blommalomma

En person jag känner litegrand, har bott i Stockholm några år, inflyttad.
Trivdes tydligen inte här.
Jobbet var bra.
Men fritiden var inte alls nåt kul.
Man får inte riktiga vänner här tydligen. Jobbarkompisar, jovisst, men de har redan ett etablerat umgänge som de knappt hinner med, så att ta in någon ny i bekantskapskretsen är väl inte att tänka på.
Jag tycker det är lite sorgligt. Han som är så trevlig.
Är det så hemskt här?
Fast det är väl övervägande singlar, eller iallafall, mest singlar i Sverige befinner sig i Stockholm.
Vad är egentligen anledningen? Kräsna? För stolta? Dumma? Fula? Inåtvända? Inte alls sugna på att bli något annat än singlar? Sex and the city wannabees? Skilda och nöjda med det?
Inte alla är ju härifrån från början. Blir man så om man flyttar hit? Och hur är så?
Vad tycker folk om Stockholmare egentligen?

Några turister frågade mig om vägen till ett hotell igår. Någon sekund tittade jag mig omkring för att se vilket som var bästa vägen, men då kom en man fram och började peka samtidigt som jag, så vi förklarade lite ihop, och turisterna sa att det var svårt att hitta i stan.
Då började mannen som pekade, prata om att - ja, det är ju inte så lätt för Stockholmarna heller, för de flesta av oss är inte Stockholmare egentligen, sa han och tittade på mig.
Nähä, kanske det, sa jag bara.
Orkade inte börja berätta om mitt liv, att jag är född här och ett par generationer till.
Varför skulle jag, de hade väl tyckt att jag var dryg.
Så det blev bara ett mesigt: nähä, kanske det.
Sen sa de att de hittade själva, så jag stegade iväg, men kollade bak för att se om de svängde rätt, för det var ett vägarbete som störde vägbeskrivningen lite. Men då såg jag att pekmannen följde med dem hela vägen fram. Jag hade faktiskt också tänkt följa med dem tills de skulle svänga av, men de ville ju inte! Och så ville den där mannen verkligen visa vägen. Ville han rädda mig? Tyckte han att jag tvekade för länge?
Vad är det med folk?
Skulle jag ha slutat prata och gått iväg när han kom fram och pratade i munnen på mig?
Usch för människor som beter sig så man inte vet var man ska ta vägen!
Det positiva var väl att turisterna hittade till sitt hotell till slut!

/Blomma, den ständiga vägvisaren