En lugn natt?

Ingen aning!
Med Smultronteenie ute på premiärfestande på stan för nymyndig kompis, så kanske den var allt annat än lugn.
Men vad vet jag?
Ett liiiitet, litet sms vill jag alltid ha när hon landat hemma hos kompisen för att sova. Det vet hon så väl.
Jag visste iallafall att hon skulle sova borta.
Men nu då?
Är hon inte hemma än? Eller hur ska jag tolka avsaknaden av hemma-igen-sms?
Ska jag ringa polisen?
Ska jag ringa hennes mobil som hon aldrig i livet kommer höra?
Bläää för såna här mornar!
Men visst, visst, det finns nåt att glädjas över, käre Kay Pollak*:
Min yngre dotter kom hem i tid, sov hemma, är fortfarande hemma.
Japp!
Det är som det ska: Oron är konstant. När en teenie är stökig eller oroande, så sköter sig den andra. De stökar inte (vanligtvis) samtidigt!
Tacksam är jag över det.
Alltid nåt.
Fast fakta kvarstår om Smultron. Jag vet inte om hon kommit "hem" än.

/Blomma

* Kay Pollak har skrivit boken: Att välja glädje!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback