Jag kan inte göra åt dig vad du måste göra själv, fast det kliar i fingrarna

Höstterminen slutade med en CSN-varning för Hallon.
Jag blir så matt av sånt. Får ont i magen när jag ser brev ställt till målsman som skickats från kommunen eller skolan eller liknande.
Det började nog i mellanstadiet när Smultron och kompisar "råkat" peta på en filmduk med en trasig och vass pekpinne så duken gick sönder lite, sen slog det väl slint så att alla skulle "råka" peta lite hål i duken. Den hängde nog i slamsor sen och ingen hade gjort något med flit. Det bara råkade bli så ju! Då skickade skolan en räkning med förklaring till vad hon åstadkommit. Hjärtat stannade nästan av chocken. Inte kunde väl min lilla Smultron göra så? Det fick hon betala av själv med sina små veckopengar. Sånt måste svida så man inte gör om det. Det gjorde hon inte heller.

Fler tråkiga brev har jag fått, t.ex den här andra CSN-varningen sen Hallon började gymnasiet.
Så nu skulle förstås terminen börja med att inte komma minsta lilla minut för sent, eftersom somliga lärare låser dörren så de missar hela lektionen. Och INTE, INTE skolka från lektioner med dumma lärare eller om man inte gjort läxan eller vad det nu kunde vara för anledning.
Så tittade vi idag på resultatet.
Jag blir bara så matt!
Ungen har missat lektioner var och varannan dag ändå!
- Men det stämmer inte, sa hon.
- Nähe, men t.ex den här lektionen idag. Var du där då?
- Njae, en stund, säger skitungen!
Herregud, jag hotar och lockar och pockar men vad gör väl det för skillnad?
Du vet väl vad det här betyder, frågade jag henne.
-Jag får väl inga pengar, sa hon bara sådär utan ånger i rösten.
Hon är inte riktigt skolmogen, min yngsta lillskit. Borde väl gå om hela gymnasiet egentligen.
Men hon är en härlig unge iallafall och jag älskar henne så det gör ont.
Just därför vill jag ju att det ska gå bra för henne.

/Blomma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback