Underbara barn

En liten bebis kom och hälsa på mig på jobbet idag.
Jag höll i honom, och han luktade så gott som bara bebisar kan.
Långt efter att han åkt hem luktade det bebis på min arm.
Så gosigt.
Mina stora flickor luktar mest sånt jag inte vill att de håller på med.
Rök, krök, godis, chips, men det är de lukterna jag reagerar på förstås.
Om de luktar gurka eller groddar eller tvättmedel märker jag det knappast! Så orättvist va!
Men livet är orättvist, jag har aldrig påstått något annat heller.
Allt det som är rätt så bra, det tänker man inte på, men om det är något negativt, då reagerar man direkt.
För att man överhuvud taget ska tycka att något är bra, då ska det vara övermänskligt bra.

Så är det bara.
Fast om min lilla yngsta tjej, som varit så trött på skolan så länge, får ett endaste VG, då blir jag galet glad, för det var inte igår det hände sist.
Nu har hon ett VG på gång, så hon pluggade ordentligt till det provet för att verkligen få ihop till ett VG.
Jag hoppas, hoppas att hon får det också, det skulle peppa henne så mycket att plugga mer i andra ämnen också, för då märker hon att det lönar sig.
Men om hon inte får VG, trots sina ansträngningar, då är jag rädd att hon ger upp.
Så snälla, snälla lärare, även om hon skulle ligga på gränsen, så kan det endaste lilla VG:t göra under med motivationen.

/Blomma



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback