Toffla inte med mig
En fredagkväll som alla andra, förutom att jag och några kompisar skulle ut och käka och ha kul på stan och det hör inte till vanligheterna.
Jag har väl knappt hunnit äta klart så hör Smultron av sig, fast det märker jag förstås inte, utan ser det när jag går på toa. Så jag försöker ringa men hon är som vanligt upptagen.
Till slut får hon tag på mig och hon vill att jag ska komma hem!
Va? Varför då? Jag är ute EN gång! En enda gång på hur länge som helst och då vill en lite ensam Smultronunge att jag ska komma hem.
Hon känner sig lite trött och hängig och orkar inte följa med kompisarna ut.
Tydligen tycker hon att jag ska avbryta och gå hem till henne för att sitta i soffan och höra henne prata i mobil med nån annan.
Jag åkte inte hem. Hade aldrig en tanke på det. Hon var inte direkt dödssjuk.
Med den stora vilja och övertalningsförmåga hon har, lyckades hon ändå få dit lillasyster Hallon med kompis som höll henne sällskap.
När jag kom hem vid ett-tiden satt hon som vanligt i soffan och tjafsade med nån kompis i mobilen.
Jag drack te och gick sen och lade mig.
Och jovisst ja, jag hade kul!
/Blomma
Dold morsa
Kanske såg nån att jag bytt bild?
Jag blev plötsligt lite nervös när massa teenisar börjar blogga här och var.
Mina egna har nog inte börjat men de tittar runt lite överallt nuförtiden på kompisars bloggar och en av dem funderar kanske på att börja själv, så jag får passa mig lite.
Hallon ska skriva en essä.
EN ESSÄ!!!
Vem vet vad det är?
Jag har surfat runt för att försöka förstå.
Har aldrig skrivit nån själv vad jag vet men det ska visst vara hälften fakta och hälften egna synpunkter och slutsatser. Hmmm. Som en blogg?
En massa flum och så lite verklighet här och var.
Japp, så måste det vara.
/Blomma
Hispig
När de där unga i min närhet börjar röra sig i bloggvärlden så är jag inte längre säker.
Ska jag sluta?
Varva ner?
Vara ännu mer anonym och försiktig?
För annars blir jag säkert avslöjad av mina darlings.
Och då vet ingen hur det går.
/Blomma
färdigsprutat
Skööönt.
Jag missade de flesta rabatterna eftersom vi var så snabba, men tiden är viktig i de unga åren.
Så tidigt som möjligt behöver de skydd.
Kanske det ändå var lite för sent, men inte helt i så fall. Vaccinet täcker två olika typer av virus och det finns fyra, om jag har förstått saken rätt, så alltid hjälper det mot något.
När Smultron tog sin sista spruta sa sprutsyster att de nu visste att skyddet räcker i minst 20 år, kanske en livstid. Det visste de inte förut, då var det snack om knappt tio år. Klart bra.
Förhoppningsvis får de inga biverkningar heller, de skulle vara lindriga.
Nu är det iallafall gjort. De är skyddade mot en sjukdom av alla miljarder som finns.
/Blomma
Tonår
Vissa är förkylda.
Andra flyttar hemifrån.
Och somliga fyller år.
Någon har precis börjat hänga ute med kompisar.
Några pluggar på universitet.
Andra har just börjat gymnasiet.
En och annan har tagit körkort.
Många festar så ofta de får tillfälle.
Vissa jobbar och jobbar för det kostar att vara på topp.
Några söker jobb.
Andra har fått jobb.
En (!) ska göra lumpen.
De flesta finns på Facebook.
Och alla är de tonåringar i min och mina vänners närhet.
/Blomma
Värre än pesten
Var kom de ifrån?
Varför finns de?
Kan man bli av med dem?
Det är alltså de påflugna försäljarna jag menar.
T.ex de som slänger sig över en med en mobiltelefon i högsta hugg som de säger att de vill GE bort.
De pratar och pratar och ger inte en försynt människa en chans att avbryta och ta sig därifrån.
Efter några månader är man inte så försynt längre, utan bara går utan att ens säga ett ord till dem.
De förstör ju folks liv!
Inte mitt kanske, jag är så van för jag ser dem varje dag, eller egentligen ser igenom dem varje dag.
Men t.ex min yngsta dotter Hallon. Hon kom försent till skolan häromdagen för att hon inte kunde gå ifrån försäljaren. Han var ju så trevlig, och då kan hon ju inte vara otrevlig tillbaks. När den envisa säljaren äntligen tog ett andetag, tog Hallon sats och skyndade sig att säga:
-Men jag är inte 18 år, så jag kan nog inte köpa något ändå.
-Tack så mycket och hej då, kan jag tänka mig att hon sa, och nästan neg (nej, bara bildligt), och sprang iväg till skolan.
