Olika förväntningar
Tyvärr stämmer inte mina och mina döttrars förväntningar överrens. Sånt kan ofta leda till konflikter.
Så här skiljer sig våra förväntningar åt:
Jag förväntar mig att de har ätit frukost och klätt på sig och plockat undan sedan gårdagen när jag kommer hem.
Det de förväntar sig är att få sova hur länge de vill utan att någon jobbig morsa kommer hem och gapar.
Jag kom alltså hem till ett hem som såg helt ok ut. Men döttrarna (och en till) låg och sov fast klockan närmade sig ett.
Då blev jag inte glad över att hemmet inte bar spår av någon röjarfest. Jag tänkte iochförsig en liten positiv tanke åt att det såg så normalt ut.
Men sen blev jag bara så väldigt irriterad på dessa sovande hösäckar.
Ingen ville vakna. Trots mina knackningar och frågor om olika saker.
Efter nån timme gick Hallon upp, men Smultron med kompis kom upp lagom till middagen!!! Vid femtiden sådär.
Jag kan inte säga att jag kände mig helt nöjd med det.
Men Smultron kunde inte förstå problemet.
-Jag får sova precis hur länge jag vill. Jag kan sova hela dan om jag vill. Det kan inte du bestämma.
Ja, så sa hon.
Hon har väl rätt.
Men jag blir ändå galen och irriterad.
Har jag någon rätt att bestämma hur länge en vuxen dotter får sova?
Kanske inte.
Jag ska komma på något klurigare. Jag kunde börja spela saxofon! Då kan jag börja mina träningspass varje lördag och söndag klockan 12. Det borde väl inte grannarna ogilla.
Förra helgen höjde jag radion och sjöng så fönstrena skallrade. Då kom en glad Hallonunge upp. Hon vaknade och blev nog lite glad av min sång. Men idag var jag inte glad så då kunde jag inte sjunga alls.
Hade jag haft en saxofon kanske jag hade lyckats...
/Blomma
Dold morsa
Kanske såg nån att jag bytt bild?
Jag blev plötsligt lite nervös när massa teenisar börjar blogga här och var.
Mina egna har nog inte börjat men de tittar runt lite överallt nuförtiden på kompisars bloggar och en av dem funderar kanske på att börja själv, så jag får passa mig lite.
Hallon ska skriva en essä.
EN ESSÄ!!!
Vem vet vad det är?
Jag har surfat runt för att försöka förstå.
Har aldrig skrivit nån själv vad jag vet men det ska visst vara hälften fakta och hälften egna synpunkter och slutsatser. Hmmm. Som en blogg?
En massa flum och så lite verklighet här och var.
Japp, så måste det vara.
/Blomma
Ingen svikare
Hon vill bo här, fast vara hos sin pappa varannan helg ändå.
Men hon orkar inte ta tag i det.
Och hon orkar inte ha det så här.
Tufft för henne. Det blir inte heller bra om jag tar upp det med honom. Då tror han att det är på mitt initiativ.
Och lilla Hallonungen vill inte svika sin pappa.
Hon tycker att Smultron redan svikit honom för över två år sen när hon flyttade hit på heltid.
Så nu hänger allt på Hallon. Det enda barnet kvar hemma hos honom.
Men då tycker nog jag att han kunde engagera sig lite mer också. Han har, sen tjejerna var i åtta-tioårsåldern, tyckt att de ju klarar sig så bra själva så kan kunde dra iväg och spela golf eller komma hem sent eller vara allmännt borta. Inte alltid, men för ofta.
Nu när Hallon är där vill hon inte vara hemma på kvällarna. Hon söker sig ut varje vardagkväll. Hon tycker hon känner sig i vägen när han och frugan sitter tillsammans i soffan och tittar på tv. Så tror jag inte hon kände med mig och min ex-Särbo. Då kunde hon vara hemma ändå. Vet inte vad som är skillnaden, men de visar säkert med kroppsspråk att de helst vill vara i fred.
Jag tror hon stannar här nu. Men det är ju bra om hon pratar med sin pappa först...
Livet är tufft!
Bäst att hon lär sig ta tag i jobbigheter innan de växer sig ännu jobbigare.
/Blomma
Digital gemenskap
Jag halkade av misstag in på ett core-pass idag. Det var rätt bra halkat. Jag behövde nog lugna ner mina hysteriska hopsasteg en gnutta.
Så jag andades, och drog in naveln bakåt uppåt (??!!) och steppade lite, hoppade sjumilahopp ända nerifrån golvet upp till basketkorgen, gjorde breda stora armhävningar med hela kroppen, balanserade på de mest fantasifulla sätt och allt till panflöjter och bongotrummor.
Fantastiskt avkopplande och stärkande på samma gång.
Och hemma mötte mig en rätt avslagen Smultron, lite dämpad och sjuk men ändå så pigg så hon orkar chatta med mig från vardagsrummet. Själv sitter jag i köket.
Ibland går det bättre med digital kommunikation än analog eller var det dialog? Hon fnissar så åt mig då, digitala små fnissningar, typ "tihiii" annars himlar hon mest med ögonen om jag försöker vara rolig. Eller ignorerar mig.
Fast vi kan tokdansa roligt ihop. Då skrattar nog jag mest förstås. Och Hallon ser ut som om hon är väldigt glad att ingen kompis finns i närheten.
Nu tänkte jag mig lite organisk gemenskap (Yaeeeeaehhhneeeej, vad låter det som, men alltså en liten kram bara, inte konstigare än så), så jag ska förflytta mig till Smultronungen och hennes dator med lite te. Och försöka konkurera med en dator... inte så genomtänkt kanske!
/Blomma
Tragik i soffan
Jag och tjejerna såg igår "Vid din sida", en ganska tragisk och sorglig film om en mamma som ska dö.
Vi grät så det skvalade!
Och sen kramades vi och var så glada att vi har varanda i livet.
Faktiskt fortsatte syrrorna imorse att vara så snälla och gulliga mot varandra.
Det är verkligen nyttigt att se hur hemskt det kan vara och hur bra man egentligen har det.
/Blomma
Fantastiska familjen
Riktigt trevligt!
Kom hem till glada, pigga, snackiga tjejer och åtminstone en av dem fejade snabbt och villigt av i köket efter sig.
Då blir man så glad!
Nu kan jag faktiskt komma hem sent utan att mötas av skrik och panik och slagsmål och kaos.
Det är ju fantastiskt!
/Blomma
Mysterium
Hon bor här.
Jag bor här.
Hon sover här.
Jag sover här.
Hon äter här.
Jag äter här.
Ändå ses vi inte.
Hur kan det då komma sig?
/Blomma
Ibland händer det
Jag blev så trött så jag tänkte gå och lägga mig tidigt.
Ville bara kolla med Hallon när hon tänkte komma hem så jag kunde ställa klockan.
Och så säger det lilla solskenet att hon ska åka hem med nästa buss. Är hemma om nån kvart.
Yess!
Den bästa överraskningen jag kunde få!
En liten stund till orkar jag hålla mig vaken ändå.
/Blomma
Tonårsbebis
Det verkar bli nödvändigt att ta in någon, vemsomhelst som kan hantera ett tangentbord, till mitt jobb för att knappa in massa uppgifter.
Jag tänkte på Smultron.
Kunde hon tänka sig det ett par dagar?
-Abso-fucking-lutely, fick jag till svar.
Jaha ja, då räknar vi med henne då.
Fast sen avbröt hon mig och sa: -Nu måste jag lägga på för jag ska springa över spåret!
Ungjävel! Man springer inte över spåren!
Nu ikväll har hon inte varit lika rolig att ha i samma rum.
Senaste tiden har hon sovit varje eftermiddag efter sitt jobb som är ganska fysiskt.
Somnar utmattad i soffan.
Sen ska helst ingen sitta där och titta på tv tycker hon. Fast det brukar lillsyrran göra ändå.
Jag försöker sen vecka henne för att vi åtminstone ska äta middag tillsammans. Det är enda stunden som vi alla är tillsammans. För det mesta.
Men hon vill inte vakna.
Är arg och galen.
Idag sa hon att hon ville äta med oss, men var lika svår ändå.
Kom upp till slut men på ett fasansfullt humör!
Efter att ha fått mat i sig lugnade hon ner sig.
Som en mätt bebis gick hon och jollrade!
Fast nu har jag ändå fått nog.
Jag väcker henne inte mer.
Vi äter utan tröttungen, så får hon gå upp när hon vaknar.
Äta själv missinassen och diska efter sig.
Då blir vi alla lite nöjdare. Tyvärr ses vi knappt om vi gör så.
Får väl ringa henne ibland...
En liten avvänjningstid innan hon flyttar kan man ju se det som.
Ett till tyvärr: hjälpsamheten lyser med sin frånvaro.
Morr!
/Blomma
Vuxet barn
Vuxna barn går inte ihop med vuxna föräldrar.
Inte här iallafall.
Jag blir galen!
Ingen ansvarskänsla för fem öre men stora krav på markservice.
Det kan hon glömma!
Hur överlever man?
/Blomma
Väx upp då!!! Även i sinnet
Måste komma ihåg att köpa jordgubbar!!!
Sen är nog allt klart.
Tror jag.
Kaos in i det sista.
Och vem fick ändå ta hand om min äldsta dotters tallrik och gamla matrester efter hennes sena middag?
Självklart inte hon.
Självklart säger hon "ja" så snällt när man ber henne att ta undan och dra igång diskmaskinen.
Lika självklart gör hon det inte.
Det kommer annat i vägen.
Måste ringa någon.
Måste svara när någon ringer.
Måste chatta.
Måste svara på alla chattrare.
Måste samla ihop låtar från höger och vänster och bränna en skiva på nya datorn men vet inte hur man gör.
Måste få hjälp av mamma att bränna skivan.
Måste samtidigt prata i mobilen med en kompis som hänger där och väntar mest hela tiden.
Måste leta efter dojjer som försvunnit och skälla ut lillasyster för att hon tagit dem. (Hon hittade dem senare under sin egen säng!)
Det sista jag sa innan jag gick och lade mig var: glöm inte tallriken.
Men hon sket väl i den (inte bokstavligt och det ska jag väl vara glad över iallafall!)
Och denna lilla tallrik full med hoptorkade rester var ändå bara en droppe i det stora egohavet.
NÄR SKA DEN HÄR TONÅRSTIDEN GÅ ÖVER????
När ska hon vilja hjälpa till av egen fri vilja?
När slutar det ändlösa trotset? (jag sa det nog själv, det är ändlöst)
/Blomma
Från noll till hundra?
De undrar hur många vi blir.
Från mitt håll räknade jag med Smultron och Hallon och ev. varsin kompis.
Fem stycken alltså med mig.
Men nej, Smultron ville inte med längre, skulle ut på mer spännande saker i skärgården.
Jaha, men Hallon och kompis skulle med iallafall, det blir ju bra det.
Så var vi bara tre.
I sista stund kan inte Hallons kompis följa med pga en svartsjuk pojkvän!!! Men skärpning va grabben!?
Då var vi bara två.
Så då ville inte Hallon följa med heller.
Då var det bara jag kvar!
Nähä! Skulle jag iväg själv då eller? Och lämna en aningens för ung dotter hemma själv? Knappast.
Skulle jag också åka hem då?
Så blev vi noll!
Försökte övertala Hallon att komma med ändå. Fråga någon annan kompis. Det blev två!
Ok, då var vi fyra igen.
Under tiden har Smultron velat om att komma ut över dan iallafall. Med en eller tre kompisar.
-Det spelar väl ingen roll hur många vi blir, säger Smultron, vi behöver bara lite tårta! Ha! säger jag då, tårtmonstret har talat!
Oj, då blir vi... sex eller åtta stycken!
Vi får inte plats i bilen. Och eftersom Smultron velat och inte heller frågat om hon kunde åka med i bilen, så har hon inte första tjing. Fast hon får plats men inte hennes kompisar.
Ilska och vrede drabbade mig då! Smultron blev vansinnig och kastade sönder en fjärrkontroll (igen!!)
Hon gick till slut med på att de ska ta tåget första biten och bli hämtad sista biten, och så tar jag packningen i bilen (fast jag börjar undra vad jag lovat! Jag har ju ingen lastbil direkt!).
För att mätta alla oräknade magar har vi laddat med massa formbröd och pålägg som får bli varma mackor att fylla ut sillkäket med. Om det nu behövs.
Försökte snacka allvar med Smultron apropå ilska och allt hon tar för givet. Vad man än säger blir det överlägsna svaret "-whatever". Jag blir galen! Sa att nu får du bannemej lyssna även om du inte är intresserad, för jag vill också säga min åsikt i det här virrvarret av oplanerad midsommar. -Whatever! säger skitungen, jag vet redan vad du ska säga. Självklart tog jag ingen hänsyn till det, utan berättade min syn på saken. Självklart höll hon inte med, men hon hörde ändå på till slut.
Hon och jag kan verkligen inte prata med varandra. Vi skulle behöva en opartisk medlare!
/Blomma
Vem var Olga egentligen?
-Det är inte för sent än. Olga, hon var ju nittio!
Varför säger man så?
Jag fick för mig att det var nån bibeltant som fått barn när hon var 90 år, men hittade inget på nätet när jag försökte söka.
Vet någon vem Olga var?
Var hände när hon var 90? Och varför inte förr?
Skicka gärna en kommentar även om du bara har en vag gissning så blir jag så glad!
/Blomma i bryderier
Uppdaterat 21/6:
Jag undrar om det kanske inte ska vara Olga, utan Sara? Låter det mer bekant?
Presenten är fixad!
Den blev förstås lite dyrare än vad vi tänkt, men man får inte vara dumsnål.
Jag avslöjar inte än vad det blev, men det kanske inte är alltför svårt att lista ut.
Jag och Smultrons pappa köpte den ihop för att det skulle bli lite mer överkomligt.
Hoppas hon blir riktigt överraskad!
Det är så kul att ge presenter och speciellt om de inte alls är väntade. Jag tror ju att det är så.
Idag är det dan före dan före examensdan!
Sen får vi höra studentsången hoppas jag. Kanske jag fäller en tår.
/Blomma
Studenterna myllrar
Lastbilar med galna, fulla och jätteglada ungdomar kör runt i stan och skränas och tjoar.
Det är uppiggande, men ibland undrar jag varför de måste dricka så mycket. Vad säger mormor när de kommer hem sen...
Idag har jag iallafall hämtat skylten!
Den blev bra. Jag ska bara hänga på några ballonger också.
Hallon har köpt present till sin syster.
Men jag har (dumt nog?) dragit med hennes far på att vi gemensamt ska köpa en dyrare grej. Jag vet ju hur han är, och att jag kommer få halv panik innan vi är klara. Jag har drivit på så mycket som möjligt, men han måste ändå med. Vi fixar nog klart det imorrn. Hoppas och vill jag!
/Blomma
Tjejer och mammor
Pluggande tjejer hade invaderat köket in i det sista igår kväll.
Runt midnatt troppade de som inte bor här av, och då var projektarbetet fullföljt.
Bra att de tog tag i det till slut, även om det som vanligt var i absolut sista sekunden.
