilja ha upp den en aaaaaning bara.

Någon som inte vet vad 5-56 är? Ett universalmedel som alla som nån gång haft en gammal bil, varit i kontakt med. Spreja lite här och var så startar bilen. Det är som trolleri!

/Blomma

Nyss hemkommen från parkteatern i Vitabergsparken kan jag bara säga att det gjorde ni bra Lise och Gertrud!

Härligt, avslappnat, proffsigt, säkert, underhållande, flamsigt, charmigt, bra,  med självdistans, och en jättepositiv energi utstrålade de, två tjejer och en cello. Fast de lät som en hel orkester!
Några extranummer blev det också.
Publiken var också fantastisk. Såklart!

/Blomma

Min käre Särbo sticker iväg på semester med sina kids snart. Och jag jobbar.
Så jag tänkte köpa en korsordstidning åt honom som han kunde ha på stranden. Han gillar nämligen korsord. Jag ville ha en MANLIG korsordstidning helst.
Men det finns inga! Alla är hopplöst tråkiga.
Alltså själva korsorden har jag ingen aning om hur de är. Jag provkryssade inte i Pressbyrån direkt, men de teman som finns är så trååååkiga.
Jag ville ju göra honom glad och hitta en korsordstidning med musiktema, rocktema eller nåt sånt. Där frågorna handlar om artister, t.ex vem som skrivit en viss låt, producerat nån skiva eller liknande.
Finns det nånstans?
Vet nån?
Nu köpte jag en som hette Kors & Tvärs, med Charlotte Nilsson iklädd krans på huvet. Det fanns en med Timell-tema, men den ville jag INTE köpa. Han skulle nog bara se det som en pik, för han är ingen handyman direkt.
Såg just att det står "Lätta kryss för alla!" på den. Kanske inte helt rätt, jag tror han vill ha lite att bita i!
Ja ja, fast på stranden kanske det är bra med nåt lätt, ifall hjärnan kokar!
Då kan han ligga där på sin handduk och kryssa lite och tänka på mig!
Eller bli uppdragen av uttråkad son, som inte vill sola lika länge som soltokig dotter, för att spela strandtennis och annat skojsigt.
Denna "lilla" son, som man för några år sen kunde dra med på de mest tjejiga grejer med alla våra tjejer, bara han fick ha sitt game-boy med sig. Han satte sig så snällt ner och såg inget annat av världen än sina hoppande små gubbar (eller vad vet jag vad det var, kanske motorsågsmassaker!!). Förnöjd var han iallafall.
Semester tillsammans med alla teenisar har vi lagt av med.
I år blev det jag och mina barn, sen han och hans barn och sen, då ska bara han och jag semestra ihop en vecka. I det soliga Sverige!
Så jag hoppas regnet blåst bort tills dess, det är ett tag kvar.

/Blomma

Åkte iväg för att köpa cyklar men vad blev det?
Jo, några sketna toaborstar och Kalle Anka-tofflor!
Det var allt Ikea kunde locka med idag. Otroligt!

/Blomma

Nybryggt rooibos-te och mackor och så lite dator.
Så rogivande att sitta här i min ensamhet.
Precis som den feta Mma Ramotswe i damernas detektivbyrå.
De där böckerna får mig att vilja åka till Afrika.
Nu har jag ju precis varit i Afrika förstås, i Tunisien, men jag har varit lika trångsynt som jag själv tycker att alla amerikanare är om Europa, nämligen tänkt att Afrika som Afrika. What´s the difference? Norr eller söder, Kenya eller Tunisien.
Men självklart är det jätteskillnad, precis som Europeiska länder skiljer sig något enormt åt.
Det är alltså Botswana jag borde besöka då.
Och bli mottagen av någon trevlig och klipskt Mma Ramotswe.

Jag skulle vilja besöka några länder i varje världsdel. Ett litet mål jag har.
Då återstår bara flis då!
Men enligt Alkemisten (läs den!) så fixar sig det mesta bara man har rätt inställning och jobbar mot sitt mål.
Jag jobbar och jobbar, men var fasiken tar alla pengar vägen? Inte ligger de i madrassen iallafall!
Kanske man skulle börja tippa?
Sälja sin kropp?
Hitta ett botemedel mot nån hemsk sjukdom?
Uppfinna något genialt som varenda människa aldrig kommer fatta att de någonsin klarade sig utan?! Jaaa, det gör jag!
Måste fundera lite bara...

/Blomma

16 grader!
Kan det vara så kallt?
Den här sommaren har varit så fantastisk.
Nu är det redan 18, så det blir nog inte så tokigt idag heller.
Efter en sån här sommar, som faktiskt har långt kvar än, så brukar det kännas riktigt bra när hösten kommer.
Det blir bara skönt med lite friskt väder.
Fast inte än.
Den får gärna fortsätta augusti ut.
Sommaren alltså.

/Blomma

Varför kan jag aldrig lägga mig tidigt?
Varför kom jag precis på att jag inte har hängt tvätten???
Varför inte bara skita i tvätt och allt och lägga sig med kläderna på och utan att borsta tänderna?

Precis!
Det gör jag!

/Blomma