Bostadsbubblan

Apropå mitt förra inlägg om bostadspriserna så hittade jag en bloggare som gör mig ännu mer nervös. Läs gärna vad han skriver. Frågan är hur illa det är. Ingen vet ju egentligen. Men riskabelt är det iallafall att köpa lägenhet idag.
Snart har finns ju inga hyresrätter kvar att byta med heller.
Måste man ta miljonlån för att köpa en lägenhet då?
Blir det bara hyresrätter kvar i områden som blir ghetton där ingen vill bo? Så får det inte bli.
Jag borde bli politiker! Då skulle hyresrätterna vara kvar, och de skulle inte gå att köpa ut, för om man vill köpa en lägenhet så är det bara att köpa en bostadsrätt som redan finns.
Äh, jag kan inte bli politiker för jag har betalat för svarta tjänster.

/Blomma

Bostadslotteri

Ska man bo i bostadsrätt eller hyresrätt?
Jag har kanske ett val.
Ett val som beror på, ja vadå?
Jag har många frågor att grubbla på.
Vad tjänar jag på att äga min lägenhet?
Det kostar om kylen går sönder, eller spisen.
Jag kan måla om en bostadsrätt, ja men det kan jag ju med en hyresrätt också, jag har både målat om väggar och luckor och tapetserat och det går så bra så, bara man inte målar taket svart.
Jag kan riva gipsväggar om jag får godkänt av styrelsen först men jag kan säkert riva nån gipsvägg om jag pratar med värden också. Förresten finns det inga gipsväggar, så det är rätt kört ändå.
Jag kan göra en vinst!
Men jag kan också göra en förlust.
Räntan kan gå upp och räntan kan gå ner.
Allt kan hända och jag måste bara bestämma mig om jag vill in i bostadskarusellen och snurra runt där.
Jag vill bara veta om det är lönsamt. En sån liten fråga bara, kan det vara så svårt att svara på.
Jag vill veta om regeringen kommer ändra på några regler så min ekonomiska planering kraschar totalt.
Jag skulle vilja veta om bostadsrätterna tänker gå upp snart igen eller sjunka i många år till.
Blir jag fast i min köpta lägenhet för att jag har ett lån på högre belopp än vad den är värd om ett par år? Fast att sitta kvar tills den stiger igen? Och när stiger den då? Om 5 år? 10 år? Mycket hyra att betala under flera år för att inte göra en förlust igen. Har redan gjort en bostadsförlust när regeringen ändrade regler på 80-talet. Räntesubventioner för bostadsrätter togs bort och 400 bostadsrättsföreningar gick i konkurs. Inte min, men hyrorna fördubblades! Pang bara! Vem betalar nåt för såna dyra lägenheter? Ingen. Nej just det.
Vågar jag nu igen?
Rådgivare säger som de alltid sagt, förvånande opåverkade av tidigare krascher, att bostäder kan baaaara stiga i värde, iallafall i längden. De kan inte alls sjunka länge, går nog upp imorgon igen.
Bah!
Lura mig inte!
Jag vet hur det är.
Det är ett lotteri!
Frågan är om jag vill spela.

/Blomma

Japansk smak

Imorrn blir det sushi.
Det svänger en del om fredagsmaten.
Ett tag trodde jag aldrig de skulle tröttna på tråkig, fettig mat från grillkiosken eller pizza.
Men nu är det sushi som gäller när mamsen får lön.

När JAG försökte få Hallon att prova sushi för några år sen var hon måttligt imponerad. Varför stoppa in en stooor tugga med ris i munnen med nån laxbit på för att sen knappt få igen munnen när man tuggade? Nä, inget för henne. Men när hon själv fått upptäcka det och munnen möjligtvis växt nån millimeter så är det plötsligt en favoriträtt. Smultron upptäckte det i ungefär samma ålder.

Vårt nya fredagsmys en gång i månaden är alltså:
Sushi och bubbelvatten. Så nyttiga är vi.
Sen åker godiset och chipsen fram...

/Blomma

Tursamt värre

Jag har tur som en tokig.
Aldrig har mina tjejers trots-, bryta-sig-loss- eller antimammatider infallit samtidigt.
Sånt ska man inte glömma bort att uppskatta.
För tänk bara hur det annars hade kunnat vara.
Jag ska vara lycklig jag, som bara har en argbigga i familjen.
Henne ska vi nog kunna tukta. Även om det känns som rätt lång väg kvar...

