Livets hårda skola

Efter att ha varit hysteriskt uppriven ligger nu Smultron och sover inne hos mig.
Hon var inte kul att tas med igår.
Visst hade det sina orsaker.
Visst fick hon panik när det återstod många biljetter och ett antal tusenlappar innan studentskivan gått jämnt upp.
Visst förstår jag hennes frustration över skolkamrater och vänner som aldrig kan komma till skott med betalningen fast sista dagen passerats med råge, och vissa som inte ens kan bestämma sig om de ska gå, utan de vill väl vänta och se om något bättre dyker upp.
Men ändå, trots det, finns det begränsningar för hur man kan bete sig mot sina nära och kära. Vi som får stå ut med aggressioner och snäsighet för att vi ändå är så nära så hon inte behöver bekymra sig om vår kärlek ska ta slut pga hennes beteende. För det gör den ju inte, och det vet hon, och ska också veta. Det är skönt att sån kravlös kärlek finns, men den ska inte leda till hänsynslöshet.

Innan jag gick och lade mig igår hade hon och kompisarna ringt runt och fixat ihop så att hälften av deras restbiljetter ändå var sålda. Vilket innebär att skulden till Restaurangen halverats sedan tidigare ikväll.
Då började hon lugna ner sig.
Det var nog sista gången på länge som hon är med och ordnar en fest. Nu när hon vet hur folk är med att lämna besked och pengar.
Hon har lärt sig av den erfarenheten.
Men herregud vad en mamma ska utstå när barnen gör praktik i livet.

/Blomma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback