En enda stor amöba drar fram genom stan
En klick med svenska tonårstjejer åkte till Bulgarien i somras.
De tänkte ha kul.
De skulle sola.
De ville absolut ut och festa på kvällarna.
Och säkert hade de planer på nånting som har med grabbar att göra.
Och eftersom det var en myndig bunt av tjejer, så var det fritt fram.
Väl framme märkte de att maten inte var mycket att ha, men att lägenheten var desto bättre.
De märkte att på vissa ställen var drinkarna blaskigt svaga, för att på andra ställen vara grymt starka. Det var en ganska smart mamma som hade talat om det för dem innan de åkte, men det viftade de bara bort och ansåg mamman så förlegad och borta från "den unga verkligheten", så hon var knappast nåt att lita på.
Det var nämligen så, visste tjejerna, att ALLA drinkar på ALLA festsemesterställen "utomlands"(?), de var så svaga som saft! Hmm.
Den där högen av tjejer kom så småningom hem till sina underbara familjer i Sverige, men längtade mest tillbaka.
Familjerna märkte något besynnerligt med tjejerna:
De hade förvandlats till en stor sammanhängande tonårsamöba, som liksom satt ihop, så om någon tjej gick nånstans, så swoooop, sögs de andra tjejerna dit direkt.
De hade långa tentakler som sökte sig fram till föräldrafria hem, och dit drog de, en först, och de andra swooopade sig snabbt efter. De intog ff-hemmet till sitt högkvarter, där de utgick ifrån, och där samlade de ihop sig och sov, troligtvis framåt småtimmarna.
Om de inte lyckades swooopa sig samman någon gång, så hölls ändå en länk av amöbakontakter ihop genom msn eller pa och där höll de linan blockerad i timmar med att skicka hundratals bilder från sin gemensamma drömresa.
Hemma var de allt ibland, det märktes på spåren. Där lämpades skitiga kläder av och intogs massa mat så kylskåpen tömdes, fast ingen tonåring syntes till.
Mycket märkligt!
Hur skulle nu amöbatjejernas familjer nånsin få se dem en och en igen? Hur skulle de få se dem överhuvudtaget?
En klok gammal mamma tänkte så här:
Vänta ut dem, för snart börjar skolan och verkligheten igen.
Då kanske det går att haffa en av dem (förhoppningsvis en egen dotter) och få nånting gjort här hemma.
Kanske, kanske få den "lilla" dottern att inse att vardagen har sitt fina den också. Det måste den ha, för om man bara ska leva för semestern, då lever man inte mycket!
/Blomma
De tänkte ha kul.
De skulle sola.
De ville absolut ut och festa på kvällarna.
Och säkert hade de planer på nånting som har med grabbar att göra.
Och eftersom det var en myndig bunt av tjejer, så var det fritt fram.
Väl framme märkte de att maten inte var mycket att ha, men att lägenheten var desto bättre.
De märkte att på vissa ställen var drinkarna blaskigt svaga, för att på andra ställen vara grymt starka. Det var en ganska smart mamma som hade talat om det för dem innan de åkte, men det viftade de bara bort och ansåg mamman så förlegad och borta från "den unga verkligheten", så hon var knappast nåt att lita på.
Det var nämligen så, visste tjejerna, att ALLA drinkar på ALLA festsemesterställen "utomlands"(?), de var så svaga som saft! Hmm.
Den där högen av tjejer kom så småningom hem till sina underbara familjer i Sverige, men längtade mest tillbaka.
Familjerna märkte något besynnerligt med tjejerna:
De hade förvandlats till en stor sammanhängande tonårsamöba, som liksom satt ihop, så om någon tjej gick nånstans, så swoooop, sögs de andra tjejerna dit direkt.
De hade långa tentakler som sökte sig fram till föräldrafria hem, och dit drog de, en först, och de andra swooopade sig snabbt efter. De intog ff-hemmet till sitt högkvarter, där de utgick ifrån, och där samlade de ihop sig och sov, troligtvis framåt småtimmarna.
Om de inte lyckades swooopa sig samman någon gång, så hölls ändå en länk av amöbakontakter ihop genom msn eller pa och där höll de linan blockerad i timmar med att skicka hundratals bilder från sin gemensamma drömresa.
Hemma var de allt ibland, det märktes på spåren. Där lämpades skitiga kläder av och intogs massa mat så kylskåpen tömdes, fast ingen tonåring syntes till.
Mycket märkligt!
Hur skulle nu amöbatjejernas familjer nånsin få se dem en och en igen? Hur skulle de få se dem överhuvudtaget?
En klok gammal mamma tänkte så här:
Vänta ut dem, för snart börjar skolan och verkligheten igen.
Då kanske det går att haffa en av dem (förhoppningsvis en egen dotter) och få nånting gjort här hemma.
Kanske, kanske få den "lilla" dottern att inse att vardagen har sitt fina den också. Det måste den ha, för om man bara ska leva för semestern, då lever man inte mycket!
/Blomma
Kommentarer
Trackback