blommalomma

Då har man varit hos en terapeut då. Eller snarare två stycken!
Jag förstod ju inte riktigt varför vi skulle dit, men Hallons pappa fick börja med att förklara vad han oroade sig för. Och det var väl några incidenter som hände i höstas som hade utlöst hans oro.
Det var helt ok, iallafall.
Som att sitta och snacka med nån bekant.
De försökte inte krypa under skinnet på oss (Vad har jag för uppfattning om terapeuter egentligen!?)
Och det allra viktigaste: Hallon tyckte inte det var jobbigt, eller kände obehag eller så.
De sa att vi har en jättefin tjej, och att vi skulle ta tillvara på de bra stunderna.
Det var ju fint sagt.
Jag har försökt säga det själv till x:et, men det rinner ut genom öronen innan jag ens pratat klart.
Hoppas han är hemma lite mer nu och pratar, verkligen pratar med henne även när det inte hänt något tråkigt. Det är ju bra om det leder till nåt sånt.
Annars vet jag faktiskt fortfarande inte riktigt vad vi gjorde där.
Tonåringar är tonåringar och tonårsföräldrar behöver nog prata av sig med andra tonårsföräldrar. Det kanske hennes pappa saknar.

Japp, men annars är allt som vanligt.
Hallon kom förbi imorse och en kompis dök upp strax efter. Tydligen bor jag mitt i en mötesplats! De skulle göra sig iordning och äta frukost här!!!
Jahaa!!!?? Men jag då?
Kompisen i duschen när jag skulle borsta tänderna. Blir man trött eller...

Annars har Hallon bakat kladdkaka idag efter skolan och lämnat bunkar och prylar och mjöl och sånt utspritt omkring sig i lägenheten.
Smultron blev lite glad och petade i sig resterna.
Fast Hallon är inte hemma ikväll.
Är hos en pappasläkting som fyller år, så jag vill inte ringa dit och tjata, och hos mr Terra Pefft så ville jag inte tjafsa om det.
Så nu får jag ta undan det själv, och försöka komma ihåg att säga åt henne nästa gång vi ses.
Jag känner mig ändå så glad.
Glad för att vi gick till mr Terra Pefft nästan i onödan. Hellre det än i nödan faktiskt :-)

/Blomma