p-tjuv
En äter hemma, den andra inte.
Jag har haft ont i huvudet hela dan. Inte ett dugg likt mig, jag har väldigt sällan ont i huvet. Tog t.o.m en alvedon, men det hjälpte knappt.
Antagligen har jag suttit och spänt mig i bilen igår i snöyran och sen fortsatt spänna mig i sömnen.
Jag behöver troligtvis massage!
Eller träning. Det hjälper oftast att få bort spänningshuvudvärk med lite styrketräning, men hur sugen är man på att träna med huvudvärk?
Ett litet inköp på Ikea har jag precis gjort. Det blev en ny badrumsmatta, den modellen som är som en tjock handduk. Fast jag gillade min gamla bättre.
Oturligt nog blev den väldigt fläckig efter Hallons senaste hårfärgning, mitt fel som glömde plocka bort mattan innan jag satte igång.
Under tiden jag var på Ikea hann en person ställa sig på min parkering.
Så jag sökte fram ägaren och tvekade en sekund, men ringde sen och det var nån bror till nån eller nåt sånt, som verkar jobba på restaurangen här i närheten.
Jag såg när han kom utrusande med förklädet på sig och gestikulerade med nån annan person.
Han kunde visst inte svenska, så då var det inte så lätt att veta skillnaden mellan "besöksparkering" och "förhyrda platser.
Systern som jag ringde kunde bra svenska och ursäktade sig SÅÅ mycket för sin bror. Hon ringde honom och nu är bilen borta.
Måste ut och parka om innan jag får böter!
/Blomma
Heej! Jag skrattade mig igenom dina texter. TACK! Det är så skönt att se att det inte bara är vi (jag och maken) som har problem med våra tonårsbarn. Vår kära dotter som är en kär dotter när det kommer till pengar och kläder och när hon är på bra humör (vilken inte är ofta). Hennes rum är sanitär olägenhet. Det spelar ingen roll hur mkt jag tjatar. Det. blir. inte. bättre. Vad sjutton ska man göra? Sonen är två år yngre och bor framför datorn. Han däremot är pedantisk. Allt ligger på sin plats. Jag har verkligen fått en av varje. Inte bara könet utan också när det gäller pengar så är han en spara och hon en slösa. Dotter och jag var osams efter ett jättebråk igår kväll. Hon slängde sig ut genom dörren med ett brak, precis innan middagen. Senare på kvällen hittade jag kinamat i en kartong vid hennes säng. Med andra ord hade hon varit hemma och vänt utan att vi hört det (vi bor i villa med två våningar, hon bor i ett rum på nedervåningen). Jag vet ju att hon uppför sig bland komipsar och andra vuxna som hon träffar. Hon är med i scouterna där hon har varit gruppledare och nu som senior ska ta hon ta hand om miniorer. Jag har hört hur trevlig hon är och jag undrar då om det är samma dotter vi pratar om? Jag vet ju att hon måste släppa sin skit någonstans, men hur mycket ska man ta hemma? Jag får inte öppna munnen förrän hon fräser ifrån. Jag får inte ens ha en uppfattning eller åsikt eller komma med kommentarer. Ibland sitter jag som en fisk på torra land eller så skriker jag ut sin ilska till slut. Och hur bra är det kan man undra?! Jag vaknade klockan fyra imorse och kunde inte somna om. Jag tycker inte om att bråka. Både jag och maken får dåligt av det. Så kl halv sju gick jag ner och väckte henne. Jag bad om ursäkt för mitt beteende. I det läget ber även hon om ursäkt. Fråga är om det är rätt eller fel? Vi har ju egentligen inte löst konflikten. Hon ser inte att hennes rum ser illa ut. Hon slänger sig ner framför teven och ligger där som en pascha.´Tills någon kompis ringer och hon drar. Utan att ha plockat bort det hon tagit fram vid teven. Hon ser inte att hon tänder på alla arton och ser inte heller att hon gör fel när hon slänger saker i ansiktet på sin far för att han lägger sig i, hennes och mitt bråk. Jag känner mig skyldig då det är jag som startade bråket. Men som sagt hur mycket skit, ska man ta av sin sjuttonåring? Trots att det är jobbigt så ser jag en förändring. Hon har ju blivit klokare med åren. Hennes bror är på ett annat sätt men håller även han på att frigöra sig. De gånger han får utbrott har hon sagt att hon var lika jobbig som han är nu, när hon var 15. Dock är hon inte uppmärksam på hur hon är mot mig och sin far. Nu har jag öst ur mig lite grann. Tack för din blogg, den hjälper till. Ha en bra dag.
Mvh Mona
Tack själv.
Det hjälper att höra att man inte är ensam.
Tonåringar ÄR ju inte lätta att tas med.