Smita går ju alldeles utmärkt!

Hallons Pappa: Är Hallon hemma?
Jag: Vadå? Hos mig? Näe!
HP: Nähe, har hon inte varit hos dig tidigare idag heller?
Jag: Näe, hon skulle ju äta hos dig.
HP: Va? Varken jag eller frugan har ätit hemma, vi kom hem sent.
Jag: Men hon sa att hon skulle äta hos dig! Sen skulle du skjutsa hit henne för hon hade så mycket att bära.
HP: VA? Hon har inte sagt nåt om att jag skulle skjutsa henne. Hon har väl gjort nåt att äta själv och gått ut igen. Förresten har hon inte städat sitt rum. (då verkar hon ju frisk ändå, tänker jag småleende)
Jag: Men ring henne då och ta reda på henne, så får hon väl komma hit imorgon istället. Vi får höras var hon hamnar till slut.

Slutsats: Varannaveckas barn kan lätt smita undan och hitta på grejer utan att nån männska vet var de håller hus. Så skönt för dem då!
(Fast synd om Hallon som har föräldrar som ändå pratar med varandra, även om det råkar bli lite sent...)

Jag undrar faktiskt på allvar hur många barn som blivit glömda på dagis pga att föräldrar (alla sorter) missuppfattat vem som skulle hämtat. Det har iallafall INTE hänt mina barn!!

Nu får vi väl hålla tummarna för att Hallon är välbehållen hemma hos en kompis, som så många gånger förr när hon glömt säga var hon egentligen skulle gå. Och att hon skulle gå...

/Blomma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback