Kommu-fucking-nikation
Nu är balkongen fejad och fixad. Vad mycket damm och spindlar och spindelägg!!! och annat jox som fanns under mattor och lådor. Nu är det fräscht och fint men mina knogar blöder.
Då är det bara att vänta in nästa fina väder så man kan sitta och njuta lite också.
Annars verkar jag ha kommunikationssvårigheter. Jag tycker jag är så tydlig men andra är det inte. Enligt mig alltså. Smultron och jag missförstår varann och även Mannen och jag verkar göra det. Men jag tycker förstås att de inte är tillräckligt tydliga. Hur skulle jag kunna veta att Mannen, som nyss ställt in ett möte p.g.a trötthet, skulle komma nästa gång och blev sur för att jag inte hade nåt käk kvar? Suck!
Kommunikation är det svåraste som finns. Man antar saker. Han antog att jag förstod att han inte hunnit (!) äta , men efter det inställda ville jag inte tro att han ens skulle komma förrän jag såg honom. Och middag sa han inget om. Trodde han hade ätit, det var ju rätt sent ändå. Men ska inte TRO! Vi gjorde fel båda två. Vi antog saker. Nu är det utrett men ändå aningen infekterat tror jag. Lite sur Man där verkar det som. Men jag var sur för det inställda, så det jämnar väl ut sig.
Sen har jag en annan grej jag funderar över.
Hur ärlig ska man vara?
Om man ska göra något som en Man möjligtvis inte skulle vara jätteförtjust i för att han kan tro att jag är ute efter något som jag inte är, ska jag då säga det eller bara hälften? Inte ljuga men bara "glömma" den lilla detalj som skulle kunna vara känslig? Fast som inte är fel för att jag inte har avsikter.
Eller säga allt och hoppas att han förstår hur ärlig och pålitlig jag är?
Så, hur ärlig ska jag vara?
/Blomma
Då är det bara att vänta in nästa fina väder så man kan sitta och njuta lite också.
Annars verkar jag ha kommunikationssvårigheter. Jag tycker jag är så tydlig men andra är det inte. Enligt mig alltså. Smultron och jag missförstår varann och även Mannen och jag verkar göra det. Men jag tycker förstås att de inte är tillräckligt tydliga. Hur skulle jag kunna veta att Mannen, som nyss ställt in ett möte p.g.a trötthet, skulle komma nästa gång och blev sur för att jag inte hade nåt käk kvar? Suck!
Kommunikation är det svåraste som finns. Man antar saker. Han antog att jag förstod att han inte hunnit (!) äta , men efter det inställda ville jag inte tro att han ens skulle komma förrän jag såg honom. Och middag sa han inget om. Trodde han hade ätit, det var ju rätt sent ändå. Men ska inte TRO! Vi gjorde fel båda två. Vi antog saker. Nu är det utrett men ändå aningen infekterat tror jag. Lite sur Man där verkar det som. Men jag var sur för det inställda, så det jämnar väl ut sig.
Sen har jag en annan grej jag funderar över.
Hur ärlig ska man vara?
Om man ska göra något som en Man möjligtvis inte skulle vara jätteförtjust i för att han kan tro att jag är ute efter något som jag inte är, ska jag då säga det eller bara hälften? Inte ljuga men bara "glömma" den lilla detalj som skulle kunna vara känslig? Fast som inte är fel för att jag inte har avsikter.
Eller säga allt och hoppas att han förstår hur ärlig och pålitlig jag är?
Så, hur ärlig ska jag vara?
/Blomma
Kommentarer
Trackback