Dö nån gång då, celldjävlar!
Elaka celler vill vi inte vara med om.
De går nog bort.
Ta ett nytt prov senare. Då är de väl borta.
Men de elakingarna var kvar.
Vi får vänta lite till.
Nytt prov ännu senare.
Då kanske de har försvunnit.
Nu låtsas vi om att de inte finns.
För det man inte vet, gör väl inget ont. Eller?
Och varför ta ut något dåligt i förskott.
Det kanske läker ut av sig själv.
Chansen finns, sa doktorn.
Så, till nästa prov tror vi på doktorn!
Positivt tänkande kan göra under.
Det måste vi tro.
/Blomma
Åh, inte du också! Precis så sa man till mig också. Fyra gånger, och sen var cancern ett faktum. Nu är jag friskförklarad, under kontroll.
Tyvärr är det inte jag. Det är värre än så.
En dotter! Men hon har åldern på sin sida, så de tror på självläkning. Jag börjar tyvärr tvivla.