blommalomma

Varannanveckasbarnen börjar växa upp nu.
Hur blev de?
Är de trygga var de än kommer?
Vill de absolut skaffa eget, tryggt boende snarast?
Är de rastlösa och kan knappt  tänka sig att bo på samma ställe särskilt länge?
Blir de lätt uttråkade?
Känner de sig otrygga?
Vill de själva skaffa familj?
Är de bortskämda???
De får dubbelt av allt. Dubbla julklappar, dubbla semestrar, dubbla uppsättningar prylar.
Inte alla, men många.
De reagerar nog på lika många sätt som det finns personligheter och olika om föräldrarna lyckats hålla sams eller inte.
Jag tror nog att de flesta mår bra ändå.
Jag tror också att det förekommer att de utnyttjar sin situation, och kör med lite smärre utpressningar mot sina samvetstyngda föräldrar.
Lyckas de med det, så är det väl ok, för lite synd om dem är det ändå. Jag tycker faktiskt det.
Vi föräldrar har berövat dem EN trygg plats, så de får släpa grejer fram och tillbaka som små luffare.
Så om de spelar ut föräldrarna mot varandra, kör lite utpressning för att få mer grejer och lyckas med det. Då är det bara att gratulera!
De flesta varannanveckasbarn har ändå föräldrar som älskar dem och tar hand om dem. Faktiskt två stycken! Det tvingar båda föräldrarna att ta något ansvar, och inte bara den ena som det kan bli ibland annars.
Det finns så många barn som mår dåligt, men jag tror de finns i alla familjekonstellationer och samhällsklasser.
Jag undrar också om jag hade uppfostrat mina barn annorlunda om alla dess uppfostringsprogram som finns nu, hade funnits när mina barn var yngre. Säkert! Man vill ju göra så rätt och så bra.
De barnen som växer upp nu får kanske mer likvärdig uppfostran tack vare tv.
Undrar vad som var utmärkande för min åldersgrupp?
Hur blev vi och varför?
Vi blev den ironiska generationen! Vad beror det på kan man undra.

/Blomma