En annan blomma
Jag läser "En blomma i Afrikas öven" av Waris Dirie.
Det är en sån otrolig bok. Jag förundras över hennes mod.
Boken är alltså självbiografisk och handlar om en flicka från Somalia som kommer till London.
Hon har sån livsvilja.
Hittar hela tiden nya chanser och möjligheter.
Hon vill så mycket, och finner sig inte i sån skit som andra är så vana vid, för att så har det varit och så ska det fortsätta vara.
Jag känner bara att här sitter man själv på sin feta bak, fast man har såna otroliga möjligheter att göra precis vad som helst av sitt liv.
Hon såg de möjligheterna.
Kanske vi har för många valmöjligheter så att vi inte ser skogen för alla träden?
Jag vet inte, men jag vet att mycket gnällande är så onödigt och obefogad.
Varför gnälla?
Antingen kan man göra något åt saken, och då gör man det.
Eller så kan man inte göra något åt saken, och då är det ändå ingen idé att gnälla. Bara gå vidare.
Jag har ännu inte läst ut boken, men den har fängslat mig, och fått mig att tänka på hur bra jag har det. Eller har jag det? Jag kan väl göra ännu mer? Javisst, det är lätt att bli bekväm och vara rädd för att förlora något om man satsar på något annat. Rädd för att bli av med tryggheten. Är det trygghet man strävar efter då? Ja, kanske det, iallafall åt sina barn så länge de bor hemma.
SEN kan man hitta på tokigheter!
Måste läsa mer nu, om den beundransvärda tjejen som inte tar skit! Tuff brud minsann!
/Blomma
Det är en sån otrolig bok. Jag förundras över hennes mod.
Boken är alltså självbiografisk och handlar om en flicka från Somalia som kommer till London.
Hon har sån livsvilja.
Hittar hela tiden nya chanser och möjligheter.
Hon vill så mycket, och finner sig inte i sån skit som andra är så vana vid, för att så har det varit och så ska det fortsätta vara.
Jag känner bara att här sitter man själv på sin feta bak, fast man har såna otroliga möjligheter att göra precis vad som helst av sitt liv.
Hon såg de möjligheterna.
Kanske vi har för många valmöjligheter så att vi inte ser skogen för alla träden?
Jag vet inte, men jag vet att mycket gnällande är så onödigt och obefogad.
Varför gnälla?
Antingen kan man göra något åt saken, och då gör man det.
Eller så kan man inte göra något åt saken, och då är det ändå ingen idé att gnälla. Bara gå vidare.
Jag har ännu inte läst ut boken, men den har fängslat mig, och fått mig att tänka på hur bra jag har det. Eller har jag det? Jag kan väl göra ännu mer? Javisst, det är lätt att bli bekväm och vara rädd för att förlora något om man satsar på något annat. Rädd för att bli av med tryggheten. Är det trygghet man strävar efter då? Ja, kanske det, iallafall åt sina barn så länge de bor hemma.
SEN kan man hitta på tokigheter!
Måste läsa mer nu, om den beundransvärda tjejen som inte tar skit! Tuff brud minsann!
/Blomma
Kommentarer
Trackback