blommalomma

Nu är det verkligen vitt ute.
Jättehärligt!
Döttrarna var och tränade idag. Och jag hämtade dem och de åt bananer i bilen på vägen hem. Precis som förr i tiden, när man skjutsade runt på träningar och gav dem frukt i bilen så de inte skulle svimma innan middagen blev klar.
En gång ville inte Smultron ha sin banan. Jag undrade varför. Hon lät lite butter och bara sa att hon inte ville ha. Jag försökte nog ändå få henne att äta, för en nytränad Smultronunge utan mat i magen, det är inte att leka med. Men hon ville inte ha. Jag gav mig väl till slut.
Sen när vi kom hem så kom det fram varför. Hon hade gjort illa fingret och kunde inte skala bananen.
De var väl 4 tjejer i bilen, och hon ville inte säga det. Kanske hon var rädd att börja gråta.
Det var lite svullet, men hon kunde röra det, fast nog vad det läge för ett läkarbesök. Men inte åker man in till Astrid Lindgrens barnakut på kvällen med barn som borde sova. Nej, i med ett par alvedon och i säng. Sen åkte vi dit tidigt på morgonen efter att Hallon var lämnad på fritids.
Det visade sig förstås att det var brutet. Rakt av.
Hon fick bedövning i massor så jag höll på att svimma. Fast det låtsades jag inte om, bara drog fram en pall och satte mig och lutade huvet mot Smultron som låg på en bår och fick sprutor i handen så den blev helt tjock. Såg hemskt ut, men det var nödvändigt för att vrida fingret rätt.
Läskigt!
Men sånt får man inte låtsas om, utan vara så käck och säga att det går ju bra det här! Du är så duktig så!
Jag brukar hålla mig lugn och rationell tills barnet (eller hund eller marsvin för den delen)  är överlämnat till läkare, då håller jag på att svimma. Så fånigt, men bara att luta ner huvet så går det över.
Konstigt att man reagerar så. Det går ju inte att styra.
Inte heller hur man skulle reagera om det hände något riktigt panikartat.
Jag hoppas ju att jag tänker extra bra och smart om det skulle behövas, men det vet man aldrig. Hoppas jag aldrig behöver få veta det heller.

/Blomma