Hon säger själv att hon inte förstår hur det ska gå när hon fyller 18. Hon kommer köpa allt de säljer på henne.
Hon MÅSTE träna på att säga nej. Hon har ju ett år på sig. Hon skulle kunna börja med tidningsutdelarna. Nu tar hon tidningar av alla tills famnen är full och så ler hon så fint och bär iväg dem utom synhåll för utdelarna, och så vips ner i soptunnan. Hon tycker de ser så ledsna ut om hon inte tar någon tidning...
Nyss läste jag att försäljare börjar ringa på mobilen!!
Nej! Det går inte! Det är för privat.
Om man t.ex för en gångs skull måste ha mobilen med sig fast man är på ett möte eller middag eller nåt, för att man ev. väntar ett viktigt samtal. Då vill man knappast att de ringer för att sälja grejer åt en! Befängt! Det är MIN telefon. JAG, och endast JAG väljer vilka som ska få mitt nummer!!!
Det bästa svaret om de ändå ringer är:
-Jag köper ALDRIG något per telefon.
Då kan de argumentera hur mycket de vill. Bara svara samma gamla uttjatade mening tills de ger upp: -Jag köper AAAAALDRIG något per telefon. Eller släng på luren. Det är inte så snällt mot de stackare som jobbar med det skitigaste av skitjobb, men jag skulle hellre tipsa mina barn om ett städjobb än telefonförsäljare.
Hur blir man av med dem? Nix funkar ju bara på hemtelefonen.
Men mobil- och gatuförsäljare måste man rusta sig emot på nåt sätt.
-Jag köper AAAAAldrig något på gatan. (Jag har gjort det en gång för mycket. Toklurad av Comviq!)
Träna gärna i duschen: -Jag köper AAAALDRIG något på gatan.
/Blomma
Datorjävel
Trådlöst bredband funkar inte.
Knappt nåt bredband funkar.
RIng hit. Nähe, inte fel där. Du ska ringa dit.
Ok, jag ringer dit. Nähe, inte fel där. Du ska ringa nån annan.
Galen blir jag.
Datorn är rensad och alldeles clean. Säkert för clean. Den vet inte vad den kunde förut. Förut kunde den hitta till ett trådlöst bredband. Nu har den glömt.
Stackars liten.
Fast när jag nu har rensat den, måste jag väl se till att ställa tillbaka några inställningar som jag omöjligt kan komma ihåg att jag nånsin gjort.
Jag drar mig till minnes att bredbandsbolaget guidade mig igenom säkerhetsinställningarna som inte fick vara standard, utan lite mer light.
Är det bra egentligen?
Jag har nog inget val. Annars kan jag inte komma ut på nätet. Så är det.
Men jag orkar inte ringa idag.
Jag kan ju köpa en lång sladd istället. Eller ett par stycken, så döttrarna kan sitta nån annanstans än inne i mitt sovrum och chatta.
Varför kan det inte vara lite lättare?
Jo, för att de som utvecklar datorer kan alldeles för mycket. De kan inte i sin vildaste fantasi ana hur lite de flesta svensson egentligen kan.
Vi vill inte vara hackers. Vi vill bara att det ska funka!!!!
/Blomma
Bet
Kul miner att skratta åt, en spya att äcklas åt, och sen då, en skuld att betala.
Var det värt det? är min stilla undran.
/Blomma
Ups and downs
Hur avhjälper man det?
Terapi?
Yoga?
För jag lyckas inte hjälpa. Tar bara stryk själv istället. Min energi äts upp så jag blir helt urlakad och dödligt trött.
Jag ska tydligen finnas här och bara ge och ge och ge och ge, men inte få något tillbaka från samma håll.
DÅ! hörs det skratt där det tidigare var hysteriskt.
Hur ska JAG hinna med i de svängarna?
Hur ska jag orka?
Hur ska jag tackla det?
Terapi för mig eller den ilskna?
Eller båda?
Eller bara lite yoga?
/Blomma
Nyfödd dator
Nu har jag rensat hela hårddisken och laddat på allt nytt och fräscht igen.
Snabb och kvick och oförstörd av nedladdade tjuvprogram är den nu.
Nåt år iallafall...
/Blomma
Ingen svikare
Hon vill bo här, fast vara hos sin pappa varannan helg ändå.
Men hon orkar inte ta tag i det.
Och hon orkar inte ha det så här.
Tufft för henne. Det blir inte heller bra om jag tar upp det med honom. Då tror han att det är på mitt initiativ.
Och lilla Hallonungen vill inte svika sin pappa.
Hon tycker att Smultron redan svikit honom för över två år sen när hon flyttade hit på heltid.
Så nu hänger allt på Hallon. Det enda barnet kvar hemma hos honom.
