blommalomma

Jag läser just nu Camilla Läckbergs bok Predikanten.
Den förra, Isprinsessan, var bra, så nu ger jag mig alltså på nästa.
Bra den också.
Fast handlingen, om försvunna tonårstjejer, får mig att rysa.
När man kan relatera till egna döttrar som är ute och härjar, så är det inte direkt lugnande att läsa om andra som tillfångatas och torteras.
Och så nu den här tjejen, Natascha i Österrike, hon var ju bara ett barn när hon rövades bort.
Ibland är verkligheten lika hemsk som en mördande läskig bok.

/Blomma

Jag läste precis ut Alkemisten av Paulo Coelho för andra gången. Den är inspirerande och uppmuntrar till att ta vara på sitt liv och framförallt våga lämna det trygga och prova nytt. Jag kände igen mer detaljer nu, eftersom det handlar mycket om öknen och jag faktiskt färdades ett par dar i södern och Sahara nu i sommar. Det blev lite extra krydda. Jag gillar den boken.
Jag läste ett citat som jag tänkte citera, men hittar tyvärr inte tillbaka dit fast jag bläddrat massor. Det får väl bli när jag nån gång läser om den igen.

/Blomma

Av Marie Hermansson, läste jag nyss ut.
Den var bra, jag ville läsa mer, spännande.
Inget för mörkrädda i villa!
Jag är inte mörkrädd men lättskrämd av filmer bl.a. Men den här boken var inget jag var rädd för efteråt. Däremot om jag bott i villa...
Och speciellt om jag haft ett trappförråd...
Då hade jag nog blivit lite skrajsen.
OBS! Jag är lättskrämd!
De flesta fattar nog inte att någon kan bli skraj för det.

Undrar om jag vågar läsa Camilla Läckbergs böcker. De verkar bra, men lite läskiga.

Halledudanemej vad jag är feg!
Men jag vill inte bli rädd när jag är ute i mörker.
Det är jag inte nu, men vet att jag kan bli om jag läst om något verkligt skrämmande i verklig miljö.
Jag har alltid undvikit skräckfilmer.
Jag tror jag lever mig in i filmen för mycket. Jag blir så rädd så jag tror hjärtat ska stanna!

Men Stenhuggaren ska jag väl klara av att läsa?

/Blomma