Minibebis och brontoteenie!

Jag var och hälsade på min brorson igår.
Han var sååå liten, skulle ju inte ens vara född än, den lilla stackarn.
Som en mikroliten pyttebebis, men jättesöt. Som en liten docka.
Han bara sov och sov och ska väl göra det några veckor till. Och äta förstås.

Det var kul att köpa bebiskläder.
Fast JAG längtar inte efter några fler egna barn.
Behovet var täckt redan efter två, det var precis lagom för mig och nu tänker jag bara framåt; hur skulle jag orka med en tonåring när jag är över 50?
Näe, det gör jag inte. Det kan ju bli en envis rackare, som Smultron, som alltid måste testa alla gränser till det yttersta.
Jag orkar knappt med hennes diktatorsfasoner som det är nu.
Skulle behöva tips och stöd nånstans ifrån.
Det är inte så bra när ens tonåring är starkare än en själv.
Men så är det nog ibland tyvärr...
Och jag är inte alltid så stark.
Jag var det förut, men man har kanske en gräns för hur mycket man orkar.
Det är väl bara att rycka upp sig.
Och vara stark.
Och skärpa sig.
Och vara bestämd.
Och rycka upp sig igen.
Bara jag får sova och samla krafter...
Så lägg dig i tid Smultronblomma, och skrik inte på din syster! För då skriker hon tillbaka! Och jag blir trött och grinig :-(

/Blommalomma



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback