Första steget till självständighet

Barn flyttar hemifrån.
Flyttar sådär på en höft.
Så som de är nuförtiden, unga fladdriga lite hoppsan hejsanflyttare.
Rummet vill barnet ha kvar. Vill liksom inte klippa hundraprocentigt.
Jag tycker att har man flyttat hemifrån så har man. Steget är taget, och ska man komma hem igen är det inte på samma villkor.
Inte skulle jag låta en stackars bostadslös unge bo på gatan och det vet ungen, men kommer hon hem igen så skulle det kunna bli att sova på soffan t.ex. Gamla rummet skulle ju kunna vara uthyrt eller omgjort.
Jag får låta henne ha några månader på sig men sen då. Sen måste hon väl ändå räknas som utflyttad och allt hennes pick och pack ska ut. Inte ta plats i mitt hem. Iallafall inte inne i garderober och annat. Källaren är väl en annan sak. Den räcker att tömma när jag flyttar.
Så när ska jag flytta hemifrån? Inte så bråttom men jag har lite tentakler ute.
Ungen vill att jag ska sakna och tycka det är jobbigt att hon flyttar.
Njae, det är rätt skönt skulle jag nog säga.
Fast visst blir det tomt.
Tomt och lugnt och skönt.
Och friare.
Och jag kan känna att jag lyckats uppfostra en självständig unge som vill klara sig själv.
Stolthet känner jag!
Över min lilla unge som tar steget att flytta.

/Blomma

Bakis baby

Bakfulla barn är inte roligt att vara med om.
Nu är hon ändå uppe och rör på sig min lilla minsting.
Hon kan inte FÖRSTÅ hur det kommer sig att hon har mått så dåligt idag.
Själv är jag inte förvånad, med den andedräkt hon spred i bilen när jag körde hem henne, hade jag själv åkt dit om jag hade blåst hos polisen.
Men hon drack bara lite vin...
Hon var rätt irriterad på bakfyllan tidigare idag och muttrade:
"kan den inte går över nu då, jag har fattat piken!"
Men den bakfyllan tar den tid den tar och förhoppningsvis lär den henne en läxa.
Själv skakar jag bara på huvet och ler lite åt hennes självförvållade emlighet.

/Blomma

Plötsligt lite mognare

Igår sydde Smultron i tappade knappar i ett par kappor.
Man kan tro att det är normalt att 19- nästan 20-åringar gör sånt, men inte hon inte.
När hon var 9, då kanske hon hade försökt sig på det. Envisats och fixat det. Men inte nuförtiden. Då blir det mer ett uppgivet avgrundsvrål och slänga iväg syprylarna all världens väg och komma och kräva av sin mamma att göra det, för annars blir det bara feeeel och hon förstöööör hela jackan, för titta här, vad snett jag sticker nålen va, ser du att jag inte kan va? Men mamma, fixa det då! Jag kan ju inte! Buuäääää!
Ja, så brukar det alltså låta, men jag tror hon börjar mogna eller vad det kan vara. Kanske feber...
Iallafall satt hon så lugnt och fint och pysslade och tog en knapp i taget och sydde på under tystnad tills hon var klar.
Beundransvärt tålamod av en icketålamodshavande tjej.

Förresten lagade hon middag också! Hoppsan sa! Det blir visst folk av henne också. Fast det visste jag nog men trodde det skulle dröja tills hon flyttade hemifrån.

/Blomma

Jag kan inte göra åt dig vad du måste göra själv, fast det kliar i fingrarna

Höstterminen slutade med en CSN-varning för Hallon.
Jag blir så matt av sånt. Får ont i magen när jag ser brev ställt till målsman som skickats från kommunen eller skolan eller liknande.
Det började nog i mellanstadiet när Smultron och kompisar "råkat" peta på en filmduk med en trasig och vass pekpinne så duken gick sönder lite, sen slog det väl slint så att alla skulle "råka" peta lite hål i duken. Den hängde nog i slamsor sen och ingen hade gjort något med flit. Det bara råkade bli så ju! Då skickade skolan en räkning med förklaring till vad hon åstadkommit. Hjärtat stannade nästan av chocken. Inte kunde väl min lilla Smultron göra så? Det fick hon betala av själv med sina små veckopengar. Sånt måste svida så man inte gör om det. Det gjorde hon inte heller.

Fler tråkiga brev har jag fått, t.ex den här andra CSN-varningen sen Hallon började gymnasiet.
Så nu skulle förstås terminen börja med att inte komma minsta lilla minut för sent, eftersom somliga lärare låser dörren så de missar hela lektionen. Och INTE, INTE skolka från lektioner med dumma lärare eller om man inte gjort läxan eller vad det nu kunde vara för anledning.
Så tittade vi idag på resultatet.
Jag blir bara så matt!
Ungen har missat lektioner var och varannan dag ändå!
- Men det stämmer inte, sa hon.
- Nähe, men t.ex den här lektionen idag. Var du där då?
- Njae, en stund, säger skitungen!
Herregud, jag hotar och lockar och pockar men vad gör väl det för skillnad?
Du vet väl vad det här betyder, frågade jag henne.
-Jag får väl inga pengar, sa hon bara sådär utan ånger i rösten.
Hon är inte riktigt skolmogen, min yngsta lillskit. Borde väl gå om hela gymnasiet egentligen.
Men hon är en härlig unge iallafall och jag älskar henne så det gör ont.
Just därför vill jag ju att det ska gå bra för henne.

/Blomma

Carpe diem för fan

I veckan skulle Hallon fira en månad med pojkvännen hemma hos honom trots vardag och försening till skolan. Jag var väl för snäll kanske men kunde inte låta bli. De är rätt söta faktiskt.
Sen på kvällen när vi pratade sa hon att hon inte mådde bra.
Jag blev såklart misstänksam, tänkte de planerade att skolka tillsammans dagen efter.
Sen på natten fick jag ett sms att hon spytt så jag kunde sjukskriva henne.
Hoppsan! Där fick jag!
Hon fortsatte spy och vara riktigt risig så jag fick rycka ut med "ambulansen" och hämta hem henne när jag slutat jobbet. Hon är fortfarande lite hängig men äter nu litegrann iallafall.
Kände sig så pigg idag så hon stack en sväng på tjejmiddag men är redan hemma igen. Orkade inte längre stackars krake.
Smultron med kompisar har samlats här inför utgång ikväll. Rätt tystlåtna än så länge.
Härligt med glada ungdomar hemma en lördagkväll iallafall. Det kommer jag sakna den dag de flyttat.
Deras röriga kaos och bråk och slagsmål har jag antagligen glömt då.
Nu ska jag försöka glädjas åt en mysig kväll med härliga ungar.

/Blomma


Kakmonster

När jag klev in genom dörren överväldigades jag av en omisskänlig doft av kladdkaka. Mmmmm.
Någon verkar ha gjort en kladdkaka, tagit ut ur ugnen, sedan fått väldigt bråttom iväg och lämnat den alldeles nygräddad, oäten och ensam på diskbänken. Då har man bråttom!
Självklart var allt annat också lämnat framme, kladdiga bunkar och sockerpaket och sånt.
Undrar om man får smaka?
Undrar om vi har hustomtar?
Eller en liten Hallontjej kanske? Som just nu är på bio. Troligtvis kom det som en plötslig ingivelse att lämna kakan och dra på bio istället. Gissar jag. Om vi inte har hustomtar förstås. Eller ett väldigt försigkommet marsvin.

/Blomma

Kanske aliens

Så var vi där igen.
Smultron är inte hemma, men har visst glömt sms:a att hon sover borta.
Suck!
Det var just vad jag nyss sms:ade henne, endast detta: Suck!
Jag är inte direkt orolig, men det är ju onödigt.
Tänk om jag behöver vara orolig?
Hon KAN ju faktiskt ha kommit ifrån kompisarna och blivit överfallen av galningar.
Inte särskilt troligt, men ändå.
Jag ska inte behöva undra det minsta över såna saker!
Attans skitunge!

/Blomma

Stort ego

En äkta dramaqueen bor här hemma.
Jag ber om lite hjälp och den stackaren får plötsligt ont överallt, hjärtfel och magsjuka, allt på en gång.
Herregud, man kan bli trött för mindre.
Men jag ska helst skynda mig med maten så den dödssjuka kan hinna iväg på bio sen!
Vad ska man säga?
Skärpning Ego girl!

/Blomma

Lillan dejtar

Hemma från en tidig julmiddag.
Jättegod mat och hemma tidigt.
Perfekt faktiskt, iallafall idag, för imorgon måste jag vara skärpt på jobbet.

Min lillunge Hallon är på dejt ikväll. Hon börjar extremt sent imorgon så det är ok.
Det känns som om det är seriösare den här gången än tidigare.
Ska det börja ränna grabbar här igen nu.
Ja, jag hoppas det! Hellre att de är här än hos honom, så man får se henne ibland.
Nu går jag händelserna lite i förväg, men det är rätt bra att göra det, vara beredd så man inte blir alltför överraskad.
Det blir man tillräckligt ändå!

/Blomma

Yrke som förpliktigar

Idag hörde jag Hallon prata om en gammal kompis och då kom jag att tänka på den kompisens pappa.
För ett par år sen när Hallon var ca 15 år skulle hon träffa den här kompisen som tidigare flyttat till en annan stadsdel. De hade inte haft så mycket kontakt sen hon flyttade och nu skulle de på fest till en kompis till den henne. Jag hade ju ingen aning om vad det var för folk så jag ringde den flyttade kompisens pappa och frågade om han visste vilka det var som skulle ha fest och om han tyckte det verkade ok. Jag tänkte mest då på om föräldrarna till den här festande kompisen möjligen skulle komma hem framåt natten och ha någon koll på dem eller om de var lämnade helt vind för våg med ett fyllt barskåp att nalla ifrån eller kanske t.o.m bli serverade ifrån. Eller om den här kompisen var pålitlig och inte fullständigt laglös.
Svaret från pappan gjorde mig stum, han sa med självklar övertygelse:
-Ja, det är alldeles lugnt. Föräldrarna är advokater!
Va? Vadå? Skulle advokatföräldrar ta bättre hand om sina barn eller vara mer pålitliga än andra föräldrar?
De kunde väl lika gärna som andra vara alkisar eller allmänt korkade vad gäller barnen även om de var lagliga och ansvarsfulla i sitt yrke.
Hur tänker människor?
Inte lugnade det mig, men hon fick gå på festen och vi hade telefonkontakt då och då tills hon var i säkert förvar igen.
Jag tror nog att de drack vin hos advokaterna iallafall, de små flickorna!

/Blomma

Livet enligt sms

En tråkig stund kan man alltid titta på gamla sparade sms från sina barn.
Här är några utdrag från den senaste tiden från olika dagar. Man måste ju tyvärr rensa radikalt eftersom de fyller inboxen snabbt. Har haft massa roliga som blivit massraderade, men de här låg kvar:

Smultron
Kl 15:05 Du är väl för gullig älskade Mamma! (pussmunnar) älskar dig så!

Kl 15:21 Men du får ju inte sprängas!

Kl 01:30 Ja men så att man inte får en hysterisk mamma efter sig lixom :-) puss puss puss puss puss puss pus

Kl 22:07 Kolla när du kommer hem fyllegris som skriver fel.

Kl 18:38 Haha, ljuger du? Jag vill äta när jag kommer hem. Snälla lilla GulleMamma? Hihi

Kl 22:37 Woho! Älskar dig! (pussmun)

Hallon
Kl 13:40 Hej mamma. förlåt om ja lät lite otrevlig förut men ja var nyvaken. men ja hör av mig när vi åker härifrån! puss puss

Kl 13:25 Ja absolut! solen skiner och fåglarna kvittrar

Kl 18:42 Ska jag göra mat till dig och Smultron också?

Kl 08:34 Mamma nu missade ja ju de fucking tåget!

Kl 22:36 Åh va glad ja blev nu :d

Kl 17:23 Mamma! Ja älskar dig också, du är den bästa <3

Nu har jag de här små smakproven kvar när nästa massradering sker.

/Blomma


Bet

En smart idé kan man tycka att det är när man en fredagkväll slår vad om att någon kan dricka en hel flaska tabasko.
Kul miner att skratta åt, en spya att äcklas åt, och sen då, en skuld att betala.
Var det värt det? är min stilla undran.

/Blomma

Onödigt upptagen gör dig onåbar

Varför har min äldsta dotter en mobiltelefon?
Jo, jag tror mest det är ett tidsfördriv.
Hon ringer när hon går från bussen.
Hon ringer när hon sitter på tåget.
Hon ringer när hon är ute och går, på väg att möta någon.
Hon ringer egentligen mest för att ha något att göra när hon är själv.
MEN....
Det hon inte riktigt tänker på är:
Hon gör sig själv onåbar!!!
Det är ALLTID upptaget när man försöker få tag på henne.
Kanske jag vill kolla om hon är i stan så vi kan mötas och gå och käka. Det missar hon, för jag orkar inte vänta tills telefonen är ledig utan åker hem istället.
Kanske jag tänkte fråga om hon ville ha nån särskild mat, så hon kunde få välja. Det missar hon, för SÅ viktigt är det inte så jag sms:ar för att nå fram istället. Nej, jag väljer maten istället.
Kanske det är någon kille eller gammal kompis som försöker få tag på henne för att fråga om de ska hitta på något. De ger nog upp om det inte är jätteviktigt.
Japp. Så var det med den nåbarheten.
För att verka upptagen eller bara ha lite tidsfördriv, så MISSAR hon ju massor!
Hon skulle bara veta...

/Blomma


Olika liv

Hallon ringde i natt efter att ha sett ett gäng missade samtal från mig.
Hon och kompisen hade bara varit ute på långpromenad och lämnat mobilerna hemma.
Ja ja, hon sov över där och var rätt yrvaken nyss när jag pratade med henne.
Men hur svårt kan det vara att komma ihåg att meddela sig innan det blir för sent? Det kan ju faktiskt vara så att en mamma är intresserad av var hon är och om hon skulle vilja sova borta.
-Oj då, jag glömde, förlåt, säger hon då. Och visst förlåter jag, - men gör inte om det! Säger jag varje gång...

Imorse vaknade jag utan någon annan hemma, men Smultron hade faktiskt skickat ett sms om att hon skulle sova hos en kompis så det var väl ok.
Jag tog på mig shorts och linne och gick ut för att ta en promenad i solen till bageriet för att köpa nybakade frukostbröd.
Då! Halv nio sådär, kom Smultron traskande emot mig, på väg hem.
Jag undrade var hon varit. Hade hon sovit hos kompisen? Vad hade hänt?
- Fråga inte! Sa hon bara och gick hem för att bättra på sömnen lite.

Vi har så olika liv, mina döttrar och jag.
Men de ger en krydda i tillvaron. Det blir inte många tråkiga stunder.

/Blomma

Kom hem

Så var man här igen då!
Får inte tag på Hallonungen.
Hon skulle till en kompis, och nu är det ingen som svarar.
När tänker hon komma hem egentligen?
Innan mobilerna invaderade hemmen, bestämde man en tid INNAN man gick ut. Man bestämde också väldigt noga mötesplats om man skulle träffas någonstans. Det var inte lika ok att komma för sent då.
Nu kan man komma för sent bara man ringer och talar om det. Bestämmer en ny tid. Ändrar sig allteftersom det passar sig just i den sekunden. Vad flexibla vi är!
Lite småjobbigt att vara så flexibel ibland.
Nu skulle jag gärna gå och lägga mig, men jag vet ju inte var skitungen är nånstans!
Säkert tittar hon bara på en film som hon sa och har mobilen i ett annat rum.
Säkert är hon inte överfallen.
Eller drogad.
Men jag vill veta!
Nu.

/Blomma

Party time såklart

Äldsta dottern partajar inatt. Tog det lite easy igår, men är väl rädd att det ska bli en vana. Påminnde henne om att höra av sig om hon inte är hemma till 06:00! Inga undanflykter tack! De man bor tillsammans med måste man faktiskt ta hänsyn till. Myndig eller ej!
Och så har vi lillskruttan som sms:ade så snällt att hon sover hos kompisen inatt. Tack du. Ingen fråga där inte. Ringde upp och snackade med henne, så hon ska sms:a när hon är hemma safe hos kompisen.
Igår natt körde jag och hämtade hem henne och vi tog en liten extra runda för att se var en eldsvåda var. En eld som syntes från olika håll, men svår att lokalisera. Och inget om det i tidningen.
Inatt slipper jag ut och köra.
Det är väl lika bra att jag går och lägger mig innan linserna växer fast i ögonen på mig.

/Blomma

Klämskit(dag)

Ok, jag vet att det är klämdag. Varför finns såna?
Skolorna stängda.
Festande igår.
Men ska det vara så här verkligen:
Jag har ju jobbat, inte mycket att säga om det, självvalt.
Vaknade imorse, ingen Smultron hemma, inget sms, inget samtal, ingenting. Kul start på dagen!
Slängde iväg ett sms och ringde ett antal gånger innan jag gick in i duschen.
Sen några sms till hennes kompisar. En svarade direkt att hon inte var med igår. Nähä.
Fick tag på henne vid 10-tiden. Hon kvittrade och lät så glad, fast trött.  Sovit borta med kompisen. Ja men vad fint att du berättade det då!!! Jag vet, jag borde, sa hon med sammetslen röst. Ja, det borde du sa jag, med röstläge á la igelkottaskinn.
Jag gick lite tidigare, för det hände ändå inte så mycket idag.
Och kom hem till två skavfötters-sovande tjejer i soffan, Smultron och kompisen som aldrig svarade på sms:et .
TV:n var på utan ljud. Hmmm, varför då om de ändå sov?
De sover fortfarande.
Blääääähh!
Jag tror jag rymmer hemifrån!

/Blomma

Uppdaterat någon minut senare:
Men jag ändå glad!!!
För solen skiner och det är fredag!!!
Och hon lever ju ändå, skruttungen min!


Nattliga äventyr

Klockan sju imorse vaknade jag av ett sms från Hallon, min yngsta dotter.
Hon meddelade att hon tänkte sticka till nån kompis.
Suck!
Då hade hon alltså aldrig gått och lagt sig.
Hade hon stannat kvar på festen hela natten?
Hade hon aldrig gått hem till kompisen som hon skulle sova hos?
Var hade hon egentligen hållit hus???
Såna funderingar dyker upp i huvet då.
Jag svarar tillbaka att hon ska åka hem nu!!!
Hon sms:ar att hon ska gå och äta pizza!!
Men då fick jag nog och ringde upp henne. För att inte störa Särbo, gick jag ut i hallen och ringde. Sa att hon skulle hem, men hon ville inte ge sig utan argumentationer. Samtidigt ser jag inget tecken på att storasyster Smultron kommit hem. Så jag kikar in i hennes rum. Ingen Smultron där! Kan alltså stanna kvar där inne och prata vidare med Hallon, och hon ger med sig och ska komma hem. Hon undrar om det går några nattbussar!!!!
Men lilla du, det är MORGON nu!!! Det går vanliga bussar, och tåg också för den delen.
Hon missade ett tåg, men var hemma runt åtta.

Men jag hade ju också upptäckt att Smultron inte kommit hem, så jag slängde iväg en sms-fråga: var är du?
Nu har det hänt förr att hon "glömt" att meddela var hon är pga olika anledningar, så jag var bara en aning orolig. GIck och lade mig ett tag, men hade ingen lust att sova, så jag gick upp igen.
Svar från Smultron: jag och kompis kommer hem snart.
Va?
Inte hon också?
Har ingen sovit i natt?
Ringde upp henne istället eftersom hon tydligen var vaken.
De hade visst råkat somna nånstans i stan (!!!), hon och kompisen, men nu skulle de snart hem till oss och sova.
Än har jag inte sett till dem.
One at home, two to go!!!

/Blomma


Dagens kap

Skulle skjutsa iväg Hallon till kompisar för grillning, men hejdade mig i dörren när jag såg stora väskan hon släpade med sig.
-Har du något där i som du inte borde? frågade jag.
-Nej, svarade förstås Hallon.
Jag tänkte ett par sekunder, om det var kränkande eller inte, men beslöt att det fick det väl vara i så fall, och hittade jag inget så skulle jag bara bli glad.
Hon sa iallafall:
-Vad olitad på jag känner mig! (hmmm, nytt uttryck tror jag!)
-Jag stack ner handen och rotade runt. Hittade tuber och burkar med hårspray. Frågade lite skämtsamt om hon skulle sniffa dem.
-Ja, visst, jag sniffar sånt varje dag, svarade hon med något tonfall som jag inte kunde tyda.
Jag rotade lite till och hittade en mörkgrön juiceflaska.
Frågade om det var juice där i, och självklart svarade hon ja.
Jag skruvade ändå av locket och luktade.
Det var INTE juice.
Fast i den där plastiga flaskan var det svårt att känna på lukten vad det egentligen var.
-Det här är inte juice, sa jag iallafall.
-Näe, sa hon, bara aningen skamset.
Jag slängde flaskan. Det var vin, sa hon sen och verkade inte alltför ledsen över att bli av med det. -Det var ju ändå så lite, som hon sa!!!
VI åkte iväg.
Jag stannade till för att hon, på mitt initiativ, skulle lämna tillbaka en gammal lånebok.
Hon tog med sig stora väskan, och jag sa att den kunde hon ju lämna i bilen.
Det ville hon inte.
Såååå, vad ska man tro?
Hittade jag den lilla ynkans mängden vin i en liten flaska, men missade något värre?
Jag gissar nästan det.
Kanske cigaretter, kanske sprit, kanske mer vin i en mer full flaska.
Väskan var så proppad med grejer, så det är fullt möjligt att jag missade nåt..
Nåja, telefonkontakt som vanligt.
Jag får nog själv ha en vit valborg, så jag kan hämta hem henne i natt.

/Blommalomma, även dörrvakt.


Trädkramare blir noppiga

Hallons lärare hade ringt idag och vill att vi pratar lite om hennes resultat, som tydligen kunde vara bättre.
Jag ringde inte upp, gör det imorgon istället. Måste vara lite beredd!
Så jag kom hem med intentionen att prata allvar med dottern.
Det gick sådär.
Hon tycker inte hon har problem.
Det kanske hon inte har heller, jag får höra på samtalet sen.
Iallafall var hon glad och pratig och berättade om sina bravader på lunchen en dag i solen.
Hon och en kompis hade köpt med sig lunch och satt på en filt i en park och myste.
De satt nära vattnet och fick syn på träden som växte alldeles nära, med grenarna hängande ut över vattnet.
Där borde man sitta, tyckte Hallon.
Så de klättrade ut långt på varsin gren. Satt där och solade och dinglade med benen.
Tänkte ta sig tillbaka till fast mark. De kunde inte. Vad skulle de göra då?
De var ju tvungna, så de hasade sig fram sakta och klamrade sig hårt fast på varsin gren, livrädda att ramla i sjön.
Kom ner till slut och lade sig att sola en stund.
Efter ett tag såg Hallon ett annat träd. Det växte inte vid vattnet.
Vi kan väl klättra upp där? tyckte Hallon.
Men vi kom ju knappt ner ur det föra, sa kompisen, ska vi verkligen göra det?
Ja, det gör vi, sa Hallon.
Och upp klättrade de.
Satt där ett tag och dinglade med benen.
Men sen vågade de inte klättra ner!
En gammal tant kom gående med sin hund och frågade vad de gjorde där.
Vi kommer inte ner, sa tjejerna hjälplöst , och säkert tittade de på tanten med ledsna rådjursögon.
Den gamla tanten fick hjälpa dem ner!!!!
Herregud!
Tanten var kanske inte så gammal, kom det fram sen, runt 50 sådär, så hon orkade nog.
Vilka idéer att hålla på och klättra upp i träd.
Jag sa till henne att hon kunde väl bli arborist om hon nu tycker så mycket om träd.
Självklart fick jag förklara vad en arborist gör, men hon lät inte helt ointresserad.
Säkert roligare än att plugga, tänkte hon nog.
Hon sa också att hon hade kjol och tajts (heter det inte längre, men jag kommer inte ihåg vad de kallar såna fotlösa strumpbyxor nuförtiden) när hon klättrade.
Men blev de inte noppiga? frågade jag Hallon.
Jo, LIIIITE noppiga blev de faktiskt, skrattade hon.
Jag antar att de ser förskräckliga ut!
Herregud! Hon borde få snickarbyxor på sig så hon kan leka ordentligt, den lilla 16-åringen. (Jag är faktiskt snart 17 skulle hon sagt om hon hört/läst mig)
Det är härligt att ha barnasinnet kvar.
Fortsätt gärna så gullunge!

/Blomma


Tidigare inlägg