blommalomma

Är hos Särbo nu.
Det är såna otroliga kontraster mellan hans familj och min, jag har väl nämnt det förut.
Hans dotter, i samma ålder som Hallon, var hemma igår kväll och nu också.
Man märker inte av henne.
Så tyst och försynt.
Hon tänker säkert mer än hon pratar, man får bara hoppas att hon berättar om hon har problem eller så, för annars säger hon inte mycket.
Hon satt och tittade på tv med oss igår kväll. Inte ens några diskussioner om vad vi skulle titta på.
Som om hon inte ville säga sin åsikt, fast det kan ju ha varit för att jag var med.
Nu hör man, om man lyssnar noga, låg musik från hennes rum och lite smånynnande.
Hemma hos mig är det hög volym och skrålande som gäller.
Jag förstår inte hur familjer kan vara så väldigt olika.
Nu smög hon iväg, sa lite tyst till sin pappa att hon åker nu.
Jag tycker nästan hon är oförskämt tyst.
Det är väl vanligt hyfs att säga hej då till alla som är hemma.
Tycker jag iallafall.
Men hon bara smyger iväg.
Särbo tycker såklart att det är stökigt hemma hos mig.
Det är ju jätteskillnader i ljudnivå mellan våra hem.
Nästan alltid är det massa kompisar till tjejerna hemma.
Och liv och rörelse och flängande hem och iväg och hej och hå.
Det känns lugnare för mig när de hörs.
Då hör man hur de mår.
Men alla är vi olika.
Sen gör ju Smultron alltid mera väsen av sig än Hallon. Mer än man skulle önska egentligen. Fast det är ju hennes sätt att får ur sig allt. Hon samlar knappast problemen på hög, utan delar frikostigt med sig.
Tror vi skulle få problem om vi flyttade ihop, Särbo och jag med alla tonåringar :-)
Gissa varför vi fortfarande är särbos...

/Blommalomma