Nostalgi
Mina fina tjejer.
Tänk vilka goa ungar jag har.
Jag skulle vilja gå tillbaka i tiden för en dag och bara skratta och glädjas åt deras roliga upptåg och skratt.
Jag har ingen ångest för att inte ha tagit tillvara på tiden när de var små, jag var ändå hemma i fyra år, så småbarnsåren har jag haft ordentligt.
Men ändå, då var bara Hallon 18 månader och visst behövde jag jobba, och ville det också. Herregud, jag hade nästan glömt bort hur man gjorde när man inte jobbade hemma. Det var ju barnomsorgsbrist på den tiden, under den enorma baby boomen runt 88-93. Så jag och många med mig skaffade helg och kvällsjobb för att få det att gå ihop. Vi var alltså många som var hemma med ett par små ungar samtidigt. Och vi hade kul. Vi gick till lekparker och tog med fika, vi åkte på utflykter, och framförallt invaderade vi öppna förskolan med alla våra barn.
Jag hittade ett foto därifrån också. Öppna förskolan var verkligen bäst!
Var är det här med nostalgi?
Blir man så när man klivit över 40-strecket?
Jag får se till att montera isär mitt köksbord och slipa och måla, så jag tänker på nåt annat istället.
Fast jag längtar efter min Hallonunge också. Hon som nu har valt att bo 14 dar i taget hos mig, så nu när hon är hos sin pappa blev det väldigt lång tid att inte ses på. Fast vi ses ju ändå, men inte varje dag.
Inte hittade jag nåt klockrent foto heller.
Jag har hur många kort som helst, tog väl en rulle i månaden, men hälften blev inte särskilt bra, det var ju såna som man raderar nu i digitalkamerornas tid. Men då visste man ju inte hur det blev, så några extra kort tog man ibland, ibland inte. Det var mest en lyckträff om de blev bra. Men nåt ska jag väl hitta. Jag hade en villfarelse att jag hade så många bra kort, så problemet skulle mest bli att välja vilket jag skulle ta.
Nu tycker jag inte det längre.
De är lite oskarpa, har röda ögon, dålig färg, ful bakgrund osv.
Fast visst kommer jag hitta nåt.
/Blomma
Har Smultron börjat mogna?
Igår kväll fick jag en helkväll med min Smultronunge.
Vi kollade på filmer från när hon var liten.
Sen trodde hon nog att hon skulle träffa en kompis, men jag vet inte hur de kunde tro att kompisens middag ute med pappan skulle gå så snabbt.
Så hon fick stanna hemma med mig och titta på Chocolat också.
Riktigt mysigt.
Sen iväg hem till kompisen.
Ingen utekväll igår för henne!!!!!
Självvalt!
Fast flera kompisar skulle ut.
Det tar sig!
/Blomma
Besvikelse
Smultron ska ta studenten snart och ser vädigt mycket fram emot den dagen.
Hon har sett fram emot att släkten ska stå på skolgården och se henne springa ut.
Och att vi sen ska ha en mottagning för henne.
Hon ska vara medelpunkten och trivas som fisken i vattnet.
Så kommer det säkert också bli.
Men...
Tyvärr kommer inte hennes älskade morbror med familj kunna vara med. De har missat i sin planering och lyckats med att bestämma en resa just då.
Hon fick veta det idag.
Och blev sååå besviken.
Började gråta.
Kunde inte förstå hur de kunde göra så.
Just nu är studenten väldigt viktigt, kanske det viktigaste som hänt i hennes liv. Eller största händelsen att fira iallafall.
Hon likställer det med att gifta sig.
Och vem kommer inte på bröllop om en familjemedlem gifter sig?
Så känner hon iallafall.
Det är inget som går att ändra på nu. Hon får säkert kul ändå.
Men hon tog det hårt.
Min lilla stora tjej.
/Blomma
Genierna har städat
Och det utan att titta in där!
Vissa tecken visar tydligt vad som hänt:
Tvättkorgen är plötsligt överfull och går inte att stänga. Trots att man någon timme tidigare frågat om någon har något som behöver tvättas.
Utanför någons rum står massa kassar med odefinierbart skräp. En del som ska kastas, en del grejer som lånats av nån kompis men som städaren inte vill ha i sitt rum. Eller vad som helst som inte platsar i en nystädad vrå.
Vem ska ta hand om det tro?
Det brukar stå där tills jag får nog och slänger tillbaka det in det rum det kom ifrån. Minus ett par kassar som kunde kastas.
Jag skulle vilja lära dem att städa ordentligt. Har ju nyss lärt mig det själv!!! Jag har också lagt saker i kassar och tänkt att jag nån annan gång ska veta vad jag ska göra av det. Men inte vet jag det. Det är bara att ta ett beslut. Släng eller spara eller sälj. Det kan inte bli mer än fel beslut. Inte särskilt allvarligt.
Jag försökte ge Smultron ett ekonomiskt råd igår. Om mobillån, eftersom det är rätt mycket på tapeten nu.
Hon ville inte ha något råd av mig.
Hon sa att jag inte skulle försöka lära henne något mer. Det är slut på det nu.
Tydligen är hon redan fullärd.
Vilket geni till dotter jag måste ha!
/Blomma
Valborgsnatta
Och jag överlevde.
Dealade tider med Hallon hit och dit.
Till slut kom vi överrens om något mittemellan, men inte kunde jag vara uppe så länge, och inte ville jag hålla Särbo vaken. Han skulle ju jobba idag och sov redan innan vi dealat klart om tiderna.
Så jag lade mig i Hallons säng och somnade, med väckarklockan ställd på den tid hon skulle vara hemma.
Hon kom innan dess.
Och undrade var hon skulle sova egentligen!
Men jag smög mig in till mig och lät henne få sin säng ifred.
När Smultron kom hem har jag ingen aning om, men hon ligger där och sover, och kompisen också. Båda med kläderna på!
Så jag kan gissa att de kom hem rätt sent.
Efter en natt med upphackad sömn är det ganska lockande att gå och lägga sig igen. Fast risken är att jag sover halva dagen då.
Men ögonen grusar sig.
Jag kanske bara ska vila lite....
/Blomma
Pensionat tar också betalt
För ett halvår sen tyckte jag det var för tidigt för Smultron att flytta hemifrån.
Tyckte hon skulle gå ut gymnasiet först och skaffa sig en inkomst.
Nu är jag rädd för att hon har börjat inse fördelarna med att bo kvar här hemma, så hon stannar så länge så vi gör varandra galna.
Jag fick ett tips på Konsumentverkets flytta hemifrån-sida om hur mycket som är rimligt att betala hemma.
Det tänkte jag gå igenom med henne vid lämpligt tillfälle.
Hon är iallafall förvarnad om att hon kommer få betala hemma.
Jag ska inte vara för snäll med hur mycket hon ska betala. Det är knappast något hon blir tacksam för, utan det är nog lätt att ta gratislivet för givet och bli van vid alltför stor festkassa.
Betala hemma borde göra henne ocurlad och självständig. Hoppas och tror jag.
Fast mest självständig blir man ändå när man väl flyttar. Men hon måste vara mogen. Jag ska inte kasta ut henne. Bäst om hon inser själv att hon vill klara sig själv.
Kanske jag borde ställa större krav här hemma.
Det ska inte bara vara fördelar med att bo kvar hemma.
Nej då, hon ska längta efter att slippa kraven och få bestämma själv.
Hur det nu ska gå till. Jag tycker nog att hon lyckas bestämma det mesta själv ändå. På nåt vis...
/Blommalomma, pensionatföreståndare åt två, ibland tre, ibland fler.
Varje dag en överraskning
Släpade kassar men ville ändå passa på att vara glad och njuta av solen.
För när man kommer hem vet man aldrig vad som väntar.
Det värsta scenariot kunde vara:
Medan jag balanserar kassarna och låser upp dörren hör jag hur de skriker där inne. Det bådar inte gott.
När jag öppnar dörren ser jag hur de slåss och skriker hemska saker till varandra.
På golvet ligger kläder, skolböcker, väskor och i köket är det en röra med matrester och kastruller och glömda mjölkpaket som måste tyda på att åtminstone en person varit hemma hela dagen och inte i skolan.
Då blir jag matt. Det händer inte alltför ofta, men inte tillräckligt sällan heller tyvärr.
Det bästa jag kan komma hem till är:
Genom dörren hör jag sjungande glada tjejer.
När jag kommer in ser jag att det är mer städat än när jag gick hemifrån.
I köket syns inga rester från varken frukost, mellis eller annat och allt är avtorkat.
Kanske, kanske t.o.m maten är klar.
Vid köksbordet sitter två syrror och pluggar, på gott humör båda två.
Då blir jag så otroligt glad. Det händer det också
Idag då, vad var det för dag?
Jodå, rätt ok faktiskt.
Köket var fint och diskmaskinen både urplockad och iplockad.
Tvättmaskinerna gick varma.
Smultron hade fått ett tvättryck och tvättade som besatt.
Det blev många, många maskiner.
Och kläder hängde på tork i hela lägenheten.
Hallon höll sig hemma för att plugga.
Så klart jag blev glad!
Rätt skönt att komma hem en sån dag.
Sen höll det väl inte i sig hela kvällen, men vad kan man begära?
/Blomma
Nattro?
Är trött för det ringer folk på nätterna.
- Men vadå, hon ringde ju bara fel på hemtelefonen istället för mobilen. Det var ju inte meningen. Bli inte så sur! säger Smultron till mig när jag stapplar upp 02:10 för att protestera mot telefonsamtal som väcks.
Jag vill inte bli väckt på nätterna.
När jag somnat vill jag sova lugnt och skönt och djupt tills väckarklockan ringer.
Fatta!
Jag blir trött och sur annars!
Och Hallon tycker bara jag tjatar om plugg.
Men vad ska jag göra då?
Det hjälpte inte direkt att lämna ansvaret på henne.
Nu har vi fått en CSN-varning också, så inte en enda timmes frånvaro vill jag se mer den här terminen!
Hur kan det vara så svårt?
Jo, just det, om man pratar i telefon på nätterna så orkar man väl inte det.
Jag skulle vilja ha en mobilfri zon här hemma på vardagsnätterna. Fast då går de väl ut istället.
/Blomma
Blomsterlandet
Smultron jobbar.
Fönstrena är putsade, iallafall de som solen skiner på efter lunch.
Pannkakor är stekta och uppätna.
Hallon sitter och skriver för glatta livet. Och hon är samtidigt glad!!!!
Då blir jag också glad.
Snart blir det en promenad i solskenet till blomsterlandet.
/Blomma
Varför plugga när man kan ha kul?
Men Hallon tycker det går bra i skolan.
Bara några omprov att göra.
Det är bra att vara positiv förstås.
Men jag får magsår av hennes nonchalans vad gäller skolan.
Hon vill liksom leka och dansa och sjunga sig genom livet.
Finns det nåt sånt jobb kanske?
Hon får ta och bli Bolibompaprogramledare!
Då ska hon väl bli nöjd!
/Blomma
Vaka varje natt, inte bara för småbarnsföräldrar
Sov hos kompis efteråt.
Hon sms:ade när hon var hemma och innanför dörren hos kompisen.
Stort förtroende egentligen, men jag måste ju lita på henne, även fast jag vet att hon dragit till med nödlögner ibland för att få som hon vill. Jag tror och hoppas att hon har slutat med det.
Det är en balansgång.
Jag måste lita på henne och ge henne frihet, men om hon får FÖR stor frihet är ju risken större att hon gör saker hon får ångra.
Jag vet t.ex inte vilket skick hon var i.
Det jag vet är att hon kom hem vansinnigt sent. Det är inte så smart att klaga för mycket på det, för då kanske hon väljer att sms:a att hon är hemma hos kompisen när hon inte är det nästa gång.
När hon var yngre fick hon ringa hemifrån kompisens hemtelefon till min mobil så jag skulle se att det var rätt nummer, men jag tycker hon börjar bli lite stor för den kontrollen.
Måste lita på henne.
Ska ringa om nån timme och kolla att hon lever.
Inte hade väl mina föräldrar, eller andra föräldrar på min tid, sån här problem med sina tonåringar?
Vi gick ju inte ut varje helg, utan bara då och då. Om jag nu kommer ihåg rätt.
Fast inte kom jag hem tidigt om mamma bad mig, jag tyckte hon kunde sova ändå och inte oroa sig.
Inget medlidande för fem öre vad gäller det. Jag tyckte bara det var hennes eget problem om hon inte kunde sova.
JAG kunde ju klara mig själv!
Men det var inte varje dag varje helg hela året runt!
Nu ska jag ut och promenera i solen och inte oroa mig. De klarar sig, skitungarna!
/Blomma
Money, money, money
Det är Smultrons stora intresse.
Så länge hon har pengar att röra sig med mår hon bra.
När hon är pank får hon totalpanik.
Skriker och gapar och blir irriterad på allt och alla.
Hon är otroligt svår att få nån hjälp av hemma.
Vet inte när det blev så. När hon var yngre hjälpte hon gärna till om man frågade, bara det inte var en order. För om nån försöker beordra Smultron något sparkar hon bakut som en getingstucken häst.
Ingen ska tala om för henne vad hon ska göra.
Men om jag säger att hon får pengar om hon städar, då lovar jag att det blir fart på henne!
Och humöret höjs många grader.
Pengar, pengar, pengar.
Hon blir faktiskt glad av pengar.
Visst, det blir väl jag också, men inte sådär.
Hon liksom samlar på dem.
Och gör av med dem också naturligtvis, men ändå är det nåt sorts samlaroblekt.
Hon betalar helst inte själv, får ont av att lämna tillbaka pengar som hon lånat t.ex. Hon håller i dem hårt och måste nästan blunda för att kunna ge bort dem.
Tokiga unge!
Hon får se till att skaffa sig ett välbetalt jobb.
Löneförhandla med henne kan nog bli en mardröm för framtida chefer.
Fast hon vill väl inte ha någon chef.
Hon vill nog helst vara chef själv.
Vi får se hur det går.
Snart är det allvar när gymnasiet tar slut.
Ska hon flytta hemifrån?
Ska hon få något jobb? För plugga vidare gör hon inte än iallafall.
Vem vet vad som händer, bara hon klarar sig och blir lycklig och mår bra.
Vi har rätt svårt att komma överrens nu, så både hon och jag tycker nog det blir skönt när hon flyttar.
Eller kanske inte.
Det kommer bli så tomt.
Och tyst.
/Blomma
Missinassen
Andra dottern ute på vift. Kommer troligtvis hem framåt morgonkröken. Då sover jag nog gott.
Stack in huvet hos Hallon med övernattande kompis.
Det luktade inte blommor precis...
Snarare rök och alkohol.
Attans skitungar!
Fast de är hemma iallafall.
Levande.
Tror jag...
Nu bingen.
Imorgon snackar vi.
/Blomma
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhh!!!
Tjejerna bråkar och slåss och skriker illvrål.
Jag vill bara rymma till Italien!
/Blomma
Argumentera mera
Men alltså. Det FINNS ju tårta kvar. Vad är problemet?
Jo, det finns för LITE kvar.
Det som finns kan hon ändå inte få i sig.
Hon har stått och bakat tårta i timmar, tillsammans med kompisar, så då tycker hon jag borde fatta varför hon är arg när det inte finns jättemycket tårta kvar.
Men jag förstår ändå inte varför hon är arg.
Då tycker hon jag är sååå korkad som inte fattar varför hon är arg.
Men vad är det för konversationer?
Vad leder de till?
Inget. Bara tjafs.
Jag har slutat att tjafsa tillbaka (för det mesta), för hon ska alltid ha sista ordet ändå. Ger sig liksom inte.
Hon borde bli advokat.
Då kan hon ju ägna dagarna åt att argumentera, som hon så gärna vill.
Och då tjänar hon troligtvis rätt bra, som hon också vill.
Frågan är om hon orkar plugga så mycket. Jag är tveksam.
Ska försöka nämna det i förbigående: "Du skulle passa som advokat, du som är så bra på att övertyga, tjänar bra gör de också, de rackarna"
/Blomma
Nästa liv
Men hjälp!
Jag trodde jag skulle vara tonårsmorsa hela livet!
Vad händer sen då?
Bara lugn. Det finns nog ett liv efter det också.
/Blomma
Shoppa loss med mormor
Som vanligt var förstås Smultron ute och härjade på stan i natt.
Och idag skulle hon möta mormor i stan för lite shopping.
De skulle komma överrens om en tid att träffas, men ingen villa säga nån tid först. Jag tror väl att mormor var rädd att ta i för tidigt och Smultron för sent.
Så jag la mig i och drog till med klockan ett.
