blommalomma

Igår när jag kom hem, med kassar i händerna och med intentionen att ställa mig och laga mat inom ett par minuter. Som vanligt alltså. Så var det aningen rörigare än vanligt.
Jag kommer inte fram i köket.
Det ligger skivade tomater på skärbrädan, brödkanter och disk överallt.
Diskmaskinen är varken urplockad eller iplockad.
Tjejerna ligger slängda lite slött med varsin laptop i famnen och tittar knappt upp på mig när jag kommer hem.
DÅ tycker jag att de ska plocka undan efter sig.
Åtminstone i köket så jag kan laga mat.
Får knappt ett höjt ögonbryn till svar.
SÅ JAG TJATAR. Ja, jag säger igen att de ska plocka undan och det leder till så mycket skrik och elände så jag lämnar kassarna, går ut i hallen och säger att jag minsann inte tänker laga någon mat ikväll.
Jag säger att jag ska gå ut. Kommer ihåg att när min mamma ibland gick ut i raseri så blev jag så orolig att hon aldrig mer skulle komma tillbaka, så jag tillägger att jag kommer hem inom två timmar. Ska bara ut för jag står inte ut med allt skrik.
Jag rymde hemifrån ett tag.
Tog bilen och ställde mig på Ikeaparkeringen i regnet.
Satt där tårögd ett tag och tänkte. Rätt tråkigt faktiskt efter ett tag.
Jag förstår små barn som rymmer och kommer tillbaka efter en kvart och undrar varför ingen har saknat dem.
Jag körde runt lite här och var, stannade lite, funderade, tänkte på vårt liv och blev lugnare och lugnare.
Kom väl hem efter en timme och gick och fnulade lite medan Smultron pratade i telefon och tog hand om disken och Hallon hade rymt ut hon också. Jag ringde hem henne igen.
Till slut pratade vi faktiskt, jag och Smultron. Hon ville inte gärna. Fattade inte vad det skulle tjäna till, men det kändes att hon fick förståelse till slut. Jag lyssnade och hon lyssnade. Väldigt bra samtal.
Sedan lagade vi mat tillsammans och åt tillsammans framför tv:n, som jag egentligen inte vill, men nu blev det så otroligt sent så det var väl bäst så.

Resten av kvällen kändes så trivsam och harmonisk. Det är bra att bråka ibland, om man lyssnar på varandra och inte bara gapar rätt ut. Tror vi lärde oss något om varandra båda två. Det känns bra.

Sedan fick Hallon hjälp med läxan och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.

/Blomma