blommalomma

Måste komma ihåg att köpa jordgubbar!!!
Sen är nog allt klart.
Tror jag.
Kaos in i det sista.
Och vem fick ändå ta hand om min äldsta dotters tallrik och gamla matrester efter hennes sena middag?
Självklart inte hon.
Självklart säger hon "ja" så snällt när man ber henne att ta undan och dra igång diskmaskinen.
Lika självklart gör hon det inte.
Det kommer annat i vägen.
Måste ringa någon.
Måste svara när någon ringer.
Måste chatta.
Måste svara på alla chattrare.
Måste samla ihop låtar från höger och vänster och bränna en skiva på nya datorn men vet inte hur man gör.
Måste få hjälp av mamma att bränna skivan.
Måste samtidigt prata i mobilen med en kompis som hänger där och väntar mest hela tiden.
Måste leta efter dojjer som försvunnit och skälla ut lillasyster för att hon tagit dem. (Hon hittade dem senare under sin egen säng!)
Det sista jag sa innan jag gick och lade mig var: glöm inte tallriken.
Men hon sket väl i den (inte bokstavligt och det ska jag väl vara glad över iallafall!)
Och denna lilla tallrik full med hoptorkade rester var ändå bara en droppe i det stora egohavet.

NÄR SKA DEN HÄR TONÅRSTIDEN GÅ ÖVER????
När ska hon vilja hjälpa till av egen fri vilja?
När slutar det ändlösa trotset? (jag sa det nog själv, det är ändlöst)

/Blomma