Bara så de hade nåt att utgå ifrån.
Jag hörde mormors svar eka genom telefonluren.
-ETT!!!!??? ETT??? Sa du ETT???
Smultron försökte försvara sig: -Ja, alltså det var mamma som sa.
Mormor igen: - Men ETT!!!!
Smultron försökte blidka mormor: - När tycker du då?
I bakgrunden hördes morfar: - Ja, vi ska iallafall vara på landet klockan två!
Till slut kom de överrens om klockan elva, och Smultron våndades igår kväll hur hon skulle orka.
Jag såg min chans och tipsade henne käckt: -Ja, men bara du inte dricker så mycket så går det ju bra. Lite trött är inte så farligt att vara, däremot bakis. Det verkar LITE jobbigt att gå runt och kräkas med mormor på stan.
Kanske hon lyssnade, kanske hon faktiskt har eget sunt förnuft.
Iallafall var hon pigg och sprudlande glad när jag kom hem från Friskis vid halv elva.
Babblade på om vilken tatuering hon skulle göra på ryggen. Hon tyckte jag skulle hålla ögonen öppna och säga till om jag hittade nåt snyggt motiv.
Men lilla rackarunge. Det trodde du väl ändå inte om din mamma....
Det finns inga motiv i världen som är tillräckligt snygga för att tatuera på dig vet du väl.
/Blomma
Tulpaner och glada ungar
När man går hem från jobbet och solen skiner, då känns det rätt bra.
Stannar till och köper tulpaner på Hötorget. Då blir iallafall jag ännu gladare.
Sen när jag hastar iväg mot Centralen hör jag ett "MAMMA" ljuda över Drottninggatan.
Tittar dit och där står Hallon med kompis.
Jätteglad är hon och jätteglad blir jag över att se henne.
Som om vi inte ses varje dag.
Men där var jag inte beredd på att hon skulle dyka upp.
Så därför blev jag överraskad och glad.
Hade hon ropat mamma här hemma hade jag kanske, kanske reagerat aningen svalare...
- Ja, ja, jag kommer, vad är det nu då? eller nåt sånt.
Men nu gjorde hon min dag, ungen min, som ska till sin pappa ikväll.
/Blomma
Dö nån gång då, celldjävlar!
Elaka celler vill vi inte vara med om.
De går nog bort.
Ta ett nytt prov senare. Då är de väl borta.
Men de elakingarna var kvar.
Vi får vänta lite till.
Nytt prov ännu senare.
Då kanske de har försvunnit.
Nu låtsas vi om att de inte finns.
För det man inte vet, gör väl inget ont. Eller?
Och varför ta ut något dåligt i förskott.
Det kanske läker ut av sig själv.
Chansen finns, sa doktorn.
Så, till nästa prov tror vi på doktorn!
Positivt tänkande kan göra under.
Det måste vi tro.
/Blomma
Snäll eller bestämd?
Två trötta tonåringar, varav den ena min, ligger och dåsar i varsin soffa.
Försöker få kontakt.
Det går sådär.
Lagar mat.
Lillasyster tonåring kommer hem.
De trötta två har nu somnat.
Lillasyster surfar och skär grönsaker.
Maten klar.
Jag och Lillasyster Hallon äter tillsammans, hon rätt fort för att hinna se Vänner.
Tröttaste trötta storasyster Smultron med kompis bara väser när jag tilltalar henne.
Hon vill äta sen.
Så nu har jag och Hallon ätit.
Maten står kvar på bordet och Smultronungen vill äta sen. Det kan vara om två timmar!
Ska jag då låta maten stå där och ruttna?
Eller ska jag lägga upp en lämplig portion och frysa in resten i en trevlig liten matlåda som Smultron kan ta med sig på sitt helgjobb? Pussa henne på huvet och vifta med näsduken?
Ska jag vara så snäll?
Eller ska jag lämna allt åt henne, låta henne göra en egen matlåda, diska kastrullerna och göra snyggt eftersom jag fick lämna det kvar pga henne?
Jag har inte bestämt mig än.
/Blomma
Uppdaterat kl 22:45
Jag körde den bestämda varianten.
Nu diskar hon.
Aningen sent kan tyckas, så diskmaskinen får dras igång imorgon bitti.
Men hon gjorde det iallafall!
Triumf!
/Blomma