Ett stressat folk
Imorse var det många som kom tillbaka från semestern. Det märkte jag och några till.
Det brukar betyda många som ska köpa nytt månadskort i spärren till tågen. Som jag, som kommer ditspringandes några minuter innan tåget ska gå, med en förhoppning om att hinna köpa nytt sl-kort och ändå hinna med tåget.
Men så fort jag kom fram och såg kön, så insåg jag att det var lönlöst att ens hoppas. Så snabbt kan det omöjligt gå att ta betalt av alla och stämpla och lämna växel eller knappa in koder. Snabbt skulle det inte gå, så lika bra att ta en Metro och koppla av en stund.
Det insåg jag och säkert nån mer, men de flesta stod och suckade sååå högt och dramatiskt som om jordens undergång var nära. De VILLE så gärna hinna med tåget, och var därför jättestressade och så fruktansvärt otrevliga mot den alldeles oskyldiga spärrvakten. Det var bara vi i kön, som inte varit förutseende och köpt kort kvällen innan eller kommit i god tid, som hade oss själva att skylla.
Men ändå! Ändå måste vissa gasta åt spärrvakten att släppa in dem utan färdbevis, och när han inte gör det så får de mord i blicken och stönar högt och suckar och trampar runt på stället i ett klart stressande tempo.
Värst av dem jag såg, var en kvinna i 35-årsåldern som var så arg så hennes ansikte var alldeles förvrängt av alla ilskeveck och rynkor i hennes spända ansikte med smala, kisande, ilskna ögon som sköt blixtar omkring sig. Rösten lät inte verklig, utan hon väste stötvis fram elaka små meddelanden till den stackars stackars spärrvakten för hon var för upprörd för att kunna andas ordentligt.
Allt hon gjorde och sa, gick ut på att behandla honom så nedlåtande som möjligt och hon visade tydligt att hon tyckte att han var mindre kompetent och inte hade en aning om nånting alls i hela världen.
Men hon, hon visste precis allt!
En allvetande hondjävul hade han råkat ut för, spärrvakten.
Hon var otrolig!
Enligt den djävulska kvinnan hade spärrvakten gjort fel, som tagit betalt för månadskort och även gett henne ett månadskort fast hon ville ha veckokort. Ok, ord står mot ord, men visst kunde han väl gjort fel, spärrvakten. Han gjorde vad han kunde för att rätta till det. Han tog tillbaka det kort hon inte ville ha, och gav henne mellanskillnaden och skulle precis ge henne veckokortet, det som hon ville ha.
Men det ville hon minsann inte!
Hon visade med hela sitt kroppsspråk hur orättvist behandlad hon blivit av denna okunniga invandrare till spärrvakt.
Hon lät honom få veta att det var minsann inte 600 kr hon fick tillbaka, det var mycket mindre än så. Hon fladdrade med sedlarna så alla skulle se att det där var ju klart mycket mindre än 600 kr.
Men, du skulle ju ha veckokort... började han.
MEN NU VILL JAG INTE DET LÄNGRE. Jag vill bara ha tillbaka mina 600 kr och köpa en enkel biljett istället! Så köper jag ett veckokort på något annat ställe i stan!!! Vääääs, väääs, frääs och spott och blickar som kunde döda, avslutade hon med.
Som han led, spärrvakten.
Han sa, ut till kön: Jag är bara människa, snälla stressa mig inte.
Sen var det min tur.
Jag köpte sl-kort med betalkort och när han lämnade kvitto och sl-kort till mig, så pekade han på beloppen och sa: Titta här nu, titta att det står rätt belopp här och här. Ser du? Så det inte blir samma sak igen.
Ja jag ser, sa jag. Det är alldeles rätt. Tack så mycket, sa jag och log snäll mot honom.
Jag ångrar att jag inte sa nåt mer uppmuntrande, men då hade jag ju försenat kön ännu mer, så risken för lynchning hade varit överhängande.
Herregud människor!
Vad gör ni med era liv?
Stress, stress, stress kan göra de flesta till elaka djävlar.
Om man bara inser att det i vissa fall inte lönar sig det minsta att stressa upp sig, utan istället dra ett djupt andetag och finna sig i det försenade tåget eller vad det nu är, och sitta och läsa istället, eller sova, eller meditera, eller ringa en vän, eller vad som helst måste vara bättre än att långsamt stressa ihjäl sig. Eller vara elak mot andra människor.
Elakhet sprider elakhet och snällhet sprider snällhet.
Så snälla snälla, var snäll mot de du möter så blir de snälla mot dig.
/Blomma
Det brukar betyda många som ska köpa nytt månadskort i spärren till tågen. Som jag, som kommer ditspringandes några minuter innan tåget ska gå, med en förhoppning om att hinna köpa nytt sl-kort och ändå hinna med tåget.
Men så fort jag kom fram och såg kön, så insåg jag att det var lönlöst att ens hoppas. Så snabbt kan det omöjligt gå att ta betalt av alla och stämpla och lämna växel eller knappa in koder. Snabbt skulle det inte gå, så lika bra att ta en Metro och koppla av en stund.
Det insåg jag och säkert nån mer, men de flesta stod och suckade sååå högt och dramatiskt som om jordens undergång var nära. De VILLE så gärna hinna med tåget, och var därför jättestressade och så fruktansvärt otrevliga mot den alldeles oskyldiga spärrvakten. Det var bara vi i kön, som inte varit förutseende och köpt kort kvällen innan eller kommit i god tid, som hade oss själva att skylla.
Men ändå! Ändå måste vissa gasta åt spärrvakten att släppa in dem utan färdbevis, och när han inte gör det så får de mord i blicken och stönar högt och suckar och trampar runt på stället i ett klart stressande tempo.
Värst av dem jag såg, var en kvinna i 35-årsåldern som var så arg så hennes ansikte var alldeles förvrängt av alla ilskeveck och rynkor i hennes spända ansikte med smala, kisande, ilskna ögon som sköt blixtar omkring sig. Rösten lät inte verklig, utan hon väste stötvis fram elaka små meddelanden till den stackars stackars spärrvakten för hon var för upprörd för att kunna andas ordentligt.
Allt hon gjorde och sa, gick ut på att behandla honom så nedlåtande som möjligt och hon visade tydligt att hon tyckte att han var mindre kompetent och inte hade en aning om nånting alls i hela världen.
Men hon, hon visste precis allt!
En allvetande hondjävul hade han råkat ut för, spärrvakten.
Hon var otrolig!
Enligt den djävulska kvinnan hade spärrvakten gjort fel, som tagit betalt för månadskort och även gett henne ett månadskort fast hon ville ha veckokort. Ok, ord står mot ord, men visst kunde han väl gjort fel, spärrvakten. Han gjorde vad han kunde för att rätta till det. Han tog tillbaka det kort hon inte ville ha, och gav henne mellanskillnaden och skulle precis ge henne veckokortet, det som hon ville ha.
Men det ville hon minsann inte!
Hon visade med hela sitt kroppsspråk hur orättvist behandlad hon blivit av denna okunniga invandrare till spärrvakt.
Hon lät honom få veta att det var minsann inte 600 kr hon fick tillbaka, det var mycket mindre än så. Hon fladdrade med sedlarna så alla skulle se att det där var ju klart mycket mindre än 600 kr.
Men, du skulle ju ha veckokort... började han.
MEN NU VILL JAG INTE DET LÄNGRE. Jag vill bara ha tillbaka mina 600 kr och köpa en enkel biljett istället! Så köper jag ett veckokort på något annat ställe i stan!!! Vääääs, väääs, frääs och spott och blickar som kunde döda, avslutade hon med.
Som han led, spärrvakten.
Han sa, ut till kön: Jag är bara människa, snälla stressa mig inte.
Sen var det min tur.
Jag köpte sl-kort med betalkort och när han lämnade kvitto och sl-kort till mig, så pekade han på beloppen och sa: Titta här nu, titta att det står rätt belopp här och här. Ser du? Så det inte blir samma sak igen.
Ja jag ser, sa jag. Det är alldeles rätt. Tack så mycket, sa jag och log snäll mot honom.
Jag ångrar att jag inte sa nåt mer uppmuntrande, men då hade jag ju försenat kön ännu mer, så risken för lynchning hade varit överhängande.
Herregud människor!
Vad gör ni med era liv?
Stress, stress, stress kan göra de flesta till elaka djävlar.
Om man bara inser att det i vissa fall inte lönar sig det minsta att stressa upp sig, utan istället dra ett djupt andetag och finna sig i det försenade tåget eller vad det nu är, och sitta och läsa istället, eller sova, eller meditera, eller ringa en vän, eller vad som helst måste vara bättre än att långsamt stressa ihjäl sig. Eller vara elak mot andra människor.
Elakhet sprider elakhet och snällhet sprider snällhet.
Så snälla snälla, var snäll mot de du möter så blir de snälla mot dig.
/Blomma
Kommentarer
Postat av: Milla
Åh jag förstår det måste varit en hoppläs situation! Galna människor kan bete sig hur som helt mot andra i serviceyrken, det är rent beklämmande. Du har så helt rätt, man ska vara snäll mot andra så får man gott tillbaka!
Trackback