Skratta eller gråta?
Försenad lämnar jag jobbet.
Kommer till försenade tunnelbanor.
Och förstås försenade pendeltåg.
Så kommer man då äntligen hem till ett hem stökigare än stökigast.
Ett enda virrvarr av skolböcker, jackor, kläder, tidningar, skor, tjejer, makaroner, ljus, ljus och åter ljus spridda överallt, placerade i allt från ljusstakar till vanliga tallrikar.
Ja, så ungefär ser det ut när jag kommer hem.
Och då kommer Hallon så glad och berättar att hon plockat ur och i diskmaskinen, och jag ser på henne att hon vill att jag ska bli glad över det.
Och Smultron sitter och pluggar helt ihärdigt för första gången på länge.
Men alltså, det var nåt så fruktansvärt stökigt så jag höll ju på att smälla av.
Kan man bli glad över lite duktighet mitt i all röra?
Jag försökte.
Berömde först och jagade igång dem sen.
Varför kan man inte bara vara glad?
/Blomma
Varför du inte bara kan vara glad ... jo du är en ansvarstagande mamma som gör din barn en stor tjänst och fortsätter att inte vara nöjd. Det kommer de att förstå längre fram. Men det är bistert ... de borde skärpa till sig lite och tänka på sin mamma lite mer!
Ja, de borde verkligen skärpa sig! Någon borde säga åt dem :-) T.ex jag! Men jag gör det hela tiden, kanske nåt går in ändå.