blommalomma

Det verkar bli nödvändigt att ta in någon, vemsomhelst som kan hantera ett tangentbord, till mitt jobb för att knappa in massa uppgifter.
Jag tänkte på Smultron.
Kunde hon tänka sig det ett par dagar?
-Abso-fucking-lutely, fick jag till svar.
Jaha ja, då räknar vi med henne då.
Fast sen avbröt hon mig och sa: -Nu måste jag lägga på för jag ska springa över spåret!
Ungjävel! Man springer inte över spåren!

Nu ikväll har hon inte varit lika rolig att ha i samma rum.
Senaste tiden har hon sovit varje eftermiddag efter sitt jobb som är ganska fysiskt.
Somnar utmattad i soffan.
Sen ska helst ingen sitta där och titta på tv tycker hon. Fast det brukar lillsyrran göra ändå.
Jag försöker sen vecka henne för att vi åtminstone ska äta middag tillsammans. Det är enda stunden som vi alla är tillsammans. För det mesta.
Men hon vill inte vakna.
Är arg och galen.
Idag sa hon att hon ville äta med oss, men var lika svår ändå.
Kom upp till slut men på ett fasansfullt humör!
Efter att ha fått mat i sig lugnade hon ner sig.
Som en mätt bebis gick hon och jollrade!
Fast nu har jag ändå fått nog.
Jag väcker henne inte mer.
Vi äter utan tröttungen, så får hon gå upp när hon vaknar.
Äta själv missinassen och diska efter sig.
Då blir vi alla lite nöjdare. Tyvärr ses vi knappt om vi gör så.
Får väl ringa henne ibland...
En liten avvänjningstid innan hon flyttar kan man ju se det som.
Ett till tyvärr: hjälpsamheten lyser med sin frånvaro.
Morr!

/Blomma