Love is in the air
Igår hade Hallon sin första fnurra med pojkvännen.
Han blev upprörd över något hon gjort innan de blev tillsammans.
Inget han skulle bry sig om kan man tycka, men förnuftet är inte alltid detsamma som känslorna.
Han begrundade och sansade sig till sist och bad om ursäkt.
Så nu är de små turturduvor igen.
Den allra första kärleken är så naiv och härlig.
När det känns som om den ska hålla hela livet.
Den kan också knäcka en liten tonåring så fruktansvärt.
Det hoppas vi slipper hända än på ett tag.
Leve kärleken!
/Blomma
Är det Han?
Tonåring på nytt?
En man jag träffade ute en kväll har jag fortsatt sms-kontakt med.
Döttrarna stoppar mig: - Men mamma, du får inte svara så snabbt! Låt honom vänta.
Nej, livet är för kort små döttrar, säger jag bara, jag har väntat klart. Blir det nåt så blir det annars vill jag veta det snabbt! De förstår mig inte...
Vi ska ses igen iallafall, som det verkar än så länge.
Spännande, konstigt, undrande.
Hur såg han ut egentligen? Hade han konstiga skor?
Hur var han egentligen?
Kanske jag får en chock, för hur man ser honom ute på lokal, med begränsat ljus, det kan ju skilja sig lite från verkligheten.
Iallafall ger det mig lite spänning i livet. Och magknip.
/Blomma
Go eko go
Jag håller på att bli ekologisk.
Små små steg på vägen har jag börjat med, t.ex:
* Köpa ekologiskt kaffe (om det påverkar hela kaffeplantage så borde det göra nytta)
* Successivt byta till lågenergilampor (som mina döttrar hatar p.g.a. segheten att ljusna)
* Prenumerera på ekologiska grönsaker och frukt (från arstiderna.com) de långväga åker båt istället för flyg
* Rycka ur sladdar ur apparater när de inte används, t.ex. brödrost, mobilladdare, tv på natten (men inte micro, kaffebryggare och kanske något mer).
Det var inte mycket, men ändå något.
En 15-årig tjej skrev idag ett inlägg i DN om klimatfrågorna. Vilken tjej! Hon vill verkligen förändra. Ingen kan vara mer engagerad än en tonåring. Hoppas hon fortsätter så. Tyvärr hittar jag inte inlägget på webben, verkar bara finnas i papperstidningen.
Man borde verkligen ta tillvara på energin från de unga, bara de lägger den på något positivt i stället för destruktivt så kan de ju göra underverk.
Jag drar mitt lilla ekostrå till den uppvärmda stacken men vet samtidigt att t.ex i Dubai har man kylanläggningar för att kunna åka skidor i öknen och vissa tokar, speciellt amerikaner, som har julbelysning som drar mer energi än ett helt köpcentrum (gissar jag), de tillsammans med bl.a östfabriker gör vad de kan för att förstöra för oss. Snacka om destruktivt för klimatet!
/EkoBlomma
Förvandling
När jag tittade mig i spegeln i morse såg min ny ovanligt fräsch och fantastisk ut!
Vilket uppvaknade. Jag kände mig redo att kliva ut i världen utan rynkor och veck.
Vad hade hänt?
Var det ansiktsmasken jag provade igår? Måste bunkra upp hela lagret innan fler upptäcker den!
Men förklaringen var inte lika spännande.
Jag hade sovit med linserna på och såg suddigt!
Ett tips om man vill bli glad: Smeta in spegeln med vaselin. De djupaste rynkor förvandlas till persikohy.
/Persikoblomma
Plugghäst i en minut
- Ursäkta, men jag måste se Gossip girl!
/Härdad Blomma
Slem
Nu ska jag äta frukost i lugn och ro och sen ta mig till ett apotek och köpa slemlösande hostmedicin. Hoppas det hjälper! Den jag har hemma gick ut för FEM år sen! Oj oj, visste knappt att jag hade nån hostmedicin hemma, och sen att den var sååå gammal!
Jag tog av den gamla medicinen i natt när jag var desperat. Kanske den hjälpte lite. Jag tror ju att gamla mediciner bara avtar i effekt, men de kanske kan bli farliga också?
Måste ta med mig den till apoteket så de för förstöra den på lämpligt sätt istället för att jag häller ut den i grundvattnet. Undrar hur de gör? Kan man neutralisera mediciner? Med vadå? Andra kemikalier?
Döttrarna verkar ha klarat sig bättre än jag. Smultrons förkylning verkar vara avklingande och Hallons kommer inte riktigt igång. Hoppas den stannar där.
Det är inte riktigt min grej att vara sjuk. Fast vems grej är det då? Ingens antagligen, fast en del är mer vana att vara sjuka.
Jag kan inte komma ihåg när en förkylning fick mig att vara hemma senast. För det mesta blir det aldrig allvarligare än att jag blir lite snorig och kan jobba ändå bara jag lägger mig lite tidigare på kvällarna. Men det hjälpte inte den här gången. Jag tycker alla runt omkring mig är förkylda så det går väl massa envisa virus.
Nog om sjukdomar nu!
Det är märkbart ljusare ute! Det måste jag glädjas åt. Och det mer och mer för varje dag i flera månader.
Fantastiskt är det!
/Blomma
Wrinkle twinkle little star
Sedan dess har jag tänkt att den där krämen ska jag få tag på sen. Ska bara vänta in januarilönen först. Sen frågade jag på NK, men den var slut, längre än så kom jag inte.
Nu har de skrivit om krämen igen och även testat den, fast väldigt ovetenskapligt den här gången. Bara några få testade den krämen och någon annan dyrare kräm i tusenkronorsklassen. Båda krämerna gav ibland aningen mindre rynkor och ibland aningen DJUPARE rynkor!
Suck!
Jag fortsätter nog med ACO:s ansiktskrämer, de är minst lika bra som de dyrare men kostar en bråkdel så mycket.
Jag vill iallafall inte riskera att få djupare rynkor!
Vilken mardröm!
Tänk om man nallar av semesterkassan för att köpa en svindyr kräm som man tror ska släta ut rynkorna och så vaknar man upp en morgon och ser ut som en fårig elefant!
Vilken ångest!
Så måste man istället ta lite botox och blir lam!
Ja, det kan man bli, jag såg det på Dr. Phils otroliga program när jag var sjuk. Två förlamade stackare p.g.a. botox. Hemskt!
Fast förlamningen släppte nästan efter nåt år. Men bara nästan...
Hur långt ska man gå för att bli snygg?
Jag vet. Till apoteket får räcka för mig! Därifrån kan jag iallafall gå av egen kraft.
Fast om nån har hittat en kräm som verkligen funkar får ni gärna tipsa mig!
Förresten har jag massa gråa hår nu också.
Medelåldern har fullständigt överrumplat mig (igen).
/Blomma
Emlig
Idag blev en sjukdag.
Jag är helst inte sjuk, utan håller ut och går och jobbar, lägger mig tidigt, käkar c-vitaminer och dricker örtte.
Till slut fick jag ge upp och hålla mig hemma en dag iallafall.
Kanske jag är hemma imorgon också, men jag känner mig rätt ok nu. Om jag håller mig still.
Jag gillar inte karensdagen.
Det är så elakt mot en ärlig person som jag, som jobbar in i det sista, och så när man för en gångs skull är sjuk ska man förlora massor på det.
Orättvist!
Jag tänker inte ens gå ut och handla idag. Ser för eländig ut helt enkelt. Folk skulle tro att jag rymt från mentalsjukhus (om nu såna finns längre). Orkar faktiskt inte heller, men om det vore nödvändigt hade jag nog kunnat hasa mig ut ett tag. Smultron blir inte glad men hon får väl handla själv istället.
Frysen rymmer de förnödenheter jag behöver till middagen, resten får vänta till imorgon.
/Blomma
Har jag skapat ett monster
Den mogenheten försvann lika snabbt som den kom.
Jag har ändå ett hopp om att den kan dyka upp igen nu när den visat sig.
Det positiva är att hon kan behärska sin ilska bättre än förut. Inte helt men mycket bättre.
Något jag alltid blir lika överraskad av (att jag aldrig lär mig!) är att hon har en helt annan uppfattning av verkligheten än vad jag har.
Hon tycker t.ex att hon gör väldigt mycket här hemma. Hon plockar tydligen undan mest hela tiden åt allt och alla!
Men va?
Det är nog bara så att när hon gör något så är det en så otrolig ansträngning och uppoffring så hon värderar det som ett väldigt tungt jobb. Så jobbigt så det alltid känns som om hon nyss gjorde det.
Men det jag gör, det märker hon inte.
Jag gör ju inget alls. Inte lagar jag mat och inte tar jag hand om det mesta av både disk och tvätt. Nejdå! Jag sitter mest framför tv:n och käkar chokladpraliner! Det är väl hennes uppfattning.
Hon tycker faktiskt inte att jag gör något för henne! Nånsin!
Så varför gör jag det då när det ändå inte uppskattas?
För att annars står jag inte ut själv.
/Blomma
Plötsligt lite mognare
Man kan tro att det är normalt att 19- nästan 20-åringar gör sånt, men inte hon inte.
När hon var 9, då kanske hon hade försökt sig på det. Envisats och fixat det. Men inte nuförtiden. Då blir det mer ett uppgivet avgrundsvrål och slänga iväg syprylarna all världens väg och komma och kräva av sin mamma att göra det, för annars blir det bara feeeel och hon förstöööör hela jackan, för titta här, vad snett jag sticker nålen va, ser du att jag inte kan va? Men mamma, fixa det då! Jag kan ju inte! Buuäääää!
Ja, så brukar det alltså låta, men jag tror hon börjar mogna eller vad det kan vara. Kanske feber...
Iallafall satt hon så lugnt och fint och pysslade och tog en knapp i taget och sydde på under tystnad tills hon var klar.
Beundransvärt tålamod av en icketålamodshavande tjej.
Förresten lagade hon middag också! Hoppsan sa! Det blir visst folk av henne också. Fast det visste jag nog men trodde det skulle dröja tills hon flyttade hemifrån.
/Blomma
Filmtime Darling
Varför går de på så tokiga tider nuförtiden? Antagligen för att filmerna är längre än förr.
Det var lättare när de gick kl 19 eller 21. Då visste man precis, lättare att impulsgå på bio. Och det är väl det vanliga ändå? Eller? Jag planerar sällan biobesök utan de blir bara av som en impuls. Den impulsen kommer inte så ofta men igår kom den och min goda vän och granne tyckte det var en bra idé.
Vi såg "Darling" och det är jag glad för.
Jag gillade den!
Den tog i hjärtat.
En stackars snäll man som var för gammal, för mesig, för ful, för fel enligt de flesta. Han var så positiv så man tyckte han skulle vara värd något bättre liv. Han hittade ändå små korn av lycka att uppskatta, sånt som de flesta av oss inte ens skulle reflektera över, det gjorde honom glad.
Och så motsatsen, en hipp, snygg, osnäll småkaxig ung tjej som levde livet på Stureplan men inte uppskattade det alls. Hon tog allt för givet tills det inte fanns där längre.
Kanske lärde de något av varandra, eller iallafall hon av honom.
Filmen har redan gått ett år så jag är glad att jag hann se den på bio innan den utgick.
Det är inte samma sak att titta på dvd, eller "videoskiva" som en skånsk familj jag överhörde på tåget, kallade det.
Då är man inte lika koncentrerad, snackar, går och popar pocorn, hämtar dricka, missar små detaljer.
I år har jag en ambition att gå mer på bio.
Förresten, Darling regisserades av Johan Kling och har vunnit två Guldbaggar.
Ett betyg ska den få också:
/Blomma
Fredagsnöje i förorten
Jag och Smultron blev lite impade av Richard Herreys dans ikväll i let´s dance.
Efteråt snurrade Smultron omkring som en virvelvind och sa att hon skulle kunna vara lika bra om hon var med i let´s dance.
Självklart skulle du det, sa jag som den objektiva mamma jag är. Såklart skulle hon!
Fast det får vi aldrig veta, för hon är ingen kändis.
Skönt tycker jag.
Hoppas hon förblir rätt så okänd och inte lyckas med sin förhoppning att lirka Måns Zelmerlöv runt sitt lillfinger nu när han är singel.
Hon suktar iallafall. Måns är tydligen en drömsnubbe att ha när man är 19.
Vad vet jag. Fast han verkar ju charmig, killen.
Själv känner jag mig fortfarande rätt ointresserad av karlar. Vill hinna ikapp mig själv ett tag till.
Hur länge?
Ingen aning, en månad eller ett år kanske.
Sen får vi se...
Blomma