Digital gemenskap
Jag halkade av misstag in på ett core-pass idag. Det var rätt bra halkat. Jag behövde nog lugna ner mina hysteriska hopsasteg en gnutta.
Så jag andades, och drog in naveln bakåt uppåt (??!!) och steppade lite, hoppade sjumilahopp ända nerifrån golvet upp till basketkorgen, gjorde breda stora armhävningar med hela kroppen, balanserade på de mest fantasifulla sätt och allt till panflöjter och bongotrummor.
Fantastiskt avkopplande och stärkande på samma gång.
Och hemma mötte mig en rätt avslagen Smultron, lite dämpad och sjuk men ändå så pigg så hon orkar chatta med mig från vardagsrummet. Själv sitter jag i köket.
Ibland går det bättre med digital kommunikation än analog eller var det dialog? Hon fnissar så åt mig då, digitala små fnissningar, typ "tihiii" annars himlar hon mest med ögonen om jag försöker vara rolig. Eller ignorerar mig.
Fast vi kan tokdansa roligt ihop. Då skrattar nog jag mest förstås. Och Hallon ser ut som om hon är väldigt glad att ingen kompis finns i närheten.
Nu tänkte jag mig lite organisk gemenskap (Yaeeeeaehhhneeeej, vad låter det som, men alltså en liten kram bara, inte konstigare än så), så jag ska förflytta mig till Smultronungen och hennes dator med lite te. Och försöka konkurera med en dator... inte så genomtänkt kanske!
/Blomma