Men då tycker nog jag att han kunde engagera sig lite mer också. Han har, sen tjejerna var i åtta-tioårsåldern, tyckt att de ju klarar sig så bra själva så kan kunde dra iväg och spela golf eller komma hem sent eller vara allmännt borta. Inte alltid, men för ofta.
Nu när Hallon är där vill hon inte vara hemma på kvällarna. Hon söker sig ut varje vardagkväll. Hon tycker hon känner sig i vägen när han och frugan sitter tillsammans i soffan och tittar på tv. Så tror jag inte hon kände med mig och min ex-Särbo. Då kunde hon vara hemma ändå. Vet inte vad som är skillnaden, men de visar säkert med kroppsspråk att de helst vill vara i fred.
Jag tror hon stannar här nu. Men det är ju bra om hon pratar med sin pappa först...
Livet är tufft!
Bäst att hon lär sig ta tag i jobbigheter innan de växer sig ännu jobbigare.
/Blomma
Onödigt upptagen gör dig onåbar
Varför har min äldsta dotter en mobiltelefon?
Jo, jag tror mest det är ett tidsfördriv.
Hon ringer när hon går från bussen.
Hon ringer när hon sitter på tåget.
Hon ringer när hon är ute och går, på väg att möta någon.
Hon ringer egentligen mest för att ha något att göra när hon är själv.
MEN....
Det hon inte riktigt tänker på är:
Hon gör sig själv onåbar!!!
Det är ALLTID upptaget när man försöker få tag på henne.
Kanske jag vill kolla om hon är i stan så vi kan mötas och gå och käka. Det missar hon, för jag orkar inte vänta tills telefonen är ledig utan åker hem istället.
Kanske jag tänkte fråga om hon ville ha nån särskild mat, så hon kunde få välja. Det missar hon, för SÅ viktigt är det inte så jag sms:ar för att nå fram istället. Nej, jag väljer maten istället.
Kanske det är någon kille eller gammal kompis som försöker få tag på henne för att fråga om de ska hitta på något. De ger nog upp om det inte är jätteviktigt.
Japp. Så var det med den nåbarheten.
För att verka upptagen eller bara ha lite tidsfördriv, så MISSAR hon ju massor!
Hon skulle bara veta...
/Blomma
Hoppas den kom av sig
Känner mig lite småkrasslig, ont i halsen. Ska jag bli sjuk nu?
Sååååå... vad gör jag då???
Jo, rusar iväg och köper presenter till födelsedagskalas i helgen.
Lagar middag.
Städar och jagar på tjejerna att plocka undan sina grejer.
Dammsuger mig svettig!
Går ut och går med min goda vän vän och granne. Lite motion och gemenskap innan jag däckar.
Japp! Då var det gjort.
Kom igen nu då! Nu är jag redo att bli sjuk.
Fast först ska jag bara jobba hela fredagen!
/Blomma
Men surfa kan hon
Lägga in en ansökan på nätet nåstans, kanske arbetsförmedlingen eller nåt bemanningsföretag.
Hon tittade på ett par stycken och bröt sen ihop.
-Men jag kan ju ingenting. Det är ingen idé att jag söker ens! brölade hon.
-Jodå, försökte jag, det är klart. Jag läste att de behövde massor med folk. De tar vad som helst, och du har ju ändå fullständigt gymnasiebetyg.
-Neeeeej, de vill att man ska kunna Excel och engelska och ekonomi. Jag kan ingenting! säger hon som är urbra på engelska.
Till slut började hon iallafall skriva in sin CV på ett av bemanningsföretagen.
På många ställen var det långa listor med närmare hundra olika val. T.ex vilka språk man kunde. Där fanns väl alla världens språk med.
-Men ååååå! Jag kan ju bara två!! Det här är ingen idé.
Och vad gällde växelsystem fanns en lång radda att välja på. Vem kan växelsystem? Inte jag iallafall. Och definitivt inte Smultron. Alltså var det bara att hoppa över det valet och fortsätta med nästa. Men det knäckte henne en bit till att hon inte ens kände igen ett enda växelsystem! Och man kunde säkert välja 30!
Och skolor! Det var nog det värsta. Man skulle skriva in de 7 skolor med högst utbildning man gått på. SJUUUU!!!
Totalt knäckt! Hon ville bara ge upp och gå och skjuta sig. Drama queen som hon är.
Till slut blev den klar, men det personliga brevet måste hon jobba mer med. Det borde väl hinnas med imorgon, för ingen lär väl titta på hennes CV under helgen iallafall.
Det jobbsökandet tog musten ur henne. Undrar om hon nånsin orkar gå in på nån sån sida igen... Knäckt av att se hur mycket man kan kunna och hur mikroskopiskt lite hon kan av alla yrken här i världen. Fast hon jämförde sig inte direkt med EN människa, utan ungefär alla yrkesgrupper i hela Sverige. Tufft! Kan t.o.m knäcka Smultrons självförtroende.
/Blomma