Olika intressen

2007-03-09 Fredag (Specar datum pga att detta inlägg försvann så jag fick publicera det igen och då hamnade det på fel dag.)

Tjejerna utflugna på olika håll.
Jag och Särbo gillar att bara sitta och glo på tv och smaska godis på fredagkvällarna. Skönt att bara slöa.
Ställde in lite rester i kylen.
Smultron sa att hon alltid blir så glad när jag sparar rester till henne som hon kan äta när hon kommer hem på natten. Visste inte att hon ens reflekterade över det.
Hallon brukar rosta mackor och koka te.
Hon kommer nästan alltid hem frusen, så lite te gör susen.
När Hallon kommer hem går jag och lägger mig.
Smultron väntar jag inte ut, för då skulle jag aldrig få sova.
Bara kollar av eventuella sms om hon ska sova hos nån kompis. Annars bör hon ju vara hemma när jag vaknar.
När de rotar runt i köket på nattkröken kanske jag vaknar till igen.
Stoppar in öronproppar och somnar om.
Men när Särbo är här är det inte lika lätt. Han är så lättväckt och det vet jag, så jag vaknar för att jag oroar mig för att han ska vakna, men det gör han ju ändå, så varför ska jag vakna och oroa mig för något som inte går att göra något åt?
Min kropp är inte logisk.
Jag tycker han ska prova öronproppar, men han tror inte han kan sova med det.
Han TROR inte att han kan sova med det.
Men vill han prova?
Näheedå! Det verkar obekvämt säger han bara.
Ja, men ligg vaken och lyssna på brödrostar och kylskåpsdörrar då!

Förresten förstörde jag Smultrons kväll för att jag slängde in knästrumporna i tvättmaskinen. Och drog igång den.
Det ska man visst inte göra.
Fast hon kom iväg ändå.
Verkade rätt nöjd utan just de strumporna.
Det är nämligen ett par speciella strumpor, som ska sticka upp ovanför stövelskaften.
Jag förstår mig nog inte på modet riktigt...
Jag är van vid att dölja sånt.
Dölja strumpkanter.
Och bh-band.
Och troskanter.
Och magar.
Och skinkor.
Vande mig aldrig riktigt vid att visa sånt, och tur var väl det, för nu är det väl nästan ute igen.

/Blomma


Kommentarer
Postat av: Anette

Du skriver en helt otrolig sann blogg, känner igen mig och jag vet att det kommer att fortsätta ett tag till. Men jag njuter av min tillvaro med min man och våra 6 barn, men ibland funderar man på om man förlorat förståndet?!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback