Filmtime Darling
Varför går de på så tokiga tider nuförtiden? Antagligen för att filmerna är längre än förr.
Det var lättare när de gick kl 19 eller 21. Då visste man precis, lättare att impulsgå på bio. Och det är väl det vanliga ändå? Eller? Jag planerar sällan biobesök utan de blir bara av som en impuls. Den impulsen kommer inte så ofta men igår kom den och min goda vän och granne tyckte det var en bra idé.
Vi såg "Darling" och det är jag glad för.
Jag gillade den!
Den tog i hjärtat.
En stackars snäll man som var för gammal, för mesig, för ful, för fel enligt de flesta. Han var så positiv så man tyckte han skulle vara värd något bättre liv. Han hittade ändå små korn av lycka att uppskatta, sånt som de flesta av oss inte ens skulle reflektera över, det gjorde honom glad.
Och så motsatsen, en hipp, snygg, osnäll småkaxig ung tjej som levde livet på Stureplan men inte uppskattade det alls. Hon tog allt för givet tills det inte fanns där längre.
Kanske lärde de något av varandra, eller iallafall hon av honom.
Filmen har redan gått ett år så jag är glad att jag hann se den på bio innan den utgick.
Det är inte samma sak att titta på dvd, eller "videoskiva" som en skånsk familj jag överhörde på tåget, kallade det.
Då är man inte lika koncentrerad, snackar, går och popar pocorn, hämtar dricka, missar små detaljer.
I år har jag en ambition att gå mer på bio.
Förresten, Darling regisserades av Johan Kling och har vunnit två Guldbaggar.
Ett betyg ska den få också:
/Blomma
Idolerna sett från smått tondöva öron
Vi har sms:at lite och är eniga om vem som borde åka hem från idol:
Andreas.
Han är ingen scenartist. Visst, han sjunger bra, så han kan väl spela in skivor, men på scen ligger han sämst till av de kvarvarande.
Vem är bäst då?
Vet inte rikigt. Man blir ju påverkad av Carola och juryn vad man än tror.
Mina åsikter just idag är att alla som är kvar kan göra nån sångkarriär i någon form.
Amanda: Kul, härliga uppträdanden, sjunger personligt och rockigt. Säkert bra live.
Marie: Sjunger väldigt bra, men jag tycker hon rör sig konstigt på scen. Som om hon ska föda när som helst. Kan nog avhjälpas med lite mer erfarenhet. Hon är ändå bra för hon har närvaro.
Mattias: Söt, charmig, småtjejernas gullegris. Sjunger oftast bra och är bra på scen.
Daniel: Riktigt egen och spännande. Sjunger bra och är oftast bra på scen.
Daniel och Amanda känns mest spännande.
Ja, det var mina åsikter som borde vara rätt ointressanta för de flesta, men betänk ändå att jag är en riktig svensson, så kanske många tycker som jag...
/Blomma
Jag roar mig med tanterna
Jag har börjat se mig omkring och faktiskt läsa erbjudanden från facket och även kompisars fackförbund.
De har föreläsningar och seminarier.
Väldigt skojigt! Eller iallafall gratis.
Så nu ränner jag runt på olika lokaler och lyssnar på talare som har något, förhoppningvis, intressant att berätta.
Vet inte om jag blir klokare av det, men jag vill tro det iallafall.
Något lite tänkvärt får man med sig.
Vilka tror ni går på seminarierna?
85% är tanter. 50+kvinnorna tar för sig överallt och passar på att gå på intressanta föreläsningar och konstvisningar och allt som erbjuds, det är de väldigt bra på.
Var är karlarna då?
Det undrar jag ständigt. Sitter de hemma och bakar snus?
/Blomma
Får får får?
Fårmålare: Blommalomma
Har målat några får idag så mina döttrar fick sig ett gott skratt.
De blev så tokiga och spralliga, fåren.
