Stockholmsskogar kan vara enorma

I helgen var jag med om sånt som var allför länge sen jag gjorde sist.
Jag var på fest och vi dansade och dansade tills de nästan slängde ut oss.
På söndan kändes det rätt bra med en promenad efter festandet.
Ut i skogarna i Särbos trakter där jag inte hittar alls, iallafall inte i skogen.
Jag hade väl nån tro på att han skulle hitta.
Det gjorde han inte!
Vi traskade på och hade så trevligt i solen, vände vid en sjö, för det skulle nog bli alltför långt att gå runt den. Där nånstans kom vi fel. Vi irrade och chansade på vägar och plötsligt fanns en sjö på alldeles fel sida. Men vad hände, vi kan ju inte ha kommit runt så fel. Jag försökte pumpa Särbo på information: Men du måste väl veta vilken sjö som har en liten ö? Nej, det visste han inte. Men finns det andra sjöar här än den första sjön vi vände vid? Nej, det trodde han inte.
Till slut frågade vi nån så vi kom fram nånstans vid en parkering. Fortfarande fattade vi inte var vi var.
Men där fanns också en karta. Vad bra! Otur bara att de inte hade satt ut var vi var nånstans på kartan. Det var nog den mest onödiga karta jag träffat på! Fick ju fråga några hundägare, de undrade nog vad vi gjorde där och hur vi kommit dit, men de kunde visa var vi var. Aha! Det där vattnet var lite mer än en sjö, snarare ett stort vattendrag som vi inte borde kommit i närheten av.
Nåja, då hittade vi hem till slut innan det blev mörkt.
Annars skulle vi övernattat under en tuva tyckte Särbo. Han har verkligen inte det minsta Mullekoll, vet knappt hur en vitsippa ser ut. Jag undrar lite hur stor han trodde en tuva kan vara?
Orkade inte fråga.
Vi värmde bullar när vi kom hem och käkade te och chokladbitar. Rätt så mumsigt!

/Blomma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback