blommalomma

Har köpt jeans så dyra så jag skäms.
Men de satt snyggt!
Och de blev upplagda gratis!
Kan tonåringarna så kan jag!

/Blomma

Jag köpte ny ganska dyr marsvinsmat på ett zoo idag.
En slapp tjej satt där och filade naglarna (eller det kanske hon inte gjorde, men jag fick det intrycket av henne, hon smetade  minst på läppglans medan smådjuren förundrades över hennes oengagemang).
Jag kom hem med den nya maten.
Hällde upp i en ren skål medan marsvinet nyfiket hängde ut ur buren för att se.
Så ställde jag ner skålen till det ivriga marsvinet som nosade runt och plöjde med nosen i skålen en lång stund utan att välja minsta lilla frö.
Sen lyfte hon långsamt sitt lilla huvud och tittade anklagande på mig länge, som om hon verkligen ville säga:
-Men vad är det för skit du har köpt? Du menar väl inte att jag ska äta det här?
Så inte lönar det sig att köpa dyr mat. Fast jag vet ju inte vad det var för fel på den.
Annars är det ekologiska morötter som gäller. De andra tittar hon inte åt. Vill väl inte äta gifter, men vem vill det? Jag håller med!

/Blomma

Jag har väntat förgäves på en Dellsupportkille som skulle ringa upp mig kl 19 ikväll.
Varför är jag inte förvånad att han inte ringde?
Var tog de gamla värdena vägen, att: kunden har alltid rätt/ allt för kunden/ nöjda kunder framför allt eller liknande?

Nuförtiden ska de bara vara på och ringa och ringa och vara så jobbig säljare så kunden ger sig och säger: ok då, jag tar det! Lovar runt och håller tunt. Sen glömmer de bort en!
Både Dell och Tele2 har glömt mig senaste veckorna.
Dell lovade ringa tillbaka men sket i det och Tele2 har sålt på mig sitt bredband efter mycket trugande och många långa telefonsamtal. Sen hände inget! Inget brev kom med bekräftelse och ångerrätten som de lovat. Så jag ringde och de lovade ringa tillbaka. Tror ni de har ringt? Nähe!

Jag blir så trött på nonchalanta företag så jag vet inte vad jag ska göra! Vad kan man göra? Anmäla dem till konsumentverket?

Jag har fortfarande ingen ordning på min laptop. Den vill inte ut på internet längre. Nätverkskortet säger Bredbandsbolaget. Njaae, det tror vi inte, säger Dell.

SKITSAMMA! säger jag! Fixa det bara! Ring varandra och red ut saken då!
Eller kan man fixa trepartssamtal kanske?

/Blomma

Länge sen jag hade en shoppingdag tillsammans med båda döttrarna.
Men idag blev det av.
Såååå, självklart bjussade jag på fika och faktiskt fick de varsin snygg filt på Ikea.
Jag, jag hittade ingenting mer än det gamla vanliga, ett ljus och ett paket servietter.
Jag ville ha gardiner och en fönsterlampa. Tänker leta vidare imorgon på Bauhaus, de har massor av lampor, och gardiner ska jag spana in på Hemtex.
Fantastiskt vad jag sticker ut från Svenssons nöjen.
Nöjet för folk, vuxna som barn, verkar vara att shoppa loss. Kläder eller möbler.
Ut till Ikea. Köp ett nytt vardagsrum. Nya barnmöbler, för de barnmöbler man köpt till småbarnen funkar inte när de blir lite äldre, för de är för barnsliga specialbarnmöbler. Och nytt mode kräver nya möbler i hela hemmet. Nya gardiner, nya mattor, nya kuddar, nytapetserat och nymålat. Nya köksluckor, eller varför inte ett helt nytt kök när man ändå är i farten.
Det är helt galet vad folk håller på.
Lite har jag nog hakat på trenden också, men jag nöjer mig för det mesta med att byta ut små detaljer.
Det är lite mysigt att fixa och dona.
Förra vecka var det en vägghängd ljuslykta från Indiska som gjorde min hall märkbart mysigare.
Få se vad det blir den här veckan...

/Blomma

Ibland borde man ändra beteende.
Jag har ett par snygga svarta jobbyxor som hängt framme i månader för att jag ska lägga upp dem.
Ett par till har jag liggande som väntar på samma sak, och några har jag slängt för att de hunnit bli helt omoderna innan de blivit uppfållade.
Varför?
Jo, helt enkelt för att det är så vansinnigt tråkigt!
Ibland har jag varit på gång, tagit fram symaskinen, provat brallerna och så känns det bara så hopplöst att få någon ordning på dem. Jag vill ju att det ska bli bra! Så hänger jag in dem igen så jag slipper se dem.
Nu börjar jag fundera på att göra något åt det här.
Jag kan ju bestämma mig, för femtielfte gången, att verkligen  lägga upp nya byxor så fort jag köpt dem. Eller iallafall så fort jag tvättat dem. Men jag vet ju hur det blir! De blir bara liggande ändå.
Vad är då lösningen?
Lämna in dem såklart!
Hitta någon lämplig skräddare som lägger upp braller till rimlig ersättning.
Vad kan det kosta? Inte så mycket va?
Jag ska ju inte ha ett par skräddarsydda byxor, bara lite kapning av befintliga byxben.

/Blomma

Var kom de ifrån?
Varför finns de?
Kan man bli av med dem?
Det är alltså de påflugna försäljarna jag menar.
T.ex de som slänger sig över en med en mobiltelefon i högsta hugg som de säger att de vill GE bort.
De pratar och pratar och ger inte en försynt människa en chans att avbryta och ta sig därifrån.
Efter några månader är man inte så försynt längre, utan bara går utan att ens säga ett ord till dem.
De förstör ju folks liv!
Inte mitt kanske, jag är så van för jag ser dem varje dag, eller egentligen ser igenom dem varje dag.
Men t.ex min yngsta dotter Hallon. Hon kom försent till skolan häromdagen för att hon inte kunde gå ifrån försäljaren. Han var ju så trevlig, och då kan hon ju inte vara otrevlig tillbaks. När den envisa säljaren äntligen tog ett andetag, tog Hallon sats och skyndade sig att säga:
-Men jag är inte 18 år, så jag kan nog inte köpa något ändå.
-Tack så mycket och hej då, kan jag tänka mig att hon sa, och nästan neg (nej, bara bildligt), och sprang iväg till skolan.
Hon säger själv att hon inte förstår hur det ska gå när hon fyller 18. Hon kommer köpa allt de säljer på henne.
Hon MÅSTE träna på att säga nej. Hon har ju ett år på sig. Hon skulle kunna börja med tidningsutdelarna. Nu tar hon tidningar av alla tills famnen är full och så ler hon så fint och bär iväg dem utom synhåll för utdelarna, och så vips ner i soptunnan. Hon tycker de ser så ledsna ut om hon inte tar någon tidning...

Nyss läste jag att försäljare börjar ringa på mobilen!!
Nej! Det går inte! Det är för privat.
Om man t.ex för en gångs skull måste ha mobilen med sig fast man är på ett möte eller middag eller nåt, för att man ev. väntar ett viktigt samtal. Då vill man knappast att de ringer för att sälja grejer åt en! Befängt! Det är MIN telefon. JAG, och endast JAG väljer vilka som ska få mitt nummer!!!

Det bästa svaret om de ändå ringer är:

-Jag köper ALDRIG något per telefon.

Då kan de argumentera hur mycket de vill. Bara svara samma gamla uttjatade mening tills de ger upp: -Jag köper AAAAALDRIG något per telefon. Eller släng på luren. Det är inte så snällt mot de stackare som jobbar med det skitigaste av skitjobb, men jag skulle hellre tipsa mina barn om ett städjobb än telefonförsäljare.

Hur blir man av med dem? Nix funkar ju bara på hemtelefonen.
Men mobil- och gatuförsäljare måste man rusta sig emot på nåt sätt.
-Jag köper AAAAAldrig något på gatan. (Jag har gjort det en gång för mycket. Toklurad av Comviq!)
Träna gärna i duschen: -Jag köper AAAALDRIG något på gatan.

/Blomma

Hallon och kompis kommer inrusande med senaste fyndet från rean.
Ett jättesnyggt festlinne som hon hittat på H&M för 50 spänn. Kan inte bli mycket billigare.
Så nu är det på och tjejerna börjar göra sig redo för fest.
Nästa steg är att leta reda på nån.
Det brukar bli en del chattande och sms:ande, och så får de napp.
Alltid är det nån som har fest tydligen.
Igår var det några stackars föräldrar som lämnat hemmet för semester och det utnyttjade såklart det hemmets tonåring till att ha ett rejält party.
Hoppas inget blev förstört.
Lite städning kan tonåringen faktiskt kosta på sig efter en sån  kupp.

/Blomma

Uppdaterat 070729:
Linnet var inte köpt på H&M, det var från ZOUL, men 50 spänn kostade det! Eller t.o.m 49 faktiskt!

Mitt förra inlägg blev en dag försenat pga att internetanslutningen dog igår kväll när jag höll på att publicera det.

Så idag fick jag nog och ringde supporten.
Jag lärde mig en del nyttigt. Måste bara dela med mig.
Så här är det:

Trådlösa telefoner kan störa din trådlösa internetkoppling. (Jag visste det! Därför har jag ingen trådlös telefon!)
Det kan även blommor (!!!) göra, speciellt om man har stora blommor mellan rotern och datorn!!! Det är vattnet tydligen.
Nån granne kan ha köpt nån ny trådlös pryl som går på samma frekvens som internetkopplingen.
Alltför tjocka och armerade väggar är inte bra för kopplingen.
För att vara riktigt säker på att det trådlösa ska fungera ska du ha både dator och router i samma rum!!! Men varför då??? Varför skulle jag då ha en trådlös router?
Trådlösa grejer är inte att lita på alltså.

Så fram med trådarna och koppla in.
Jag undrar en grej (och jag är ingen blåst bimbo. Faktiskt!): Drar trådlösa grejer ström? Va? Inte va? Bara om en huvuddosa som den trådlösa är kopplad till drar ström. Eller?
Men vad händer med det trådlösa som yr omkring i luften kors och tvärs hela tiden?
Jo, det stör annat trådlöst. Men stör det nåt annat? Våra hjärnor kanske? Gillar de trådlöst grejs som viner genom dem? Jag är skeptisk.
Jag får väl övergå till röksignaler eller morse istället. Hoppas bara nån annan också gör det... annars blir jag så ensam.

/Blomma

Min trådlösa router håller på att ge upp.
Jag har inte kommit ut på nätet alls sen i förrgår.
Fast nu tror jag att jag vet vad det är. Sladden sitter inte i ordentligt. Och det är mitt eget fel. Jag har ju hållit på att rycka ur sladden för att inte teenisarna ska surfa på nätterna. Det var väl minst ett år sen jag slutade med det, men själva kontakten har tagit stryk. Lampan lyser så det ser ändå ok ut, fast den ska egentligen blinka.
Nu tryckte jag i sladden lite extra och då började lampan blinka och nu funkar det.
Det konstiga var att jag inte kunde använda någon annans trådlösa nätverk, inte ens de som inte var låsta.
Jag trodde det skulle vara lätt att bara gå in och använda vilket som helst om det inte var lösenordsskyddat, men inte då.

Nu måste jag försöka ringa Waxholmsbolaget. Hoppas de är vakna.

/Blomma

Var på torget och köpte jordgubbar.
Det var jag och en bunt pensionärer.
Jordgubbslådorna stod ihopställda i en sorts låg back och så hade de hällt jordgubbar över det hela.
Det var alltså väldigt svårt att ta en låda mitt i högen utan att det rasade  ner jordgubbar.
Så jag tog några lådor och plockade så att några jordgubbar hamnade i mina lådor och några i de bredvid.
Ja ja, iallafall så blev nån tydligen irriterad på mitt beteende (vad kunde jag gjort annorlunda??)
En tant sa lite spydigt: - det är visst självplock här! Jaha, då plockar vi då.
Och en gubbe sa: Ja, då tar jag och byter ut den här fula jordgubben mot en finare.
Jag ignorerade dem och plockade vidare.

En lite skojig gubbe tyckte priserna var höga. De hade höjts från igår. Han undrade om det berodde på regnet?
Jordgubbshandlaren sa ingenting.
Jag sa att det beror nog på att det är midsommar.
-Ja det var dyrt det här, sa skojiga gubben.
- Men en biff med lök och potatis och en öl för 20 kr, det är billigt det, sa han.
-Oj, vad hittar man det? frågade jag.
-Ja, inte vet jag, sa gubben, men billigt är det!

Kul att bli gammal va?
Jag hoppas ändå att jag hellre blir som skojiga gubben än som de spydiga som alltid känner sig orättvist behandlade.

Glad midsommar!!!

/Blomma

Studenthysteri med Smultron och ett par klasskompisar som har hela helgen på sig att göra klart sitt projektarbete. Det skriftliga var inte ens påbörjat!
Alltså var det bäst att utrymma.
Jag och Hallon drog iväg på lite skoshopping åt henne samt biltvätt. Hon vågar det nu. Värre var det när hon var liten. Borstarna var ju så läskiga! Och det lät så högt. Hon har nog inte testat sen dess!
Passade också på att lämna in några dojjer på klackning. Kom på att en extranyckel saknades så jag fixade det samtidigt på samma ställe. De som tog emot mina beställningar betedde sig mycket misstänkt. Jag väntade på kvitto. Men männen bakom disken ryckte urskuldrande på axlarna och sa att de inte satt i nån ny rulle med papper i kassaapparaten. Men jag vill gärna ha kvitto, sa jag. Det vet man ju att nyckelkopior inte alltid funkar perfekt, utan behöver justeras lite (sa jag inte). Det går bra med skrivet kvitto, tyckte jag. Men de började till slut sätta i kvittorullen, och det var nog första gången, för de visste inte hur den skulle sitta! Och det verkade fattas en pinne för rullen att hänga på, så de drog fram en radda löst papper istället. Det lyckades.
Jag fick mitt kvitto till slut.
Jag vet iallafall några som är väldigt misstänkta för att jobba svart!

/Blomma

Idag har jag shoppat en klänning!
Det hör verkligen till ovanligheterna i mitt liv.
Jag shoppar sällan saker till mig själv. Hellre då saker till mitt hem. Som blommor!!! Och kanske nån liten duk eller kruka.
Till mig själv brukar det mest bli strumpor eller en svart kofta som ska kunna passa till allt. Fast istället kanske den inte passar direkt till nåt.
Eller så köper jag jeans. Ibland blir det några lite finare jobbyxor. Som är för långa. Som jag inte orkar lägga upp. Jag tror jag har tre par liggande helt oanvända, men tvättade så de inte krymper om jag nu skulle få för mig att lägga upp dem. De senaste inköpta bara måste jag lägga upp innan de blir helt omoderna!

Klänningen passade så bra. Svartvitblommig är den.
Nu behöver jag bara nåt snyggt till, att ha över, kavaj, kofta eller liknande.
Jag brukar hoppa över den lilla detaljen, och ta nåt gammalt noppigt skräp som jag har liggande. Men då förtar ju noppskräpet min nya fina plagg, så det misstaget ska jag inte göra nu. Dumsnålt ju!
Skor då? Måste kolla vad jag har för skor. Bruna går ju bara inte för sig. Jag har nog några svarta nånstans.
Så Smultron slipper skämmas över mig när hon springer ut.

/Blomma