Från det ena positiva till det andra, så blev jag ihågkommen på mors dag med blommor och choklad.
Kan det bli bättre?
Fast de behöver inte köpa nåt egentligen, bara komma ihåg och visa lite kärlek.
Min egen mams fick en blomma.
/Blomma
Somrigt med paj
Fixade äppelpaj med vaniljsås till pluggisarna som invaderat vårt kök.
Vi tog en fixapaus på soliga balkongen.
Mysig dag. Första sommardagen!
/Blomma
Studenttoka
Smultron & co fick alla biljetter sålda och slapp bli skyldiga pengar till restaurangen där skivan skulle vara.
Då var hon så lycklig.
Kom och mötte mig i dörren och kramades precis som när hon var liten.
En harmonisk tjej var hon ett tag.
Nu är skivan över och hon bråkar med sin syster värre än nånsin.
Överreagerar och står i.
En riktig drama queen. I kubik!
Och Hallon orkar inte utan springer ut ett tag för att komma undan hysterin.
Jag förstår henne. Fast hon är inte oskyldig heller. Nej då. Men som Smultron skriker och står i är det svårt att sympatisera med henne. Man vill bara skicka henne till en psykolog för att träna bort sina aggressioner och speciellt att inte ge utlopp för dem så lätt.
Egentligen tror jag inte hon har problem med det, för bland annat folk sköter hon sig. Det är med mig och Hallon som hon inte har några hämningar alls utan släpper allt och skriker så väggarna lyfter.
Studentskylten är iallafall äntligen beställd.
Men present velar jag om. Hon vill inte ha nån, utan bara pengar, men det är väl inget minne.
I mina svaga stunder tänker jag att hon borde få en lap top. Vi kan väl skramla och fixa, jag och hennes pappa och kanske nån mer, till nån inte alltför dyr bärbar.
Men i nästa stund, när hon skriker och bråkar och beter sig fullständigt hänsynslöst och omoget, vill jag inte ge henne ett jota!
I hennes bästa stunder är hon så otroligt charmig och rolig så man glömmer allt annat. Upp eller ner är hon. Något mellanting finns inte. Eller det skulle vara trött i så fall.
Det är klart hon ska få nån present men jag vet inte vad.
Studentpresentidéer nån?
/Blomma
Livets hårda skola
Hon var inte kul att tas med igår.
Visst hade det sina orsaker.
Visst fick hon panik när det återstod många biljetter och ett antal tusenlappar innan studentskivan gått jämnt upp.
Visst förstår jag hennes frustration över skolkamrater och vänner som aldrig kan komma till skott med betalningen fast sista dagen passerats med råge, och vissa som inte ens kan bestämma sig om de ska gå, utan de vill väl vänta och se om något bättre dyker upp.
Men ändå, trots det, finns det begränsningar för hur man kan bete sig mot sina nära och kära. Vi som får stå ut med aggressioner och snäsighet för att vi ändå är så nära så hon inte behöver bekymra sig om vår kärlek ska ta slut pga hennes beteende. För det gör den ju inte, och det vet hon, och ska också veta. Det är skönt att sån kravlös kärlek finns, men den ska inte leda till hänsynslöshet.
Innan jag gick och lade mig igår hade hon och kompisarna ringt runt och fixat ihop så att hälften av deras restbiljetter ändå var sålda. Vilket innebär att skulden till Restaurangen halverats sedan tidigare ikväll.
Då började hon lugna ner sig.
Det var nog sista gången på länge som hon är med och ordnar en fest. Nu när hon vet hur folk är med att lämna besked och pengar.
Hon har lärt sig av den erfarenheten.
Men herregud vad en mamma ska utstå när barnen gör praktik i livet.
/Blomma
Besviken
Ibland undrar jag varför jag gör så mycket för mina barn som ändå inte uppskattar det, bara tar det för givet.
/Blomma