En framtid för de unga
Tänk, när jag var ung, då kunde man gå ut nian och få ett jobb. Inget pangjobb kanske, men kassajobb på Ica gick bra.
Då var mamma så nöjd bara jag gick gymnasiet.
Hon blev stolt över att jag gått ut gymnasiet och blivit GYMNASIEEKONOM.
Det kan man inte ens nämna nu.
Tänk om jag skulle söka nytt jobb och de frågar efter utbildning.
-Jo, det är så att jag är gymnasieekonom, skulle jag säga som något så självklart som om jag gått ut Harward eller nåt. Nej, jag tror inte det. Bättre att hålla tyst.
De unga nu har det inte lätt.
Om de går gymnasiet så får de kanske ett kassajobb på Ica. Eller om de gått ett hantverksprogram, då kan de bli lärlingar och sedan få ett riktigt yrke som hantverkare.
Men de som inte vill bli hantverkare då?
Som inte vill eller kan plugga vidare efter gymnasiet?
Vad händer med dem?
Ingen i min släkt har pluggat vidare efter gymnasiet, så vem är jag att komma och säga till mina döttrar, att nu är det dags att plugga vidare. JAG vet ju inget om högskolor och universitet. Jag vet inte ens skillnaden mellan en högskola och ett universitet.
Men ändå säger jag till dem: -Ni vet att alla pluggar vidare efter gymnasiet nu, så ni bör också göra det om ni vill stå er i konkurrensen efter jobb.
Jag har sagt det hela tiden de gått i skolan, så de ändå haft det i bakhuvudet, att skolan är inte slut efter nian. Och inte efter gymnasiet heller för den delen. Ni hinner bli 24 bast nånting innan ni pluggat färdigt. Vuxenlivet börjar sent nu för tiden.
Jag flyttade hemifrån när jag var 20, och inte var det överdrivet tidigt. Och vuxen blev jag på kuppen.
All vuxenutveckling blir senare och senare. Man ska leva tonårsliv så länge som möjligt.
Det riktigt skumma med det beteendet, är att små barn ska OCKSÅ leva tonårsliv från riktigt tidig ålder. Och föräldrarna hejar på dem!
Jeans och väst för bebisar som inte ens kan gå (tacka vet jag mjuka gosiga bebiskläder), dagisdisco för 3-åringar, Bratz-dockor för 5-åringar, BH-ar för 7-åringar, sminkade 9-åringar, ja de ska vara så stora och tonårsaktiga, men ändå inte kunna gå till skolan själv, utan bli skjutsade minsta lilla meter.
Barn är tydligen inte bra att vara, och inte vuxen heller. Jag förstår det inte. Den jobbigaste tiden var väl ändå tonårstiden? Varför sträva efter att ständigt vara där?
Men tillbaka till utbildningen.
Är det inte så att det kommer vimla av överutbildade personer, som sitter på jobb som egentligen inte borde kräva så hög utbildning?
De som utbildat sig länge har väl ändå gjort det för att kunna jobba med något som kräver den utbildningen.
Jag har alltså inte gått någon högre utbildning än gymnasiet, men för att söka mitt jobb idag krävs ändå högskoleutbildning.
Kunde man inte lika gärna göra det möjligt att läsa fyra år på gymnasiet, där det fjärde året är ett mer riktat år, så man fördjupar sig i något ämne eller åt något håll? T.ex ekonomi, juridik, natur, marknadsföring, starta eget, pedagogik e.d?
Nu är jag, som tur är, inte utbildningsminister, så jag kan inte ändra på det. Men jag tycker att det borde göras någon förändring.
Kanske också företagen som anställer borde ändra sina krav lite.
Är det kanske redan så att vissa företag tar in blåbär direkt från gymnasiet för att utbilda i egen anda? Inte vad jag vet, men det kunde väl vara ett alternativ för skoltrötta, men arbetssamma personer.
Det enda som räknas kan väl inte vara utbildning?
Vart tog personliga egenskaper och arbetssamhet vägen?
Man kan ju lära sig jobbet på plats? I alla fall vissa jobb.
Ge de unga en chans till en framtid! Med jobb, plugg, lärlingsplats eller vad som passar dem bäst.
Det är de värda!
/Blomma
Det var väldigt kloka ord. För det är nog så här det är dessvärre...och ja..när jag var ung var det fint att vara gymnasieekonom. Idag finns väl inte ens det.
OCH månstans att bo. Som dom har råd med. Amen.
Mycket klipskt skrivet, detta är något jag funderar mycket på. Min dotter ska ju välja gymnasie snart. Kommer nog att blogga om det snart. Jag är också gymnasieekonom och många fick ju verkligen jobb på det då på 80-talet. Nu valde jag att börja plugga på högskolan vid 36 års ålder och det var TOPPEN men jag tycker det är synd att det nu finns ett MÅSTE till att plugga vidare. Och vad? Nu minskar ansökningarna till högskolan igen och det är på något vis sunt, det ska inte finnas dold arbetslöshet där en massa unga pluggar som inte leder någonstans. Det finns en stor arbetslöshet bland akademiker och jag är HELT övertygad om att lära jobb inte hänger ihop med en examen. ALLA jobb är inte så kvalificerade, ett dumt uttryck förresten, det säger ju inget om ett jobb eller den som ska utföra det. De har det jobbigt våra unga, det enda jag kan känna som positivt är att jag hoppas att de kan vinna något på alla 40-talister som försvinner ur yrkeslivet framöver... Om inte finns det jobb i alla serviceyrken som ska serva alla upplevelsetörstiga 40-talister...
Vi gymnasieekonomer är en bortglömd grupp :-)
Klimakteriehäxan: Nånstans att bo ja. Inte lätt det heller.
Milla: Modigt att börja plugga vid 36! Bra gjort! Det borde jag också, men nu känns det lite sent. Fast det är förstås aldrig för sent att lära sig saker, så vem vet.
Hej.
Universitet kallas ibland för "forskande högskolor". Skillnaden är alltså att Universitet bedriver undervisning och forskning (samt tredje uppdraget - att informera omvärld och stat om sin verksamhet).
jag kan hålla med dig generellt om utbildning, fast jag tror också att många studerar vidare just för att förlänga sin tid i skolan, dvs sin ungdom innan arbetslivets ansvar tar vid.
Men det är på en personlig nivå. På ett samhällsplan måste vi sträva efter att höja utbildningsnivån. Det för att, vare sig vi gillar det eller inte, så har världen blivit en mer global handelsplats. Dvs vi har att välja på att ge samma löner som annan tillverkningsindustri (i t ex forna östblocket och asien) eller satsa på verksamhet som kräver en högre kompetens för att behålla vår relativa välfärd.
Men som sagt, det beror på om man ser på samhällets strävan eller individens situation.
Frozenswede: Tack för förklaringen!
Det är en stor fråga och det finns nog inte en lösning, utan många olika alternativ att välja på är väl det bästa.
Alla människor måste behövas, och i olika faser i livet får man passa in plugg eller jobb, men helst efter när man själv orkar/kan, och inte efter när samhället tvingar på en det.
Utbildningsnivån har redan höjts, och kommer väl fortsätta höjas. Säkert bra för de flesta, men också en press.
Det här ämnet tar aldrig slut och jag skulle kunna argumentera mot mina egna argument också, så det är inte lätt.
Starkast vinner, så är det bara, och har alltid varit.
Dina rader, ord för ord, kunde lika väl vara skrivna av mig...
F ö...är jag alltid sugen på att plugga. Önskar att man kunde få betalt för att gå kurser.