/Blomma

Laddat möte på tåg

På väg hem satt jag som vanligt på tåget och slöade, zappade i mobilen, skrev någon anteckning men vilade mest.
En station före min såg jag deras blickar.
En ung tjej skulle passera en ung kille för att kliva av.
Deras blickar möttes. Och de möttes igen. När hon passerat hans plats vred de huvudena mot varandra lite i smyg, en snabb blick.
Jag tjuvkikade faschinerat, undrade om någon skulle säga nåt. Men inte.
Deras dragning till varandra kändes så tydligt så luften vibrerade, men ingen tog steget.
Ångrar de sig nu?
Kommer de söka efter varandra på internet eller åka samma tåg samma tid tills kanske samma person dyker upp igen?
Spännande tankar.
Jag undrar hur det gick sen.

/Blomma, tjuvkikare

Flykttankar

Jag har sagt det förr, men nittonåringar är inte tänkta att bo kvar hemma.
Så påfrestande.
Så hänsynslöst beteende.
Så jobbigt, så JAG är på väg att flytta!
Men så var det väl inte meningen att bli?
HON skulle ju vilja flytta, precis lika mycket som hon ville när hon fortfarande gick i gymnasiet och inte hade någon inkomst.
De kommer nog tillbaka, flyttankarna.
Kanske jag måste vara jobbigare, kräva mer, men det är inte lätt!
Jag kan omöjligt vara lika jobbig hur mycket jag än försöker.
Blir bara själv ledsen och uppgiven, trots mitt glada hösthumör, men det finns gränser för vad man tål!

/Blomma

Stövlar i vanlig storlek är numera sällsynta

Skojakt i stan är inte alltid roligt.
Det började sådär. Inga snygga stövlar alls. Visste inte riktigt hur de skulle se ut ens.
Hittade ett par som var rätt fina, ok de kan jag tänka mig. Faktiskt väldigt fina.
Frågade efter min pytteminimala storlek. Fanns såklart inte.
Men den snälla tjejen i butiken visade istället några andra som var ännu snyggare.
Verkligen perfekta.
De ville jag ha!!
Fanns förstås inte i min storlek.
Så jag jagade vidare, på gott humör och med gott mod.
Modet sjönk för varje butik jag gick in i.
Den där har vi nog aldrig haft, de måste vara slut fick man höra överallt.
RIngde förorterna.
Nej, de stövlarna finns bara i city!
Va?
Finns det särskilda citystövlar?
Japp, så är läget.
Fast jag hittade de stövlar jag verkligen vill ha så är det kört.
De finns inte på nätet heller.
Märket är Diba och storleken är högst 36.
Ifall nu nån skulle ha förköpt sig på ett par svarta snyggingar med rätt hög klack och sömmar i broughemönster heter det visst, så köper jag dem gärna!

/Blomma

Idolerna sett från smått tondöva öron

Ikväll ville min Hallonunge vara hemma och titta på tv med sin mamma, men så skulle hon till pappa. Så kan det bli. Jag vill ju inte att hon ska tappa kontakten med honom, så det var bara att uppmuntra henne att åka dit även fast jag hellre hade haft henne hemma. När hon för en gångs skulle inte skulle ut.

Vi har sms:at lite och är eniga om vem som borde åka hem från idol:
Andreas.
Han är ingen scenartist. Visst, han sjunger bra, så han kan väl spela in skivor, men på scen ligger han sämst till av de kvarvarande.
Vem är bäst då?
Vet inte rikigt. Man blir ju påverkad av Carola och juryn vad man än tror.
Mina åsikter just idag är att alla som är kvar kan göra nån sångkarriär i någon form.
Amanda: Kul, härliga uppträdanden, sjunger personligt och rockigt. Säkert bra live.
Marie: Sjunger väldigt bra, men jag tycker hon rör sig konstigt på scen. Som om hon ska föda när som helst. Kan nog avhjälpas med lite mer erfarenhet. Hon är ändå bra för hon har närvaro.
Mattias: Söt, charmig, småtjejernas gullegris. Sjunger oftast bra och är bra på scen.
Daniel: Riktigt egen och spännande. Sjunger bra och är oftast bra på scen.

Daniel och Amanda känns mest spännande.

Ja, det var mina åsikter som borde vara rätt ointressanta för de flesta, men betänk ändå att jag är en riktig svensson, så kanske många tycker som jag...

/Blomma

Nollsinne bollsinne

Jag har inget bollsinne.
Kan man träna sig till sånt? Kanske det, men hur länge ska man försöka?
Har det inte slagit till i denna mogna ålder så får man nog ge upp.
Jag har aldrig försökt lära mig någon bollsport på riktigt, men hållit på med lite innebandy på riktigt låg nivå då och då. Det blir aldrig bra.
Bollen studsar alltid hit och dit.
Jag passar utan att titta, bara hoppas att någon som är betydligt bättre än jag, står där och kan slänga sig för att ta min omöjliga boll.
Ibland gör jag mål! Faktiskt! Om man skjuter brutalt många skott åt helsike så är det alltid nån promille som letar sig in i målet. Dock inte idag... Attans otur. Hur kan man undvika att göra mål i innebandy? Jag är talanglös helt enkelt.
Fast självklart har jag många andra talanger.
Som t.ex....
Eh...
Jag kan måla får. Det får räcka med det för idag.
Jag har hört av någon peppningscoach på tv, att man ska skriva upp en lista med 100 saker man är bra på eller behövde man inte ens vara särskilt bra, bra kunna sakerna? Kommer inte ihåg.
Iallafall, här kommer några, inte i nån speciell ordning:
1. Promenera
2. Köra bil
3. Klippa gräset
4. Laga mat
5. Göra mysigt hemma
6. Se det positiva i eländet
7. Borsta tänderna
8. Simma
9. Skratta
10. Vara barnslig
11. Träna

Japp, det var en början. Hur ska jag komma upp i hundra? Inte svårt, kan ju fortsätta med: klippa naglarna, dammsuga, åka tåg och andra oväsentligheter. Men jag kan de ju!

Nu ska jag träna.

/Blomma

Konflikter och råd

Ok, en sanning jag inte vill veta, men så här är det vare sig vi vill eller inte:
Vi kan inte ändra på andra människor!
Usch!
Jag vill kunna fixa lite här och lite där genom att säga kloka saker. Men det hjälper ju inte! Hur kunde jag tro det?
Fast man kan ju påverka människor ändå genom hur man är.
Vänlighet ger oftast vänlighet tillbaka.
Är man ilsken får man inte lika ofta ett vänligt bemötande.
Självklart kan tyckas, lika självklart som att man i en konflikt ska tänka efter ordentligt vad man vill ha sagt innan man yttrar sig.
Det har jag också lärt mig att tänka på. Man behöver bli påmind om sånt ibland för att vakna upp.
Har varit på ett lärorikt seminarium idag. Jag och alla tanter som vanligt, plus ett par utspridda karlar.

På hemväg genom stan var gatorna kantade med marschaller och röda lyktor. Så fint och stämningsfullt! Följde nyfiket lyktorna och kom fram till ett par tjejer med lyktor och tändare i händerna. De berättade att det var Filmfestival ikväll och lyktorna skulle visa vägen till efterfesten. Den skulle visst bli på Vasagatan.
Jag skippade festen och åkte hem.
Hem till ett öppen dörr med Smultron på väg ut på stan för hon var visst ledig imorgon. Attans! Risk att bli väckt inatt när hon drösar in, måste förebygga med öronproppar! Hallon var inte hemma men dök upp inom ett par minuter. Nu läser hon så snällt på sin läxa (STORA KORS I TAKET!) fast önskar mig bort från datorn. Hon ska få som hon vill, jag ska ändå gå och lägga mig.

Natti
/Blomma

/Blomma


Livet enligt sms

En tråkig stund kan man alltid titta på gamla sparade sms från sina barn.
Här är några utdrag från den senaste tiden från olika dagar. Man måste ju tyvärr rensa radikalt eftersom de fyller inboxen snabbt. Har haft massa roliga som blivit massraderade, men de här låg kvar:

Smultron
Kl 15:05 Du är väl för gullig älskade Mamma! (pussmunnar) älskar dig så!

Kl 15:21 Men du får ju inte sprängas!

Kl 01:30 Ja men så att man inte får en hysterisk mamma efter sig lixom :-) puss puss puss puss puss puss pus

Kl 22:07 Kolla när du kommer hem fyllegris som skriver fel.

Kl 18:38 Haha, ljuger du? Jag vill äta när jag kommer hem. Snälla lilla GulleMamma? Hihi

Kl 22:37 Woho! Älskar dig! (pussmun)

Hallon
Kl 13:40 Hej mamma. förlåt om ja lät lite otrevlig förut men ja var nyvaken. men ja hör av mig när vi åker härifrån! puss puss

Kl 13:25 Ja absolut! solen skiner och fåglarna kvittrar

Kl 18:42 Ska jag göra mat till dig och Smultron också?

Kl 08:34 Mamma nu missade ja ju de fucking tåget!

Kl 22:36 Åh va glad ja blev nu :d

Kl 17:23 Mamma! Ja älskar dig också, du är den bästa <3

Nu har jag de här små smakproven kvar när nästa massradering sker.

/Blomma


Afrodans ger hunger

Den här farsdagen har jag mest ägnat åt träning. Konstigt att bara träna och äta och träna och äta och så är dagen slut.
Det blev två pass. Ett vanligt medelpass i förmiddags och ett afropass på eftermiddagen. Hann steka pannkakor och stryka och hänga upp nya gardiner till Hallon däremellan.
Nu har jag äntligen duschat.
Så det är dags att laga middag.
Skulle vara trevligt att ha en kock hemma ibland. Så kunde jag göra något annat under tiden. Helst inte en som arbetar som kock för de orkar väl inte laga mat hemma sen, utan en kock-wannabe. En sån kunde komma hit och laga käk åt oss. Om jag städade under tiden varje gång kocken lagade mat så skulle vi ha det fantastiskt här hemma. Undrar varför inte mina kids städar när jag lagar mat? Måste försöka införa det. Fast det är inte lätt att införa något nuförtiden. Mina förslag röstas gärna ner med onda blickar och suckar och bortförklaringar att de hinner inte, har viktigare saker för sig. Som om inte jag har det? Fast man kan ju undra om jag har det när jag tränar bort en hel dag. Första passet med Hallon och andra passet med Smultron. Vad gör man inte för att ungarna ska komma iväg på träning? Tränar ihjäl sig själv? Nej då, det var nästan en vecka sen sist, så det behövde jag.

Nu ska jag själv ikläda mig kockrollen och svänga ihop nån fläskfilérätt i ett doftrus av söta frukter från nåt gammalt balsam jag var tvungen att ta slut på.

/Blomma

Otippat

Träffade min gamla barndomskompis efter jobbet.
Tog en öl och snackade lite.
Trevligt!
Fast man undrar ju varför man drar till sig sorgsna, fulla stackare med bulor i pannan...

/Blomma


Obesprutat tack

Jag köpte ny ganska dyr marsvinsmat på ett zoo idag.
En slapp tjej satt där och filade naglarna (eller det kanske hon inte gjorde, men jag fick det intrycket av henne, hon smetade  minst på läppglans medan smådjuren förundrades över hennes oengagemang).
Jag kom hem med den nya maten.
Hällde upp i en ren skål medan marsvinet nyfiket hängde ut ur buren för att se.
Så ställde jag ner skålen till det ivriga marsvinet som nosade runt och plöjde med nosen i skålen en lång stund utan att välja minsta lilla frö.
Sen lyfte hon långsamt sitt lilla huvud och tittade anklagande på mig länge, som om hon verkligen ville säga:
-Men vad är det för skit du har köpt? Du menar väl inte att jag ska äta det här?
Så inte lönar det sig att köpa dyr mat. Fast jag vet ju inte vad det var för fel på den.
Annars är det ekologiska morötter som gäller. De andra tittar hon inte åt. Vill väl inte äta gifter, men vem vill det? Jag håller med!

/Blomma


Måbraträning

Jag har varit strategisk och lagt in några utspridda semesterdagar för resten av året.
Inget särskilt ska jag göra.
Har inte ens sagt till någon, förutom arbetskamraterna, att jag ska vara ledig.
Så då kan jag verkligen bara slappa och ha det skönt eller städa eller klippa mig eller bara göra vad jag vill.
Det känns skönt att ha några rekreationsdagar att se fram emot.
Då orkar man mer.
Annars har jag tränat ovanligt regelbundet senaste tiden, och det har också fått mig att orka mer.
Jag far omkring som ett skållat troll på kvällarna!
Att göra av med energi ger mer energi. Så ologiskt men ändå sant.
Jag skulle rekommendera att träna något man gillar som bot på deppighet, trötthet, irritation och säkert hjälper det att förebygga övervikt, arbetsskador, förstoppning, benskörhet, senilitet och utbrändhet också.
Det tror iallafall jag. Och det man tror på brukar hjälpa.

/Blomma


Partyrockers

Anfektar och anamma!
Nu invaderar pirater och rockers mitt hem.
Fast snart drar de vidare till bunny- och häxtäta fester.
Vem bryr sig om Halloween?
Inte jag. Utom när jag nån enstaka gång varit på Halloweenfest som nån it-avdelning bjudit på.
Men next generation diggar Halloween och allt som gör livet värt att festa.
Ja, varför inte? Jag förstår dem! Men är inte så influerad av just Halloween själv.

Festa på små teenisar. Snart börjar allvaret...
(Fast festa med måtta vet ni väl att jag alltid säger)

/Blomma

Storm

Ibland stämmer det inte alls för vissa.
Det hör man redan när dörren öppnas och denna någon kommer in. Och får syn på en ägodel som ligger där hon inte alls kommer ihåg att hon lagt den.
Då bryter helvetet löst och andra runt omkring har lärt sig att bara hålla tyst och vänta ut stormen tills den bedarrat, eller iallafall mojnat en aning.
Om man som jag ibland är lite korkad och yttrar sig tar stormen ny kraft och smäller t.ex in dörrar så man tror glaset ska lossna och sprida småglas metervis omkring. Nu gick det inte riktigt så illa, men yrvädret orsakade ändå ett hål i en skåplucka.
Så oerhört tråkigt.

Och onödigt, eftersom det mesta kan förebyggas med påfyllt blodsocker.
Men när det saknas är gymledaren för glad och alla är emot yrvädret.
Så jobbigt att känna sig ensam mot världen.

/Blomma