Ett svar

Det gick till slut att nå henne.
Vet fortfarande inte var hon är.
Men är glad ATT hon är.
Vid liv.
Min kära dumma lilla minsta dotter.
Gör oss inte så oroliga.
Tänk dig för lite mer.
Försök att tygla dina impulser.
Fast... jag gillar dina impulser. Fortsätt med dem, men tygla dem!
Kära lilla unge, jag älskar dig så mycket!
Var lite rädd om dig!
Inget ont får hända.
Du tror hela världen om gott.
Det är tyvärr livsfarligt!
Hemskt att det ska behöva vara så.
Men tro inte på nån. Mer än dig själv.
Och så på mamma förstås!

/Blomma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback