blommalomma

Hallonungen var på fest i stan igår.
Sov hos kompis efteråt.
Hon sms:ade när hon var hemma och innanför dörren hos kompisen.
Stort förtroende egentligen, men jag måste ju lita på henne, även fast jag vet att hon dragit  till med nödlögner ibland för att få som hon vill. Jag tror och hoppas att hon har slutat med det.
Det är en balansgång.
Jag måste lita på henne och ge henne frihet, men om hon får FÖR stor frihet är ju risken större att hon gör saker hon får ångra.
Jag vet t.ex inte vilket skick hon var i.
Det jag vet är att hon kom hem vansinnigt sent. Det är inte så smart att klaga för mycket på det, för då kanske hon väljer att sms:a att hon är hemma hos kompisen när hon inte är det nästa gång.
När hon var yngre fick hon ringa hemifrån kompisens hemtelefon till min mobil så jag skulle se att det var rätt nummer, men jag tycker hon börjar bli lite stor för den kontrollen.
Måste lita på henne.
Ska ringa om nån timme och kolla att hon lever.

Inte hade väl mina föräldrar, eller andra föräldrar på min tid, sån här problem med sina tonåringar?
Vi gick ju inte ut varje helg, utan bara då och då. Om jag nu kommer ihåg rätt.
Fast inte kom jag hem tidigt om mamma bad mig, jag tyckte hon kunde sova ändå och inte oroa sig.
Inget medlidande för fem öre vad gäller det. Jag tyckte bara det var hennes eget problem om hon inte kunde sova.
JAG kunde ju klara mig själv!
Men det var inte varje dag varje helg hela året runt!

Nu ska jag ut och promenera i solen och inte oroa mig. De klarar sig, skitungarna!

/Blomma