blommalomma

Nu sitter min stora tjej på Arlanda och smaskar muffins!
Det är så tyst här hemma!
Precis innan hon skulle åka, och sprang omkring skrikande och krävande av resfeber, så tänkte jag att Gud vad skönt att hon åker snart!
Sen blev det lite tyst.
Sen började jag tänka hur jag själv var när jag kommit hem från min första egna utlandsresa.
Inte var jag så glad inte!
Jo, jag var alltså glad för att det hade varit så lyckat, men jag var inte särskilt glad över att vara hemma. Jag hade gärna stannat kvar! Tyckte hemma var tråkigt!
Det gör inte min Smultrontjej, hon kan vara lite mammig  och hemkär ibland. Fast det går nog över nu...

Hallon och jag satt bara och tittade på varandra och skrattade åt Smultrons tokiga resfebernoja. Det var något panikartat över hela henne. Hon hörde fel och trodde vi inte tyckte om henne och jag vet inte vad. Det var bara att skratta åt henne. Och krama henne hårt. Sådär som med små bebisar, så de sprattlar med armar och ben och vill komma loss. Fast Smultron var mest stel och oavslappnad, för hon hade verkligen inte tid med kramar. Fast det var ju ända sättet att visa att jag älskar henne, när hon nu var oemottaglig för ord.

Nyss när jag ringde till henne på Arlanda så var hon coolare. Hon lyckades ju övertala alla att vara där i extremt god tid, för då är hon lugn. Hon var nog en vallhund i sitt förra liv! Med alla omkring sig mår hon bra.

Nu ska jag relaxa ordentligt. Hallon sticker till sin pappa idag så jag får lugn och ro. Fast jag måste se till att hon kommer tillbaka innan Smultron är här igen, så vi kan få lite egen tid bara vi två.

Tänk att jag ska få sova en hel natt inatt! Ingen som tassar runt och letar mobilladdare eller frågar om jag vet var massa saker är.
Och så har jag datorn för mig själv. Kanske jag borde fixa över lite bilder och annat  till min nya externa hårddisk. Innan blixten slår ner!

/Blomma