blommalomma

Språken haglar här hemma.
En studerar tyska i den allra första nybörjarfasen.
Tragglar massa verb som: Ich bin, du bist, er ist och sånt kul.
Än så länge hänger jag med, jag läste 3 år tyska och kunde det riktigt bra då, men nu är det mesta glömt.
Men jag kommer ihåg de där som styr ackusativ och dativ och båda! Den kunskapen vill inte ramla bort, för den är så ordentligt itragglad: durch, für, gegen, ohne, um styr ackusativ t.ex. Fantastiskt vilket minne!

Hallon med kompis pluggade italienska tillsammans, men pep nyss iväg till en kompis som tydligen är en hejare på just italienska. Så nu tänker de klara det muntliga provet i morgon helt plättlätt!
Jag håller tummarna för att de håller sig till italienska. Det är ju så jättelätt att bara råka hamna framför tv:n eller chatten eller snacka skit med kompisarna istället. Fast det kan de faktiskt få göra! Bara de gör det på italienska!
Jag sa till Hallon idag till middagen, att jag tyckte det verkade spännande med italienska.
Hon bara tittade förfärat på mig och undrade hur jag kunde tro det!
Men jag vill ju kunna italienska helt enkelt!
Är det så svårt att förstå?

Herreguud! Jag kan inte skriva, jag hör bara: Ich wohne in Schweden, är det så mamma?
Ich heisse Smultron, det är rätt va?
Alltså wohne, blir det wie wohnen? eller wir? eller vad? Mamma!!??
Wir heissen la la la.
Und wohne.
Näe, jag ger upp bloggandet, men Smultron verkar ha hajjat tyskan! Det är bra!

/Blomma