Trassel
Varför är det så svårt med förhållanden?
Man måste prata mer med varandra, kommunikation är så svårt.
Vi förstår inte riktigt. Ibland är det bättre att skriva. Man tänker lite bättre då. Kanske för mycket.
Nu vet jag varken till eller från, ut eller in.
Det finns ju vissa gränser för vad ett stackars litet nytt förhållande ska behöva ta tag i och reda ut. Eller?
Visst borde allt vara lätt i början?
Eller kommer jag ihåg fel?
Det är ju inte så att jag byter förhållanden så ofta så jag minns så noga hur början brukar vara, jag har bara en aning om att den är sockersöt och fantastisk och man flyter fram på moln eller nåt sånt...
Nu har vi redan hamnat i nåt litet trassel, bara om oss men ändå.
Vi har för ett litet tag sen nosat på det här trasslet men inte kommit igenom härvan riktigt och nu kanske det är för sent.
Jag är inte så bra på att prata, vet inte hur jag ska säga eller vad jag egentligen vill ha sagt, och det är ju liksom själva meningen med att prata! Vad vill jag egentligen? Jag tänker och tänker så hjärnan kokar och jag blir trött och smått disträ.
Mannen, Mannen, vad håller vi på med? Jag tycker självklart att det är ditt fel din klantapa och jag vet att du tycker det mesta är mitt! Bah! Knappast ens fel att två träter eller vad vi nu gör.
Jag vill ju bara att du ska avguda mig och vara allmännt kärleksfull vad jag än gör, fattar du inte det va?
Att ett sånt litet krav ska vara så svårt att uppfylla...
/Smått utblommad Blomma