Söndagsblues

Genom att inte vara hemma på hela helgen har jag gjort två personer glada:
Smultron, som fått lägenheten i sitt våld, och gjort precis vad hon önskat, utan att behöva ta hänsyn till någon tråkig mamma.
Och Särbo, som blev glad över att vi var hos honom hela helgen, det är inte så ofta, och eftersom han är en riktig hemmaälskare så var han rätt nöjd med det.
Det var väl rätt så skönt för mig också att slippa hemmets stök, men ännu återstår att se hur lyckat det var.
Vad kommer jag hem till?
Har Smultron hunnit städa upp ordentligt?
Är alla stolar hela? (Efter min semester i somras var de inte det)
Har någon sovit i min säng?
Har någon tullat i mitt s.k barskåp?
Har någon sovit i lillasyster Hallons säng?
Har någon slängt cigarettfimpar ner på grannens balkong?
Har grannarna haft något att klaga på? Jag hoppas ju inte det, eftersom vi inte har för vana att klaga på varandra, grannarna i huset.
Jag har bra grannar!
Ingen som stör jättemycket alltid, men ändå kan låta någon gång ibland så att man själv slipper ångest om det har varit skrik och bråk eller så nån gång. Eller ev. festande tonåringar som jag inte vetat om.
Jag bävar lite för hur det ska bli när jag en gång flyttar.
Eller om någon granne flyttar och någon ny flyttar in, en petig tysthetstant eller skränig alkisgubbe med stökiga alkispolare. Men varför bäva för något som kanske aldrig händer? Det ligger inte för mig. Jag bara kan få den tanken nån gång. Jag har det rätt bra i min lägenhet.
Mitt kök är oslagbart, det kommer vara svårt att hitta något liknande om jag flyttar.

Nu går Särbo omkring och spelar gitarr för mig.
Mysigt.

Sticker snart till stan och letar gympadojjer och sen ett förvarnande telefonsamtal till Smultron innan jag åker hemåt.

/Blomma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback