Jag kan inte göra åt dig vad du måste göra själv, fast det kliar i fingrarna

Höstterminen slutade med en CSN-varning för Hallon.
Jag blir så matt av sånt. Får ont i magen när jag ser brev ställt till målsman som skickats från kommunen eller skolan eller liknande.
Det började nog i mellanstadiet när Smultron och kompisar "råkat" peta på en filmduk med en trasig och vass pekpinne så duken gick sönder lite, sen slog det väl slint så att alla skulle "råka" peta lite hål i duken. Den hängde nog i slamsor sen och ingen hade gjort något med flit. Det bara råkade bli så ju! Då skickade skolan en räkning med förklaring till vad hon åstadkommit. Hjärtat stannade nästan av chocken. Inte kunde väl min lilla Smultron göra så? Det fick hon betala av själv med sina små veckopengar. Sånt måste svida så man inte gör om det. Det gjorde hon inte heller.

Fler tråkiga brev har jag fått, t.ex den här andra CSN-varningen sen Hallon började gymnasiet.
Så nu skulle förstås terminen börja med att inte komma minsta lilla minut för sent, eftersom somliga lärare låser dörren så de missar hela lektionen. Och INTE, INTE skolka från lektioner med dumma lärare eller om man inte gjort läxan eller vad det nu kunde vara för anledning.
Så tittade vi idag på resultatet.
Jag blir bara så matt!
Ungen har missat lektioner var och varannan dag ändå!
- Men det stämmer inte, sa hon.
- Nähe, men t.ex den här lektionen idag. Var du där då?
- Njae, en stund, säger skitungen!
Herregud, jag hotar och lockar och pockar men vad gör väl det för skillnad?
Du vet väl vad det här betyder, frågade jag henne.
-Jag får väl inga pengar, sa hon bara sådär utan ånger i rösten.
Hon är inte riktigt skolmogen, min yngsta lillskit. Borde väl gå om hela gymnasiet egentligen.
Men hon är en härlig unge iallafall och jag älskar henne så det gör ont.
Just därför vill jag ju att det ska gå bra för henne.

/Blomma

Gratis mat och boende tack!

Jag tyckte vi hade ett jättebra snack, Smultron och jag häromkvällen.
Trots att jag var på väg att lägga mig märkte jag att hon ville prata och tänkte att, ja ja, för lite sömn en natt gör väl inte så mycket. Så vi pratade om kärleken som knakar och brakar och killar, speciellt en särskild kille då.
Jag kände mig nöjd att jag offrat min sömntid så hon fick prata. Trodde hon pratat av sig och var nöjd.
Men så idag brakade det loss!
Inte var hon nöjd inte!
Jag bryr mig tydligen inte om henne ett skvatt!
Och vadå att vi pratade den där natten, det var väl typ fem minuter trodde hon!!! Herregud! Det kanske kändes så för henne, men varför inte säga nästa dag att hon vill prata mer?
Vår kommunikation funkar sådär va!?
Vi förstår inte varandra så bra direkt.
Hon är inte precis nöjd med att hon ska betala en liten fjuttsumma här hemma heller, fast hon jobbar och inte pluggar alls. Nej då, det ska såklart föräldrarna bjussa på, så de bortskämda barnen kan leva lyxliv istället för att bidra med något litet till hyran och maten.
Ingen annan betalar hemma säger hon!
Va?
Jag blir så trött på curlingföräldrar. Fast jag vet ju inte om hon har rätt, ingen annan kan ju betyda att två kompisar inte betalar hemma.
Hon ska iallafall betala nu när hon jobbar.
Om det inte passar så flytta då!
Efter det lilla avdraget hon ska bidra med till hemmet så kan hon ändå lyxa betydligt mer än vad jag kan.

Snart kommer hon hem och vill ha pizza. Hmmm.... Det har jag inte svarat på, har inte riktigt bestämt mig om vi ska slå till med pizzor idag. Min mage är lite kajko så den vill nog hellre käka ris och buljong. Säkert lyckat att föreslå!

/Blomma

Carpe diem för fan

I veckan skulle Hallon fira en månad med pojkvännen hemma hos honom trots vardag och försening till skolan. Jag var väl för snäll kanske men kunde inte låta bli. De är rätt söta faktiskt.
Sen på kvällen när vi pratade sa hon att hon inte mådde bra.
Jag blev såklart misstänksam, tänkte de planerade att skolka tillsammans dagen efter.
Sen på natten fick jag ett sms att hon spytt så jag kunde sjukskriva henne.
Hoppsan! Där fick jag!
Hon fortsatte spy och vara riktigt risig så jag fick rycka ut med "ambulansen" och hämta hem henne när jag slutat jobbet. Hon är fortfarande lite hängig men äter nu litegrann iallafall.
Kände sig så pigg idag så hon stack en sväng på tjejmiddag men är redan hemma igen. Orkade inte längre stackars krake.
Smultron med kompisar har samlats här inför utgång ikväll. Rätt tystlåtna än så länge.
Härligt med glada ungdomar hemma en lördagkväll iallafall. Det kommer jag sakna den dag de flyttat.
Deras röriga kaos och bråk och slagsmål har jag antagligen glömt då.
Nu ska jag försöka glädjas åt en mysig kväll med härliga ungar.

/Blomma


Konstigt värre

Konstigt att ingen finns här när man ska städa.

Rätt konstigt också att Hallon slänger handdukar på golvet och sen när hon ska duscha så kan hon inte använda de handdukarna, för "de har ju legat på golvet" och då tar hon nya och använder och slänger på golvet osv.

Ganska mysko att jag blir missförstådd i telefon av min drama queen till dotter, så när jag skickar sms att hon ska låta telefonen vara öppen för att jag vet att någon vill få tag på henne, då måste hon ringa upp och fråga vad jag menar? Men vad kan jag möjligtvis mena? Bara att hon ska låta bli att pladdra ett tag, inget annat. Men jodå, Smultron är säker på att jag vet något. Något väldigt viktigt som jag undanhåller henne. Absolut är det så. Jag ser ingen annan utväg än att lägga på och skriva ett väldigt tydligt förklarande sms. Sen är hon tyst. Antagligen inte för att hon är nöjd med svaret utan för att den som ville ha tag på henne äntligen kommit fram.
Sån är vår vardag med ständiga missförstånd, aningar, konstiga miner gör jag tydligen också, feltolkningar av mitt minspel, övertolkningar av det mesta.
Men vi vet om det, att jag tydligen visar och antyder sånt jag inte menar och Smultron tolkar allt jag säger som om jag har någon undermening. Herregud, så tjejig är jag inte så jag menar annat än det jag säger! Borde väl hon veta vid det här laget.

Konstigheter ja, lamporna är oftast tända på natten här. Ingen tänder dem och ingen släcker dem. Alla så oskyldiga, men JAG, jag lägger mig ändå först, so blame it on the teenies, ice bears.

Jag håller med isbjörnarna. Konstigt väder är väl alla överrens om att det är. Konstigt värre. Varmt och tråkigt. Min älskade snö är inte här. Jag längtar efter att pälsa på mig långkalsonger och skidbraller och ut i snön och göra vad som helst, åka pulka, skidor, göra snöänglar, mula nån, göra snölyktor. Men då får jag åka långt norrut.

Annars lyckades jag med en stark köttgryta idag (kanske också tillhör konstigheter egentligen) som t.o.m köttkräsna Smultron gillade. Tror jag det när köttet kokat en timme. Annars föredrar min lilla snobb oxfilé. Förstår bara inte när hon äter det, för här hemma äter vi det högst en gång om året. Tydligen minnesvärt iallafall.

Med träningsvärk på de mest konstiga ställen efter att ha boxats med Hallon ska jag nu släpa mig till soffan och dö en smula.

/Blomma

Kakmonster

När jag klev in genom dörren överväldigades jag av en omisskänlig doft av kladdkaka. Mmmmm.
Någon verkar ha gjort en kladdkaka, tagit ut ur ugnen, sedan fått väldigt bråttom iväg och lämnat den alldeles nygräddad, oäten och ensam på diskbänken. Då har man bråttom!
Självklart var allt annat också lämnat framme, kladdiga bunkar och sockerpaket och sånt.
Undrar om man får smaka?
Undrar om vi har hustomtar?
Eller en liten Hallontjej kanske? Som just nu är på bio. Troligtvis kom det som en plötslig ingivelse att lämna kakan och dra på bio istället. Gissar jag. Om vi inte har hustomtar förstås. Eller ett väldigt försigkommet marsvin.

/Blomma

Check? Check!

Jag tänkte ta med mina tjejer på bio den här veckan eftersom jag visste att jag för några månader sen fått tre biocheckar till den lokala biografen. Den brukar inte smälla högt hos dem i normala fall, men en vardagkväll i januari när pengarna tryter var ett höjdartillfälle att föreslå det.
Jag kollade precis bioprogrammet och vi kan säkert hitta en film som alla vill se.
Sen började jag rota i lådor efter checkarna. Jag hittade två stycken som gick ut 2003! Väldigt onödigt att inte ha utnyttnat dem, men jag vill inte slänga dem ändå, för kanske kanske någon snäll eller blind person godtar biljetterna. Om jag nånsin använder dem. Men jag hittade inte de nya.
Öppnade en annan låda som knappast skulle innehålla sånt, men se där låt de! Tre finfina checkar som vi skulle kunna gå på bio för. OM DE INTE GÅTT UT!
Hur kunde jag missat det? Biljetterna var inte ens särskilt gamla, jag fick dem i november tror jag.
Men så börjar jag dra mig till minnes att jag fick dem av mamma för hon trodde inte hon skulle hinna använda dem innan nyår. Varför glömde jag den lilla detaljen?
Undrar om de godtar fem gamla checkar som betalning för tre biobiljetter?

Något ännu värre, som jag knappt vill berätta, var att jag i samma låda hittade ett presentkort på ticnet på 400 kr!!!! Jag kollade och det hade också gått ut!
Men varför ska de gå ut nånsin? 400 kr är väl alltid 400 kr så de förlorar knappt på det eftersom värdet på 400 kr minskar så jag ändå får mindre för pengarna idag än då presentkortet köptes.
Jag ska nog hitta nån blind på Ticnet också.
Jag har lyckats med gamla Konsumcheckar, men inte med nitiska 50+are i kassan, de tanterna går inget förbi. Nej, en ung och lite skrajsen tjej eller kille ska det vara. De förlorar knappast på att ta emot en gammal check. Men jag förlorar om de inte gör det, alltså försöker jag tills det lyckas. Är jag snål eller? Nej, jag vill bara att rätt ska vara rätt. Konsumchecken var min och det var mina 50 kr. De ska inte sno åt sig dem från en så otroligt trogen kund som jag! Bara för att jag råkat missa ett datum.

Biocheckarna är förresten också på bestämda belopp, så de förlorar väl inget på att ta emot dem som betalning? Fel redovisningsår kan väl knappast göra något, eftersom det lär vara många köpta checkar som aldrig löses ut också. De tar nog ut varandra.

Annars verkar Smultron lagt av med rökningen utom på fester, men Hallon luktade rök idag så henne är jag arg på. Fast hon säger att hon inte röker. Bah! Det har de alltid sagt båda två.

/Blomma


Kanske aliens

Så var vi där igen.
Smultron är inte hemma, men har visst glömt sms:a att hon sover borta.
Suck!
Det var just vad jag nyss sms:ade henne, endast detta: Suck!
Jag är inte direkt orolig, men det är ju onödigt.
Tänk om jag behöver vara orolig?
Hon KAN ju faktiskt ha kommit ifrån kompisarna och blivit överfallen av galningar.
Inte särskilt troligt, men ändå.
Jag ska inte behöva undra det minsta över såna saker!
Attans skitunge!

/Blomma

Vilken action

Jag måste skaffa mig ett helgintresse.
Ofta springer döttrarna vind för våg men samlas ihop till middagen.
Innan dess brukar jag träna, städa, handla, promenera, typ.
Skojsigt det låter!
Idag ska jag för omväxlings skull göra något så spännande som att slänga ut granen.
Vilken happening!

Livet leker och jag tittar på, eller?

/Blomma

Happy friday

Bästa överraskningen i år bjöd Hallon på.
Under dagen fick jag ett sms att jag inte skulle köpa mat, men trög som jag är var jag ju tvungen att ringa och undra vad hon menade. Skulle hon inte äta hemma?
- Jovisst, köp ingen mat bara, sa hon lite kryptiskt.
Så jag åkte hem och möttes av ett dukat bord och maten nästan klar.
Hallon och pojkvännen hade fixat middag!
En bra början på helgen.

Tack ska ni ha sötingar!

/Blomma

Kör hårt

En hake är bra att ha.
Min äldsta dotter är inte särskilt angelägen om att göra vad man förväntar sig. Det var bättre när hon var 11 men nu är hon 19 och störst, bäst och vackrast i världen. Vet bäst. Det är ju fantastiskt vilken tur jag har som har fått en sån stjärna i familjen. Eller diva kanske man kan säga. En älskad diva ändå och älskvärd, bara hon får bestämma.

Iallafall är det nu så att hon väldigt gärna vill övningsköra.
Hon vill också väldigt gärna ha ett körkort till sommaren, trots att hon knappt kört en moppe tidigare.
Ambitioner är bra.
Hakar är också bra.
För nu får jag förhoppningsvis det jag vill, och det är en specifik sak som har med att göra rätt för sig att göra.

/Blomma

Drömkärring

Jag sitter med sprängtajta braller och känner mig fet.
Jag vet att jag inte är fet men jag känner mig så.
Kanske kunde vara lite mer tränad men det är ingen fara på taket än så länge.
Iallafall gav det  mig en bra idé om man vill gå ner i vikt.
Bära trånga, hårda, obekväma kläder när man äter, men när man gör något nyttigt tar man på sig snygga, välsittande, sköna träningskläder. Då kanske det blir en positiv upplevelse att träna?

Jag tycker jag tränar mer än nånsin, iallafall rätt så regelbundet, minst två ggr per vecka. Det är ju helt ok ändå.
Men hullet växer ändå!
Varför?
Jag gissar att det är medelåldern som har smygit sig på och utan att jag har fattat hur det gick till befinner jag mig mitt i den!
Mitt i den hemska tiden som är början på en utförsbacke.
Deppigt!
Fast jag är inte deppig.
Har bara insett att för att hinna träna i samma takt som min ämnesomsättning minskar funkar det inte om jag inte samtidigt drar ner på kalorierna.
Oj oj oj, att ingen berättade det för mig!
Eller förresten. Det var kanske lika bra det. Varför deppa i förtid?
Nu är jag lyckligt ovetande om eventuella krämpor som kan komma, jag tror t.o.m att jag inte behöver få några krämpor om jag tränar min kropp smidig och stark.
Det är mitt mål:
Att bli en glad gammal vältränad kärring som springer ifrån eventuella väskryckare så det bara svischar om det. Så kan de stå där och gapa och undra vad som hände. Dream on kärring! säger väl skitungarna, men de är lyckligt ovetande om vad som ska drabba dem.

/Blomma, kanske en ovanligt jobbig blivande gammal kärring


Med pisk?

Motivation.
Självdisciplin.
Hur tränar man upp sånt?

/Blomma

Strejk

Igår kväll fick jag nog av skrik och bråk och hysteri så jag strejkade.
Jag matlagningsstrejkade så Smultron fick fixa sin egen middag (Hallon var inte hemma). Inte särskilt betungande eftersom vi hade rester från igår hon kunde värma.
Och själv drog jag till skogs!
Eller snarare till min goda vän och granne. Hon var med på min impuls att dra till stan så jag kunde slänga i mig en middag bestående av hamburgare och sliskig, odrickbar Cola. Sen vidare till en nyöppbad bar som inte godavännen hade varit på.
Vi fick erbjudande att följa med två outsiders till Paris.
Det lät ju trevligt, men eftersom vi känt dem i ca 2 minuter kändes det en aning överilat.
Vi avböjde och åkte hem istället. Var nog hemma före klockan slog tolv som riktigt skötsamma flickor (eller medelålders kärringar).

/Blomma


Blivande bilförare

Nu ska hon visst ta körkort, Smultronungen!
Då jävlar anamma ska minsann himmel och jord rivas upp för att komma dit.
Först ut är att göra ett syntest.
Sen ska här harvas med körträningar.
Fast det får ske på hennes initiativ. Blir nog bäst så.
För när körkortet är taget blir det garanterat tjat om att låna bilen.
Usch och fy, jag kommer ihåg hur jobbig min dåvarande pojkvän, som sen skulle bli pappa till mina döttrar, var när han höll på att tjata ihjäl sina föräldrar i stort sett varje dag för att låna bilen.
Jag får nog hålla hårt i nycklarna... Fast lite träning är ju bara bra förstås.

/Blomma

Jag vet för mycket!

Jag har fått reda på en hemlighet så hemlig så ingen får veta.
Därför ville jag inte veta allt. Bara så jag inte kan försäga mig.
Jag sprängs snart.
Och vill egentligen veta hela sanningen, men då kanske jag råkar säga något, eller så kommer jag aldrig kunna titta vissa personer i ögonen igen. Om jag får veta alltså.
Nu vet jag tillräckligt mycket för att det skulle vara ett otroligt bra skraller.
Men jag kan bara inte säga nåt!
Bit ihop och glöm alltihop va! Eller hinta små antydningar så folk vrålar hysteriskt:
- HAR DU SAGT A FÅR DU SÄGA B!!! DU KOMMER INTE UNDAN!
Så jag säger bara:
-I know nothing!

/Blomma

Inte bara gammal

Jag får kanske börja inse att jag är i medelåldern.
Och då ligger det till så här:
I medelåldern växer ryggradens 4-5 sista svanskotor ihop till ett svansben!
Det är alltså troligt att jag håller på att få svans!
Herreminje! (Måste ju upprätthålla medelålderns krav på gammalmodiga uttryck)
Som ett gammalt troll!

/Blomma

Alla mår bra

Alla kom hem ordentligt i natt inklusive jag själv.
Så nu är det 2008!
Ett nytt år uppmuntrar en liksom att börja om på nytt om man skulle vilja det.
Inga nyårslöften för min del, jag kan bestämma mig när som helst istället om det är något jag behöver förändra men som sagt är ett nytt år en bra tid att just börja om och ta tag i något.
Vet inte vad jag ska ta tag i.
Jag är väl för perfekt...

På väg hem i natt pratade vi med ett par väldigt unga personer som var så otroligt gulliga och trevliga. De fick mig att bli mer positivt inställd till ungdomar överlag. Hoppas det går bra för dem.

Nyårsdagen är verkligen en riktig slödag.
En slödag och en dag att umgås tillsammans i soffan.
Vi kramas och borstar håret på varandra, kollar på tv, surfar, pratar i telefon, slöar lite till. Mysigt, avslappnande och lite småtråkigt, men det kan man behöva ha ibland.

/Blomma