blommalomma

Har känt ett litet dåligt samvete efter att Smultron tyckte jag var så dålig mamma. Jag vet ju att jag inte sagt såna illasinnade saker till henne, men tydligen uppfattar hon det så. Jag får nog tänka mer på vad jag säger, eftersom hon tar åt sig av både det jag säger och det hon tror sig veta att jag menar, fast jag inte säger det. suck!

Tänkte att vi borde göra nåt kul alla tre, så jag hörde av mig till båda tjejerna på dan och föreslog att vi skulle ut och käka ikväll.  Båda gillade idén. Fick iofs svar på sms, men de "lät" iallafall glada. (Varför skulle de inte, när vi för en gångs skull ska käka ute!)

Gick från jobbet, glad men lite stressad.
Kom hem till skriiik.
Varför, snälla, snälla tjejer måste ni bråka hela tiden?! KAN tonårstjejer samsas mer än fem minuter?
- Du har tagit mina örhängen!
- Men du har tagit min tröja och haft bort den!!
bla bla bla, den ena värre än den andra.
Jag ville bara vända i dörren och gå och jobba igen.

Frågade om de verkligen ville gå ut och käka? Lättstött Smultron -Vadå? Vill inte DU det längre? Du SAAA ju det! Ja, ja, vi går ut och käkar då. Försök bli lite gladare bara.

Smultron skriker och gormar så jag och Hallon blir på dåligt humör. DÅ! går Smultrons dåliga humör över, men vi är fortfarande inte glada.
Iallafall rann det av oss på väg till restaurangen.
Sen hade vi så trevligt så! Tjejerna var bästisar ett tag. Då glömmer man det tråkiga och bråkiga. De tycker ju så mycket om varandra.

Efter middagen gick Hallon till en kompis ett tag.
Kom hem och fick stora kramar av mig bl.a för att hon kom hem innan deadline.
Sa att hon är glad att hon har en sån mamma som mig *ler ler ler*

Då lever livet igen!

(Tänk när de var små och alltid sa att man var den bästa mamman i hela världen, måste komma ihåg det lite oftare)

/Blomma