Knivigt
En knivskuren kille fick åka ambulans igår.
Då levde han.
Nu vet vi inte.
Hallon var i närheten, men inte på plats just då som tur var!
Han med kniven var ingen inbjuden, ingen som borde varit där.
Men det var han. Tydligen var det inte första gången han var inblandad i bråk heller.
Jag önskar att han, och andra som gjort någon illa, skulle åka till sjukhuset och hälsa på. Se hur det står till. Se ledsna föräldrar och syskon. Och en läkare skulle förklara vilken skada han gjort, och hur allvarligt det var. Det kanske är enda sättet att förstå vad han egentligen håller på med.
Förstå att det faktiskt är en riktig människa som skadats.
Annars är risken att han gör det igen. Och igen, och igen.
Vet hans föräldrar om vad han gör?
Jag vet inte, och jag vet inte ens vem han är. Vet inte heller om polisen tagit hand om honom.
Det enda jag vet är att han inte borde gå omkring och sticka kniven i folk.
/Blomma
Min lilla bebis
Hon sluddrar.
Hon står ostadigt.
Jag frågar: -vad har du druckit?
Hon svarar: -Inget, jag har bara smakat lite.
Jahadu.
Hon lägger sig utan att borsta tänderna. Är dödligt trött fast det är före midnatt.
Skönt att hon valde att gå hem iallafall.
Vi ska nog ha oss ett snack idag!
/Blomma
Tonåringar till salu!
Kan man lägga ut dem på Blocket kanske?
För herregud, man kastar väl inte apelsiner heller!
Eller skriker så grannarna flyger upp i taket!
Jag har helt klart misslyckats med min uppfostran.
Men när är den slut? Uppfostran alltså?
Ska de inte börja uppfostra sig själva nån gång?
Jag tänkte nog att när de fyller 18 så blir de vuxna.
Och då behöver man inte uppfostra mer, utan det inlärda sitter kvar.
Ha!
Jag tror aldrig att vissa slutar att provocera och bråka.
Nästa hopp är när de flyttar hemifrån.
Nu är det inte båda som fyllt 18 än, men det är inte båda som provocerar eller känner sig provocerade av minsta lilla heller.
Det är inte heller båda som är under 18, men anser sig lagom mogen att göra allt som de stora barnen får göra.
Hjälp mig doktor Phil!
Var tog mina sötnosar vägen?
/Blomma
/Blomma
Undersökningar är till för att sabba
Jag pratade med Hallon om en undersökning som tidningarna skrev om häromdan. Det gällde tonåringars drickande. Det har tydligen minskat. Nyktra tonåringar är nu 30% iställer för som tidigare 20%. Vet inte om de skrev ut åldern, men jag antar att det är under 18 år.
Min kära Hallon bara garvade och sa: tror du att nån svarar ärligt på såna undersökningar?
Ja, men de är ju anonyma, sa jag så naivt.
Ha ha, det spelar ingen roll säger dottern, för antingen driver man eller överdriver. Alltså man säger att man aldrig dricker nånsin, fast man gör det, eller så säger man att man är typ knarkare!
Ja, inte vet jag. Vi fick svara på nån liknande undersökning i högstadiet, och jag vet att jag var rätt orolig ändå att de skulle komma på vem man var, så jag svarade nog att jag drack lite, fast jag inte gjorde det, bara för att verka normal! Så hur mycket kan man lita på undersökningar? Väldigt lite skulle jag gissa, speciellt om det gäller tonåringar.
Fast jag tror ändå att det är stora grupper som inte dricker, t.ex de som är hemma mycket och spelar datorspel, och kanske de som idrottar mycket med engagerade föräldrar. De som inte slutar när de fyller 15, som de flesta verkar göra.
Jag var faktiskt engagerad förälder, men de slutade med sina idrotter ändå. Bara för att hinna med kompisarna! Livet där ute bland killar och fester verkade mer spännande än idrotten. Den tog bara tid. Så de slutade. Lillasyster bara nån månad efter storasyster.
Apropå drickande igen, så säger Hallon att precis ALLA 16-åringar hon känner till dricker.
Jag räknar då upp några som inte gör det, men hon tror mig inte! Hon tror att de bara är bra på att lura sina föräldrar! Sug på den ni!
Om min Hallon inte var så uppriktig, så skulle jag aldrig tro att hon drack heller. Jag har koll på henne när hon kommer hem, jag köper aldrig ut, jag har aldrig sett spår av dricka, och hon luktar inte alkohol.
Ändå har hon tydligen lyckats!
Kan det vara när hon inte sover hemma? Troligtvis. I så fall är det inte alltför ofta.
Självklart pratar vi om att det inte är bra att dricka, men hon tycker jag har klart förlegade åsikter. Vadå dricka lite, det gör ju alla, det spelar väl ingen roll?
Suck!
HJÄRNCELLERNA DÖR JU! Fattar du inte att det är farligt?
Jag önskar hårdare straff för langare!!!
/Blomma
Slött
Kom nyss hem från Särbo.
Någon har slängt jackor överallt!
Någon har sovit i min säng!
Någon har ätit av min mat!
Någon ÄR fortfarande i min soffa. Eller några rättare sagt, 4 st slöa tjejer. Hallon var här en sväng, men drog nyss till sin pappa. Smultron går ju inte med på sånt flyttande sedan länge, så hon bor här alltid.
Tjejerna väller i hela vardagsrummet, med täcken och fortfarande i sovkläder.
Och mitt humör sjönk drastiskt.
Vet inte varför, men jag blir sur när jag blir alltför överraskad.
Jag vill ha min säng för mig själv!
Så slöa ligger de i soffan, ännu ej påklädda.
Och nu är de hungriga!
Jag tror jag tar en promenad och överlåter matlagningen åt de 4 slöa tjejerna. Det borde de fixa.
/Blomma
Uppdaterat några timmar senare:
Tjejerna drog iväg och käkade ute, så ingen fixade middag, utan jag tog mig bara några julskinkor.
Smultron bytte lakan i min säng. Så nu är hon förlåten för att ha lånat ut den.
Ja, det blev rätt bra ändå.
Temperaturskiftningar i mitt inre
Jag vrider och vänder på det och undrar och oroar mig.
Vill ha telefonnumret dit.
Vill ha adressen.
Gillar inte riktigt läget.
Ringer pappan för att höra hur det gick när hon sov där en gång förut och då gick det visst bra.
Nåja, jag får nog ge mig.
Bara jag får numret och adressen så ska det gå bra.
Men oroar mig gör jag såklart ändå.
Det finns grabbar med i bilden.
Äldre grabbar.
Och äldre grabbar brukar festa tror jag som inte tror ungdomar är oskyldiga änglar. Och när man festar kan man göra saker man ångrar. Har jag hört.
Jag får lita på henne. Det var väl ändå ett tag sen hon gjorde bort sig?
Ok.
Jag kan ju ringa då och då och kolla läget.
Men DÅ!!
Då ringer min lilla älsklingsunge och säger att hon tar sista bussen hem!
Vad hände egentligen?
Den bästa överraskningen hittills ikväll!
Jag hoppas den får bestå!
/Blomma
Listigt eller?!
Man tror att man är en vanlig dag på jobbet.
Går dit som vanligt.
Käkar vanlig lunch.
Hem som vanligt
Allt är vanligt.
Så kommer man hem till massa tysta tjejer.
Ett städat kök.
En neddragen persienn i vardagsrummet!
En lista på låtar vid datorn.
Och lite annat smått och gott som ändå tyder på att någon faktiskt varit hemma på dan. När det fortfarande var så ljust så persienner behövs för att se på tv.
De tror de är listiga.
Men jag vet.
De har skolkat idag.
Och efter varje liten överbevisning har de i stort sett erkänt, med anledningen att de måste plugga!!
Jag blir sååååå besviken.
Och trött.
/Blomma
Bra för mig, kanske inte för dig
Hon har inte ens varit ute särskilt sent på kvällarna.
Det frestar på att bli cool!
Den bästa höstlovsveckan på länge alltså!
/Blomma
Coola och lidande
Försöker äta nån makaron, men det går inte.
Försöker spotta ut makaronen, men det går knappt det heller. Får pillra ut makaronbitarna med fingrarna.
Dricker lite nyponsoppa, det är riktigt svårt. Det svider. Men det går ner lite grann.
Sen måste de skölja munnen med salt.
Då blir man törstig, men inte ska man dricka direkt. Låt saltet verka lite först.
Så törstiga och ömma sitter de och tittar på TV, Smultron med kompis.
De sluddrar när de pratar, är för en gångs skull kortfarttade i telefon.
Jag och deras andra kompis dricker te. Det får man INTE göra med nypiercade tungor.
Så de coola brudarna med piercingar sitter och ser allt annat än coola ut.
De är hungriga.
Jag tycker inte särskilt synd om dem när det är självförvållat.
När de beklagade sig lite över hungern, sa jag att de inte svälter ihjäl på en kväll, fast jag har ändå köpt nyponsoppa och yoghurt och bananer att göra smoothie med, så alldeles grym är jag inte.
Imorgon kanske de kan prova nån smoothie eller soppa.
De ska nog överleva.
Jag tycker iallafall att de är korkade!
/Blomma
Piercad
Nu gick det inte att stoppa längre.
Som myndig är det ändå hennes eget beslut, hennes ansvar att ta de konsekvenser som kan bli.
Usch!!
Än har jag inte sett henne, bara pratat med en sluddrig dotter i telefon.
Snart är hon nog hemma.
Det är möjligt att jag spyr när jag ser henne. Inte så trevligt bemötande kanske, men jag tycker det är så äckligt med hål i tungan!
Jag lagar ingen middag åt henne ikväll, hoppas hon åt tillräckligt innan hon gick dit, för nu lär det ta ett tag innan hon kan äta som folk igen.
Hoppas bara att hon sköter såret. Annars kan väl tungan ramla av! Riktigt, riktigt läbbigt!
/Blomma
Skratta eller gråta?
Försenad lämnar jag jobbet.
Kommer till försenade tunnelbanor.
Och förstås försenade pendeltåg.
Så kommer man då äntligen hem till ett hem stökigare än stökigast.
Ett enda virrvarr av skolböcker, jackor, kläder, tidningar, skor, tjejer, makaroner, ljus, ljus och åter ljus spridda överallt, placerade i allt från ljusstakar till vanliga tallrikar.
Ja, så ungefär ser det ut när jag kommer hem.
Och då kommer Hallon så glad och berättar att hon plockat ur och i diskmaskinen, och jag ser på henne att hon vill att jag ska bli glad över det.
Och Smultron sitter och pluggar helt ihärdigt för första gången på länge.
Men alltså, det var nåt så fruktansvärt stökigt så jag höll ju på att smälla av.
Kan man bli glad över lite duktighet mitt i all röra?
Jag försökte.
Berömde först och jagade igång dem sen.
Varför kan man inte bara vara glad?
/Blomma
Jag vände i dörren
Jag hade lämnat lägenheten i Smultrons våld i lördags.
De skulle vara här ett tag och sen dra vidare.
De vanliga kompisarna trodde jag då. Alltså 4-5 st.
Men de var visst 11. Nåja, de kunde varit 100 också!
Vi bestämde igår att jag kommer hem söndag kl 16, så hinner de vakna och plocka undan i lugn och ro.
Jag kom hem en kvart innan, och Smultron var uppe och mötte mig i dörren med orolig blick och sa stressat -Gå inte in i köket, vi är inte klara än. Så försvann hon snabbt som en vind in i köket och drog igen dörren efter sig.
Jahapp, jag var ju lite tidig, så det var väl bra om de var igång ändå. Men jag var hungrig och ville in i köket.
Efter att ha plöjt mig igenom hallen, som man knappt kom in i för alla skor och kassar och jag vet inte vad, så började jag känna en viss irritation.
I vardagsrummet satt Hallon med kompis och smaskade i sig det sista ur några skålar, med kastruller och annat över hela bordet.
Då fick jag nog. Började skälla och bråka och sa att jag går ut och promenerar och när jag är tillbaka, då är ni banne mig klara!!!
Smet in i köket och roffade åt mig ett päron och sen ut i skogen och luffade runt.
Jag gick med arga steg tills all ilska runnit av mig.
Mötte några kossor i skogen!! Mycket märkligt!
Sen började det regna.
När jag kom hem igen var det rätt fint.
Ett trasigt Ikea-glas var nog den enda bestående skadan, så det var rätt ok ändå.
/Blomma
Lite lite sams igen.
Tyckte vi kunde låna skjortor av varandra nån gång.
Gullepluttan då!
Det ska väl gå bra.
GRRHMGNGRMMNää. Nej nu ska jag inte säga något negativt.
Det var väl bra med skjortorna ändå!?...
Nu tar vi tillvara på de små glada stunderna och livet leker och allt är toppen.
Visst!?
/Blomma
Grälsjuka
Ville bara ut!
Usch!
Promenerade i vrede med tårarna rinnande och var arg och ledsen och kände mig maktlös.
Hur ända in i h...e kan flera vuxna i Smultrons närhet tycka att det är ok att flytta hemifrån på "låtsas" som hon med kompis tänker göra? Och idén var inte ens deras, utan en förälders!!!
Alla mina kompisar och arbetskamrater och närmsta släkt tycker INTE det låter bra att flytta innan gymnasiet är avklarat. Nån på min sida iallafall!
Speciellt inte om man inte ens tänker klara ekonomin själv!
Själva idén från kompisens förälder är alltså att vi, föräldrarna, ska betala hyran för tjejerna och så ska de helgjobba och leka vuxna för det de får in.
Och försöka fixa plugget samtidigt.
Men vad är det för halvdan flyttahemifrånlek?
Antingen flyttar man väl på riktigt eller så stannar man kvar hemma och jobbar och sparar och pluggar ett tag.
Vad händer när de tröttnar då? Ska vi fortsätta betala hyran under uppsägningstiden, eller?
Och spara ett rum här hemma?
Jag skulle stötta henne mycket mer i det här om hon verkligen behövde flytta för att hon inte fick plats här hemma eller om hon pluggade på annan ort, eller skulle plugga på högskola. Ja, då skulle jag stötta mer. Men nu är det bara en fix idé!
Jag frågar varför. För att jag vill!!! säger hon då så opstinat och trotsigt.
Och efter sommaren tänker de inte bo kvar där ändå, så vad är egentligen meningen?
Jag har inget emot om hon vill ta eget ansvar, men tror inte riktigt att det är så det blir...
Hon tror faktiskt på allvar att hon ska kunna spara ihop till en resa också!
Jo, jo, det gör man ju lätt med ett hem att ta hand om....
Liiiiite lättare hade det blivit att bo hemma ett tag till.
Att jag ens ger mig in i de här diskussionerna innan hon visat mig en kalkyl på hur det ska gå ihop.
Men hon säger bara att det är omöjligt att veta hur mycket hon ska tjäna.
Ja, men hur vet hon att hon klarar sig då??????
Jag blir nog snart vansinnig!!!
/Blomma
Nytt lås på g
Snart kan jag sova gott.
Fast det har jag iofs gjort ändå.
Men snart kan jag lämna hemmet utan att oroa mig.
För snart får vi nytt lås.
1000 spänn åt skogen, och det är bara början.
Självrisken är 1500, men den tänkte jag att Smultron och jag kunde dela på, så får hon ut resten till att köpa ny väska och busskort och annat för, fast det räcker nog inte så långt kan jag gissa.
Många grejer var det som försvann.
Hela väskan full!
Dumma tjuvar, lämna tillbaka grejerna!!!
Nu har hon till slut fixat ett id-kort istället för passet som hon ständigt släpade runt på.
Då slipper hon pikar från dörrvakter som frågar om hon har visum också!
/Blomma
Vi ringde polisen
Vaknare har jag knappast varit.
Ringde direkt och spärrade hennes kort.
Hem kom hon förstås, lite pengar finns ju alltid att låna av någon och hon var inte långt borta heller.
Ledsen liten Smultron var så förtvivlad, så mitt i natten satte vi oss och skrev en lista på allt hon hade i väskan.
Det jag mest av allt bekymrade och fortfarande bekymrar mig över, var nycklarna tillsammans med passet.
Ingen vidare bra kombination!!!
Vi polisanmälde igår förmiddag och samtidigt ringde en Smultronkompis pappa och efterlyste sin dotter som aldrig kommit hem.
Jävla ungar säger jag!
Det visade sig flera timmar senare, att hon bara hade glömt att säga att hon sov hos nån kompis istället för att komma hem.
Om de kunde fatta vad orolig man blir!
Och så mitt hem nu då!
Det känns som om jag inte kan lämna hemmet.
Och försäkringsbolaget tar inte emot såna här skitsaker på helger.
Vi låste överlåset inatt, och lät nyckeln sitta i, vriden åt sidan, så ingen, ingen kunde komma in, även om de hade haft Smultrons nycklar.
Men Smultron, hon oroade sig allra allra mest över att hon inte skulle kunna gå ut!!! Igår kväll var hon hemma! Otroligt! Det har inte hänt sen hon fyllde 18. Och inte var hon nöjd precis!!
Hon får panik bara hon tänker på att hon kanske inte hinner få nåt leg till nästa helg.
Så fasansfullt för henne. (Inte!)
En liten sak att tänka på apropå att flytta hemifrån: hemförsäkring behöver inte VI heller, sa Smultron så kaxigt när jag rabblade utgifter för henne. Nä nä. Bara lev och lär kära dotter!
/Blomma
Kreativa bussval och andra val
En del knorrande när jag ifrågasatte övernattningen.
Men jag var bestämd: de skulle hem!!
Jag hade ansvar för kompisen också, för mamman var bortrest.
Så, jag meddelade vilken nattbuss de skulle ta för att slippa mer irrande i stan på natten.
Men jag känner min dotter, så jag ringde för att kolla att de kommit med bussen.
Nej, vi tog en annan väg, för några andra skulle åt det hållet, sa hon och tyckte hon var rätt fiffig.
Men unge! Därifrån går inga bussar på natten! Va? Gör det inte? Nähä, men de vi åkte med skulle ju ta en buss. Sen att de inte bor på samma ställe som oss är väl inget att bry sig om. Eller?
Jag orkade inte med fler irrningar och förseningar och att vänta på långpromenerande tjejer från hållplatser far away from home.
Så jag tog helt enkelt bilen och åkte och hämtade dem.
Skönt. Tjejerna hemma. Sov gott!
Imorse var inte kompisen här!
Tydligen hade hon åkt hem tidigt imorse. Men vad vet jag? Giv mig styrka!
Smultron är inte hemma än....
Sms:et med besked om var hon var kom imorse efter jag ringt två gånger utan svar.
Vad är det för skitungar jag har, undrar jag ibland???
Idag ska vi rösta, Smultron som yngsta röstande och så jag då. Som virrar mellan partierna som värsta slalomåkaren, olika från val till val.
Jag tänker INTE rösta på samma parti i riksdagsvalet som i kommunalvalet. Faktiskt inte ens samma block! Är jag galen? Nä, bara missnöjd med vad de har att komma med. Så jag blandar lite.
/Blomma
Hallon på vift
Nyss hemkommen från födelsedagskalas sitter Hallon vid datorn och Smultron är ute med kompis en liten sväng utanför huset.
Det tyder på en lugn kväll, men vem vet vad teenisarna får för infall.
Igår var det smått panik ett tag faktiskt.
Hallons mobil var urladdad och laddaren var på vift.
Vi bestämde inte exakt vilken tid hon skulle komma hem, utan hon skulle höra av sig när hon kom till en kompis, och berätta när sista bussen gick.
Ingen Hallon hördes av, men hon hade ju lämnat mobilnummer till nya klasskompisen. Så jag ringde. Och kom till en kvinna i Småland!!!
Jahapp, snopet! Men jag visste ju var de skulle som första anhalt, så jag ringde dit - inga teenisar kvar överhuvud taget i det hemmet när föräldrarna kom hem. Så jag fick mobilnummer till dottern i huset. Ringde henne, men min Hallon var inte med där och hade inte kommit hem till henne alls under kvällen. En liiiiten aning panik börjar smyga sig fram, men bara lite än så länge. Jag frågade om hon visste var Hallon var i så fall. Hon gissade på en gammal klasskompis.
Jag är verkligen glad att jag sparat alla gamla fritidslistor och telefonnummer, för de kommer till pass lite då och då!
RIngde alltså gamla klasskompisen, som svarade, men hon hade ingen aning om var Hallon var eller hade varit under kvällen.
Oj oj, försökte klura lite på det felaktiga telefonnumret, men hur skulle jag möjligen kunna gissa vilken siffra som var fel??
Ringde Hallons bästis. Hon var hemma och var sjuk och visste inte mer än jag.
Tillbaks på ruta ett!!
Då, då fick jag ett av mina smarta infall och bläddrade igenom listorna i min egen mobil för att se om möjligen Hallon hade ringt ett nummer som liknade det felaktiga till nya klasskompisen.
BINGO!
En lättnadens suck.
Ringde numret och fick tag på nya klasskompisen, som iochförsig inte var tillsammans med Hallon just då, men hade varit det tidigare under kvällen, och visste vem hon var med nu, nämligen en annan ny klasskompis och till henne fick jag numret.
Tack snälla.
Ringde dit. Tror någon att Hallon var med den andra nya klasskompisen??
Det var hon!
Spårad, och skulle höra av sig när de kom fram till en annan kompis. (herregud! gör de inte annat än förflyttar sig mellan kompisar hela kvällarna?? Från f.d ff till ny ff kanske)
Hon ringde och meddelade när sista bussen skulle gå och kom sen också hem med den bussen.
En inte alltför tokig kväll när allt kom omkring!
Nu är alla nya nummer inlagda i mobilen, 3 st bara från igår! Och jag passade på att lägga in dem som stod på en lapp på kylskåpet också.
Vem vet när de kan komma till pass!
/Blomma
Hemma igen!
Landade igår hos Särbo och åkte hem idag.
Smultron tog emot mig med en snarkning.
Och snarkar gör hon än...
Jag lyckades visst med att få iväg mina mobilbloggar, fast de blev aningen hoptryckta och rubrikerna helt okontrollerade.
Hon har hållt det ganska fint här hemma, Smultron. Fast ruskigt skräpigt på golven. Det får hon faktiskt fixa till.
Sen såg jag, när jag lade in ett viktigt papper i ett skåp, att där inne fanns nåt klet. Nån har spillt Cola e.d i ett skåp! Måste luska lite tror jag.
Det står också några små små glas i diskstället. Kanske de ville spara på Colan...
Men fönstren är hela, möblerna står kvar, disken är diskad och blommorna lever nästan.
Jag är i faktiskt nöjd.
Det är bara lite dammsugning som återstår att ta tag i när hon behagar stiga upp.
/Blomma
Smultron i sikte
Jag skickade ett sms från polisen till hennes mobil. Skickat från en dator syns det inte vem det egentligen är ifrån.
Polisen varnade henne för att inte höra av sig. Sa att hon nu var prickad. Nästan lite kusligt.
Lite skraj blev hon också en kort stund och ringde genast hem!
Ha ha haaa! Det kunde hon ha!
Då kanske hon inte glömmer att höra av sig nästa gång!
Gårdagsnattens bravader kan ingen mor vara stolt över, så det håller vi för oss själva...
/Blomma