Återseende
Jag och min f.d Särbo träffades och fikade idag.
Det kändes... ungefär som vanligt men ändå inte.
Skillnaden var väl ett litet osynligt avstånd mellan oss som gjorde att vi inte höll i handen och tog på varandra.
Det var lite sorgligt att ta adjö igen, fast inte så mycket som på den riktiga "avslutningsdagen".
Jag hade inte tänkt att vi behövde höras eller träffas direkt, för det kändes bättre att inte höras av alls efteråt, mer än nåt mail.
Några vänner verkade tycka annorlunda, så jag gick nog och grubblade på det en del och tog till slut mod till mig att ringa upp honom. Han hade ändå några små saker kvar hos mig.
Sen blev det så att vi träffades ett par timmar och fikade och han fick sina grejer.
Det känns bra att ha träffats efteråt. Som nån sorts vänner. Fast ändå kan man inte riktigt vara vänner när man har haft ett förhållande. Inte vänner som träffas och gör massa saker tillsammans iallafall. Däremot kan man vara vänner, alltså motsats till ovänner. Och det ska vi vara.
Nu känns det som om jag skulle kunna ringa iallafall och fråga om något jag vet att han kan svara på utan att känna mig dum.
Kramen när vi sa hej då ville vi inte riktigt avsluta. Så är det. Jag tycker inte illa om honom på något sätt, så vi ska nog inte träffas alls, för jag vill inte falla tillbaka.
Vi har ändå haft mycket bra och det är det jag vill minnas.
/Blomma