Hallon sa att om hon nån gång skulle skaffa ett får skulle det vara ett sånt skuttigt och galet får! Hur ofta får man för sig att köpa ett får? undrar jag då. När hon var liten ville hon förstås att vi skulle köpa ett får som kunde bo på balkongen. Men nåt får köpte vi aldrig. Vi nöjde oss med en hamster. Och den slapp bo på balkongen.
Just det här lilla fåret ser väl rätt så lugnt och beskedligt ut. Inget tokigt skuttfår precis.
Annars har jag förlängt Smultrons liv idag genom kittling! Som hon skrattade gav det nog några månader extra. Och mig också. Skratt smittar så härligt!
/Blomma
Konsertvänner
Hon har aldrig varit på en riktig konsert! Inte i nåt konserthus eller Globen eller så.
Jag sa till henne, medan jag funderade på vad vi skulle kunna se:
-Vi borde gå på en konsert nån gång.
Svaret kom blixtsnabbt:
- Du och jag?!?!?!!! Hon sa det med ett tonfall så skeptiskt att jag inte kunde hålla mig för skratt.
Nähä, det var visst inte att tänka på.
Hur kunde jag ens tänka tanken.
Det är klart att hon hellre skulle gå med kompisar.
Det skulle jag också gjort i hennes ålder.
Kanske t.o.m i min egen ålder.
Så vad trodde jag?
/Blomma
Parkteater Volpone
Det blev Volpone.
En gammal pjäs av Ben Jonson som handlar om 1600-talets Venedig.
Det är väl en sorts fars eller komedi om girighet och galenskap skulle man kunna säga, och lite kärlek eller kanske lust.
Karaktärerna i just parkteaterns uppsättning är väldigt speciella.
Ett galet hopkok av serieliknande figurer. Helt bisarra!
En långbent gubbe med mage som en gravid och näsa och dialekt som Bert Karlsson, skuttade runt och rörde sig olikt något annat jag sett. Jag tror hans karaktär och utseende var taget från just Bert Karlsson, för han var slående lik.
En annan gammal gubbe med kroknäsa och droppställning var istället en karikatyr av Anders Lundin.
Sen var den en filur som liknade en papegoja med getingrandiga ben. Jag kom inte på vem han skulle likna, för jag tror ju att han också skulle likna nån, möjligen Magnus Härenstam. Han sprätte lite likt honom och hade en kran som hette duga.
Sen var det en liten ung man (spelad av en tjej) som såg ut som en knekt i en kortlek.
Och en tjej som var helt osannolik i sin menlösa mimik. Kom inte på om hon skulle likna nån speciell, men hon var kul. Kanske mest för att hon spelades av en kille.
Om någon har andra idéer om vilka de skulle likna, eller om de ens skulle likna nån speciell, så får ni jättegärna lämna en kommentar.
Jag tycker inte pjäsen var jätterolig, men figurerna var roliga och parkteater är alltid kul att gå på.
/Blomma
En annan blomma
Det är en sån otrolig bok. Jag förundras över hennes mod.
Boken är alltså självbiografisk och handlar om en flicka från Somalia som kommer till London.
Hon har sån livsvilja.
Hittar hela tiden nya chanser och möjligheter.
Hon vill så mycket, och finner sig inte i sån skit som andra är så vana vid, för att så har det varit och så ska det fortsätta vara.
Jag känner bara att här sitter man själv på sin feta bak, fast man har såna otroliga möjligheter att göra precis vad som helst av sitt liv.
Hon såg de möjligheterna.
Kanske vi har för många valmöjligheter så att vi inte ser skogen för alla träden?
Jag vet inte, men jag vet att mycket gnällande är så onödigt och obefogad.
Varför gnälla?
Antingen kan man göra något åt saken, och då gör man det.
Eller så kan man inte göra något åt saken, och då är det ändå ingen idé att gnälla. Bara gå vidare.
Jag har ännu inte läst ut boken, men den har fängslat mig, och fått mig att tänka på hur bra jag har det. Eller har jag det? Jag kan väl göra ännu mer? Javisst, det är lätt att bli bekväm och vara rädd för att förlora något om man satsar på något annat. Rädd för att bli av med tryggheten. Är det trygghet man strävar efter då? Ja, kanske det, iallafall åt sina barn så länge de bor hemma.
SEN kan man hitta på tokigheter!
Måste läsa mer nu, om den beundransvärda tjejen som inte tar skit! Tuff brud minsann!
/Blomma
Kladdmaja
De flyter ut åt alla håll.
Rätt sällan dit jag vill faktiskt!
Det är väl det som är charmen med akvarellmålning, men jag vet inte om jag tycker mina målningar blev särskilt charmiga. Eller jo! Det är väl det de är! Helt enkelt personliga!
Om man målar på pricken som det ser ut så kan man lika gärna fota ju!
Nu blev jag lite gladare.
/Blomma
Det var en gång en målare, som hörde till de snålare...
Plockade fram mina nyinköpta grejer och skulle precis sätta igång, när jag upptäckte att jag ändå saknade en sak.
Jag behövde maskeringstejp till en speciell typ av målning jag hade lärt mig på akvarellkursen.
Egentligen skulle jag vilja ha ett helt rum till målargrejerna, eller i alla fall en del av ett rum.
Nån hylla, ett bord som kan stå framme hela tiden.
Då blir det mycket lättare att spontant bara sätta sig och måla en stund, fixa lite käk, måla vidare, städa lite, måla, hjälpa med läxor och måla lite igen. Så smidigt.
Men det får bli när Smultron flyttar hemifrån. Då får hennes rum bli målarrum.
Men jag hoppas det dröjer ett tag. Hon kan åtminstone gå ut gymnasiet först.
Sen får vi se hur mogen hon känner sig att flytta, och om hon får nån lägenhet.
Tills dess ska jag försöka hitta en liten, liten plats till mina grejer.
Ett alternativ är att skicka ut den gamla klumpedunsdatorn och sätta ett bord och hylla i det mörka hörnet där den står nu. Det går att ljusa upp med några spotar.
I så fall måste jag köpa en till laptop.
Och det blir en aning dyrt…
Känner ni igen sången i rubriken förresten?
Jag växte upp med Thore Skogmans käcka visor, och lärde mig t.o.m gångertabellen av en visa där han sjöng hela tabellen från 0 x 0 till 10 x 10.
Så här ungefär går rubriksången, fast ordningen på verserna är jag osäker på.
Det var en gång en målare, som hörde till de snålare,
han målade på berg, men han måla utan färg.
Det var en gång en bagare, som hörde till de svagare,
han var så fasligt(?) feg, så han baka utan deg.
Bullerullan, bullerullerullan, Feg han baka utan deg.
Det var en gång en fiskare, som hörde till de friskare,
men det gick jämt på tok, för han fiska utan krok.
Det var en gång en murare, som hörde till de surare,
han var så svag och klen, så han mura utan sten.
Kladderallan, kladderadderallan, Klen han mura utan sten.
Det var en gång en skräddare, som hörde till de räddare,
han bara sydde på, men han sydde utan trå’.
Det var en gång en snickare, som hörde till de kvickare,
han snickrade sig rik, för han snickra utan spik.
Snickedickan, snickedickedickan, Rik han snickra utan spik.
Rätta mig gärna om nån kan texten bättre.
/Blomma
Konst(ig) advent
Jag är helt slut!
Det är jobbigare än man kan tänka sig att gå på kurs en helg och vara aktiv.
Och det även fast det var en rolig kurs och tiden bara flög iväg.
Efter det konstnärliga var det ju bara att åka hem och fixa käk.
Sen uppvisning av mina tavlor för tjejerna. De tyckte nog en del var rätt fina, fast vi tyckte inte samma tavla var bäst. Men så är det väl med konst (om jag nu vågar kalla det konst).
Efter middan, ut med sopor och källsorteringsgrejer och ner i källaren för att hämta upp adventsljusstakar och annat adventigt.
Nu är grejerna på plats. Ja, utom slingorna på balkongen. De får vänta! Först kanske jag borde kolla hur många lampor som funkar. Det lönar sig antagligen att köpa en ny slinga i år istället för nya lampor.
Nu orkar jag inget mer.
Tänker sätta mig i soffan och slöa.
Jag fattar inte att lite måleri kan ta så på krafterna. Fast det är väl koncentrationen.
I soffan ligger en halvdöd Smultron som nog sovit för lite i helgen.
Hon har spridit en fin liten röra omkring sig.
Den ska hon ta undan sen.
Alltid detta SEN!
Ska jag behöva hota henne med nåt?
Eller locka?
Borde inte behövas när man är 18 år.
Jag får väl sätta mig i skiten utan att bry mig om det, och vänta in SEN.
Jag hoppas det blir ikväll, för jag tänkte tända adventsljus och mysa lite, med lussebullar och kanske lite glögg.
/Blomma
Vi målade som gudar!
Att det var så kul att måla akvarell!
Det hade jag inte trott.
Så kul så jag inte ville sluta.
Mina alster blev av varierande slag.
Helt klart måste jag öva.
Men jag såg ändå en möjlighet att kunna lyckas med nåt bra till slut.
Som alla andra på kursen.
Alla kunde!
Vi var så bra.
Trevliga människor.
Bra lärare.
Kunde inte bli bättre!
En må-bra-kurs av bästa sort.
/Blomma
Jag har inget eget alster att visa, men här är en akvarellmålning av: Johan Ramberg
Kurser i höst
Jag kan verkligen behöva lära mig lite om sminkning. Inte det viktigaste man kan lära sig, men ändå. Man får liksom mer och mer att dölja! Till vardags tror jag inte att jag kommer hålla på att sminka mig särskilt mycket även om jag lär mig nytt, men till fest vill jag gärna se lite snygg ut.
Alltså blir det en sminkkurs.
Hoppas de har knep för gamlingar och inte bara för fjortisarna som vi troligtvis får kursa tillsammans med.
Sen blir det en akvarellkurs lite senare. Den tror jag blir riktigt rolig!
Jag räknar helt iskallt med att kunna få till åtminstone en liten tavla att hänga upp nånstans. I värsta fall får det väl bli i klädkammaren...
/Blomma
Kulturell dag
Var på utställning på Bonnierhuset.
Spöregn och åter spöregn på vägen dit.
Kände mig som en dränkt katt.
Det första man kommer in till är ett helt golv fyllt av snälla vågar. Alla visar olika, men ingen verkar visa riktig vikt, utan bara lägre.
De hade väldigt nyttig lunch, så efter viss tvekan, främst från Särbo, så käkade vi där. Riktigt gott.
Sen fick vi ta ett varv till på utställningen för det hade börjat regna igen.
Till slut gick vi ändå i duggregn.
Sen bio: 7 miljonärer.
Rätt kul och lite spännande.
Lättsam. Inget om man vill ha nåt djup i filmen, men klart underhållande.
Susanne Reuter var otroligt kul när hon slogs. Ettrig som få.
Sen vi kom hem har tonåringar har svischat fram och tillbaka här, men nu är det lugnt med Särbo bänkad framför fotboll: Sverige - Spanien.
T.o.m jag tycker det är rätt kul, för Sverige spelar så bra!
Men lite paus måste jag bara ta ibland...
/Blomma
Väckelsemöte i Vitabergsparken
Det var proppfullt med folk!
Vi fick ingen sittplats. Jo, på marken, men där såg man ju inget, så när det började var det bara att resa sig upp och stå hela föreställningen. Helt ok ändå. Vi var där 1 1/2 timme innan det skulle börja, men det räckte absolut inte.
För att få sittplats måste man tydligen vara där 2 1/2 timme innan det börjar. Tänk på det, ni som ska dit ikäll.
Och tänk på att om ni sitter på första bänk så kan ni räkna med att bli Gardells privata hackhöns.
Publikhavet:
Liten Gardell långt bort, struttar omkring på sitt typiska sätt:
Han var sevärd.
Lite blandade sketcher, en del jättebra, en del kunde han nästan ha skippat.
Och så sjöng han. Hellre än bra. Fast det gjorde inget, han sjöng ändå med självförtroende, så man slapp sitta på nålar och oroa sig för om han skulle sjunga falskt. Det behövde man inte, för det var lite småfalskt mest hela tiden. I just det här sammanhanget var det helt oväsentligt för jag var inte där för att lyssna på skön musik precis.
Och så avslutade han med snuskig allsång!
Inget för tanterna framför oss, men de måste varit ovanligt pryda, för så farligt var det inte.
Totalbetyget för Gardells väckelsemöte:
/Blomma
Vi liksom sprang uppför väggar!
Det var alltför länge sen de fick utöva såna explosiva övningar, och det märks!
Tänk att jag har klättrat på trappräcken likt en reumatisk apa!
En viss publik fick vi, japaner med kameror som trodde vi utövade nån ny yoga kanske?
I gryningen dyker Smultronungen upp igen.
Hemkommen från en tvåveckorsresa på egen hand med kompisarna kan jag tänka mig att det inte känns alltför skoj att komma hem.
Jag undrar lite om hon kommer vara förändrad efter att ha smakat på friheten ett par veckor...
Tröttast i stan idag är jag!
/Blomma
Lise och Gertrud i parken
Härligt, avslappnat, proffsigt, säkert, underhållande, flamsigt, charmigt, bra, med självdistans, och en jättepositiv energi utstrålade de, två tjejer och en cello. Fast de lät som en hel orkester!
Några extranummer blev det också.
Publiken var också fantastisk. Såklart!
/Blomma
Vad är det för jävla sommar?
Klart rolig och sevärd.
Minst sagt udda danser!
/Blomma
Parkad på "Mitt liv som tjock"
Den hade sina humoristiska stunder och även tänkvärda, även om det kändes lite övertydligt och kanske inte så nytt för det mesta.
Vissa delar var ändå bra, och jag ångrar inte att jag såg den.
Lotti var en riktigt bra skådis. Man visste aldrig riktigt om hon var sig själv eller spelade. Bra alltså!
Hon borde kunna få andra roller efter det här, hon har ju humor och bra inlevelseförmåga tycker jag. Nu var det i och för sig kanske lätt att leva sig in i sig själv, men ändå.
Nu har jag ont i fötterna! Vi satt i en brant slänt och fick spjärna emot hela tiden för att inte glida ner på raden under. Så är det med parkteater!
Nästa gång ska vi ta Vitabergsparken. Den slår det mesta!
/Blomma
Parkade för andra gången igår
Parkteatern igår: "Kärringfeber" var knäpp, kul, galen, pinsam, hysterisk, bonnig, sexig, tokig. Ja, nåt sånt.
Vilken energi!
Klart sevärd!
Nästa vecka kommer nya pjäser, jag tror jag hinner med två.
Nu är vi på G, min goda vän och granne och jag!
Parkteatern, here we come!!
/Blomma
Mot parken!
Ikväll blir det andra parkteatern för i år. Och jag och min goda vän och granne som skulle se alla!
Mer rutinerade är vi idag.
I ryggsäcken (!) finns sittunderlag och regnjacka. Jag tror inte paraply är ok?
Jeansen på för första gången sen tidigt i juni. Värme och jeans är inte den bästa kombinationen, men nu är det ju kallt!
Sen köper vi pastasallad och så iväg.
Traskar mot Djurgården efter jobbet.
Mobilen på laddning.
Jag hoppas bara att det inte regnar!
Döttrarna får laga mat själva ikväll.
Smultron ska måla lister ikväll... hmmm, hmmm, jag får nog se fram emot färgstänk i hela köket efter penseltvätten... om det nu blir nån penseltvätt...
MEN vad negativ jag låter!
Jag tycker ju att det är BRA om hon får tummen ur och målar ikväll.
/Blomma