Djävlars!

Jag tror jag har avstyrt en tatuering på min Hallonunge!!!!
Men hel säker kan jag inte vara än...

Jag kom hem och hon stod i dörren och skulle iväg till M.
Jaha, vilken då M? undrade jag.
Sen fick jag en liten förnimmelse av att ha hört just det smeknamnet på någon tidigare och frågade: Är det han som är tatuerare??
Nej, han är inte tatuerare, han är snäll.
Hallon, min lilla blåögding, tycker de flesta är snälla. De får gärna ha nitar och tatueringar och se allmännt läskiga ut, men Hallon, HON kan se det snälla i de farliga grabbarna.

Men Smultron sa, efter att hon hade gått, att nu ska hon nog tatuera sig!!
VA?? Varför säger du så? Hon skulle ju dit och träffa A och B och C hos M.
Men oroskänslan gnagde ändå.
Ja, men kolla här, hans msn säger Smutron då. Och visst var han tatuerare! Gör t.o.m reklam om det på msn!!
Hon är ju bara 15, och tatuera sig hos en självlärd snubbe som tatuerar hemma hos sig kan inte räknas som säkert. Och vad väljer man för motiv när man är 15? Knappast nåt som håller resten av livet. Jag gillar inte tatueringar alls, men när hon är vuxen får hon ju välja själv.
Nu väljer JAG!!! Basta!!!

Ringde Hallons ena kompis som, enligt rykten, skulle tatuera sig. Pratade med mamman och fick kompisens mobil. Hallons mobil gick inte att nå. Konstigt konstigt att täckningen alltid tryter när man har nåt fuffens på gång...

Kompisen svarade efter några försök, och nu är Hallon förhoppningsvis på väg hem för hon fick inte stanna där själv och kompisen skulle hem. (Läbbig typ att vara ensam hos för ett litet Hallon!! tycker jag)

Undrar om jag måste syna hela kroppen på henne nu? Fast är det gjort så kan jag ändå inte göra det ogjort och jag lär märka det snart ändå.

Än är hon inte hemma....

/Blomma





Kommentarer
Postat av: Tonårsmorsa

Varför känner jag igen mig så väl? Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback