Älsklingsungarna mina
Hon måste sova sova sova!
Det är svårt att förstå tydligen.
Hon vill hellre chatta och snacka i telefon.
Fast hon är lite spak, så hon håller faktiskt med lite för en gångs skull.
Jag får ångest och magont för att tjejernas pappa har bokat tid till att snacka med nån terapeut imorgon med Hallon.
Jag förstår inte riktigt varför.
Egentligen är det nog han som inte kan prata med henne, får inte riktigt kontakt. Det är kanske lättare att lätta sitt hjärta till mamma.
Jag vet inte, men det känns konstigt att gå dit.
Jag ser inga problem med henne mer än vanliga tonårsgrejer. Inget allvarligt alls.
Hon är så frisk och glad och härlig.
Bara lite skoltrött, men det var jag också, och jag blev väl rätt ok ändå. Det släppte i gymnasiet tyckte jag.
Jag är rädd att hon ska tycka att det är nåt fel på henne om vi går dit, fast jag vill följa med ändå. Annars känns det som om jag överger henne.
Hon undrar ju varför just hon ska dit och inte hennes syster. Är hon "värre" på nåt sätt? Jag sa till henne att det är hennes pappa som tycker det är svårt att prata, så det är därför.
Kanske det blir han och jag som pratar ut istället. Kanske jag kan få honom att lyssna bättre när vi är där?
Det kanske blir bra ändå.
/Blommalomma
Hej Blomma!
Utan att känna vare sig dig eller din sitation med dina flickor tycker jag att det inte låter bra att du och din ex inte är överens om varför er dotter behöver gå till terapeut (dvs vad som oroar din man). Din dotter märker också säkert din ovilja mot detta besök i morgon och varför skulle en tonårstjej frivilligt gå till med på samtal om det inte är akut, akut? Där måste du och din fd man vara överens och avdramatisera besöket. Det är inte ovanligt idag att tonåringar har det besvärligt och att de kan behöva prata med en utomstående vuxen.
Jag har själv tonårsbarn och jag utgår från mina egna erfarenheter med mina två döttrar. Även om du tycker att du har bra kontakt med din dotter behöver din dotter också en bra relation till sin pappa. Samtidigt vet jag inte hur bra du och ditt ex pratar om era döttrar och hur mycket han vet om hennes liv när hon bor hos dig etc.
Jag tycker att det sämsta du och din exman kan göra är att motarbeta varandra om vem som har "rätt" om hon har problem eller inte. Om du visar på något sätt att du tycker att det är "fel" eller överdrivet att söka hjälp för henne så kommer hon inte att säga något på samtalet heller.
Du har kanske satt fingret på en annan del av problemet att du och din ex inte har en fungerande kontakt. Det är svårt att få en tonåring att söka hjälp som behöver det (min erfarenhet). Vem vill anses som "bråkig" eller "stökig"? Samtidigt har min åsikt alltid varit att det kan aldrig skada att gå på ett samtal för att se om det kommer fram "något". Bättre att söka hjälp en gång för mycket än aldrig. Att prata med en utomstående vuxen kan vara viktigt i den åldern. Det är ingen nedvärdering av er som föräldrar.
Sedan ska du också tänka på att tiderna är annorlunda mot när vi gick i skolan (eller när jag gick i skolan iallafall...). I mina döttrars skolor (klasser, åk 7 och åk 2 gymn)är det mer regel än undantag att särskilt tjejer får olika problem t ex mat, bantning och depressioner. Det pratas mer om sånt och även skoltrötta kan behöva uppbackning på ett annat sätt en tidigare.
Hoppas att jag inte skrämt upp dig men när jag läste din blogg känner jag verkligen för din dotters och din situation. Jag förstår att det är svårt eftersom du och din fd man har olika uppfattning om vad som är problem och vad som inte är det.
Lycka till!
/Bisse
Nej, du har rätt. Vi var inte överrens, men det ordnade sig rätt så bra ändå. Jag gick ju med fast jag inte förstod varför. Och försökte också avdramatisera för dottern innan vi gick dit, så hon var inte direkt orolig heller.