blommalomma

En hemlis ivägskickad till Mannen.
Undrar om han blir glad?
Kommer den fram imorgon eller tar det längre tid?
Han skickade en söt liten småsak till mig för ett tag sen och nu hittade jag något passande till honom.
Hoppas han blir glad.

Skulle tränat med Smultron idag men vi hoppade det. För töntig ledare tyckte hon och jag håller väl delvis med men till skillnad från henne kan jag bortse från sånt bara träningen är bra. Nåja, vi tar igen det imorgon istället.

Hallon är på g med sitt pluggande nu. Hon pluggar riktigt mycket för att vara en lite hallonunge, men jämfört med andra är det nog fortfarande i minsta laget.
Hon är duktig iallafall, kämpar på trots att hon är eländigt mycket efter i vissa ämnen. Endast p.g.a slöhet, hon är inte dum inte.

Vill ha alla hos mig, inte spridda för vinden!

/Blomma

Jag och Smultron blev lite impade av Richard Herreys dans ikväll i let´s dance.
Efteråt snurrade Smultron omkring som en virvelvind och sa att hon skulle kunna vara lika bra om hon var med i let´s dance.
Självklart skulle du det, sa jag som den objektiva mamma jag är. Såklart skulle hon!
Fast det får vi aldrig veta, för hon är ingen kändis.
Skönt tycker jag.
Hoppas hon förblir rätt så okänd och inte lyckas med sin förhoppning att lirka Måns Zelmerlöv runt sitt lillfinger nu när han är singel.
Hon suktar iallafall. Måns är tydligen en drömsnubbe att ha när man är 19.
Vad vet jag. Fast han verkar ju charmig, killen.
Själv känner jag mig fortfarande rätt ointresserad av karlar. Vill hinna ikapp mig själv ett tag till.
Hur länge?
Ingen aning, en månad eller ett år kanske.
Sen får vi se...

Blomma

Jag har inte känt mig helt pigg idag, nån släng av nåt virus kanske, så jag har inte orkat mycket mer än att titta på tv.
Såg bl.a ett program om människor i  olika åldrar som har något syndrom som bl.a ger deformerade ansikten.
Jag blev lite extra tagen av en familj med två tjejer lika gamla som mina, 17 och 19 år, där 19-åringen hade syndromet. Hon fick till slut ett jobb i Grekland och åkte iväg och jag kunde känna föräldrarnas stolthet över att hon lyckades komma över rädslan att inte duga och våga göra något hon ville.
När jag såg det kände jag sån kärlek till mina egna tjejer så jag bara var tvungen att ringa dem och säga hur mycket jag älskar dem. De tyckte väl inte det var något utöver det vanliga, utan är trygga i att alltid ha en familj som älskar dem. Även om jag tror Smultron tvivlar på sin pappa ibland bara för att han är obetänksam och rätt så egoistisk. Hallon har ju samma pappa men hon tar inte åt sig som Smultron som är en riktig drama queen vad gäller det mesta och reagerar med bl.a ilska mot mig. Han kunde ändå visa tjejerna att de är viktiga för honom. Ibland skickar jag ett sms till honom och ber honom ringa upp t.ex Smultron för att hon behöver det. Han tänker inte på det själv utan ringer alltför sällan. Då blir hon så glad och uppspelt när han ringer! Det borde ju ge mersmak kan man tycka.

/Blomma

Nu har jag bakat lussekatter. Själv.
Bagare har jag ont om men ätare är inga problem att hitta.
Smultron droppade in med en kompis när sista plåten tagits ut ugnen och nu stack precis Hallon nyckeln i dörren.  Hon hade tur, jag har inte fryst in alla, ville spara ett gäng att äta direkt.

Måste förhöra mig om den dejtade killen som nu dejtats två dar i rad!

/Blomma

Jag är så trött så jag skulle kunna somna nu.
Då sms:ar Smultron att hon vill bli hämtad.
Jag kan ju erkänna att jag inte är särskilt sugen på det.
Hon har varit hemma hela dagen och börjat jobba sent, men köket såg ut som ett bombnedslag och diskmaskinen var inte ens urplockad fast hon hade hela dagen på sig. Och när hon kommer hem  ikväll är det Ugly Betty och Hemmafruarna som väntar, som jag så snällt spelat in.
Snällheten känns ibland rätt så ensidig.
Känner inte alls för att hämta.
Men om hon måste gå mörka vägar för att komma till bussen, och någonting händer och jag inte hämtade. Vad tycker jag då?
Hon är inte värd en skjuts idag.
Verkligen inte.
Ska hon få det ändå?
Vad tycker ni?

/Blomma

Uppdaterat 24/10
Det blev ingen skjuts men vi höll telefonkontakt så jag hörde att hon kom med bussen.
Sen är allt inte vad det ser ut att vara, eller så är jag lättlurad, men hon var inte så skyldig till förstörelsen hemma. Iochförsig minst lika skyldig till att inte ha gjort något vettigt på hela dagen.
/Blomma

Ho ho ho, skrattar jag som den värsta tomtefar. Smultron ringde nyss till mig för hon trodde inte jag var hemma.
Såååå otroligt stort vi har här hemma, så vi springer om varann. Det trodde jag aldrig.

Och bara så alla vet: Jag har världens gulligaste, goaste, sötaste, bästa, härligaste ungar som finns i hela världen. Så ni som trodde att det var era ungar, kan jag säga att ni har FEL!
Det är mina som är bäst! Tur att jag fick dem.

/Blomma

Igår när jag kom hem, med kassar i händerna och med intentionen att ställa mig och laga mat inom ett par minuter. Som vanligt alltså. Så var det aningen rörigare än vanligt.
Jag kommer inte fram i köket.
Det ligger skivade tomater på skärbrädan, brödkanter och disk överallt.
Diskmaskinen är varken urplockad eller iplockad.
Tjejerna ligger slängda lite slött med varsin laptop i famnen och tittar knappt upp på mig när jag kommer hem.
DÅ tycker jag att de ska plocka undan efter sig.
Åtminstone i köket så jag kan laga mat.
Får knappt ett höjt ögonbryn till svar.
SÅ JAG TJATAR. Ja, jag säger igen att de ska plocka undan och det leder till så mycket skrik och elände så jag lämnar kassarna, går ut i hallen och säger att jag minsann inte tänker laga någon mat ikväll.
Jag säger att jag ska gå ut. Kommer ihåg att när min mamma ibland gick ut i raseri så blev jag så orolig att hon aldrig mer skulle komma tillbaka, så jag tillägger att jag kommer hem inom två timmar. Ska bara ut för jag står inte ut med allt skrik.
Jag rymde hemifrån ett tag.
Tog bilen och ställde mig på Ikeaparkeringen i regnet.
Satt där tårögd ett tag och tänkte. Rätt tråkigt faktiskt efter ett tag.
Jag förstår små barn som rymmer och kommer tillbaka efter en kvart och undrar varför ingen har saknat dem.
Jag körde runt lite här och var, stannade lite, funderade, tänkte på vårt liv och blev lugnare och lugnare.
Kom väl hem efter en timme och gick och fnulade lite medan Smultron pratade i telefon och tog hand om disken och Hallon hade rymt ut hon också. Jag ringde hem henne igen.
Till slut pratade vi faktiskt, jag och Smultron. Hon ville inte gärna. Fattade inte vad det skulle tjäna till, men det kändes att hon fick förståelse till slut. Jag lyssnade och hon lyssnade. Väldigt bra samtal.
Sedan lagade vi mat tillsammans och åt tillsammans framför tv:n, som jag egentligen inte vill, men nu blev det så otroligt sent så det var väl bäst så.

Resten av kvällen kändes så trivsam och harmonisk. Det är bra att bråka ibland, om man lyssnar på varandra och inte bara gapar rätt ut. Tror vi lärde oss något om varandra båda två. Det känns bra.

Sedan fick Hallon hjälp med läxan och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.

/Blomma