blommalomma

Särbo ringde precis för att höra hur jag mådde.
Sällskapssjuk och ensam som jag är just nu, så hakade jag på direkt och babblade och babblade och förklarade hur man gjorde potatisplättar (det var faktiskt han som frågade) och annat jätteintressant.
Inte många ord fick han sagt innan han var tvungen att lägga på för jobbet behövde också göras.
Jahapp. Snopet.

I förmiddags hade jag fullt sjå med att få iväg Smultron och övernattande kompis till plugget. De hade en sovmorgon som nog kunde platsa i Guinness rekordbok (eller Gunnars rekordbok som Hallon kallade den när hon var liten)
Dessa två tjejer var nog ute en aning för sent igår, och trodde väl att de kunde sova hela dagen, men tji fick de!
En inte-längre-så-sjuk-men-ändå-tillräckligt-för-att-vara-hemma-och-kurera-sig-mamma var på dem med näbbar och klor och blöta trasor för att få upp dem ur sängen.
Jag t.o.m ringde Smultron, och med mycket sträng och myndig stämma låtsades vara hennes rektor som saknade henne i skolan.
Stort garv!
De kom iväg till slut ändå. Jag hoppas till skolan!
Pust!
Jag tänkte ta mig ett snack med hennes mentor för att höra hur det egentligen ligger till med närvaron, men tydligen är det inte riktigt klart hur mycket de får berätta för en myndig elevs förälder.
Men vadå!
De ska väl vara glada att jag bryr mig om mitt barn!!!

/Blomma