Det var en gång en målare, som hörde till de snålare...
Plockade fram mina nyinköpta grejer och skulle precis sätta igång, när jag upptäckte att jag ändå saknade en sak.
Jag behövde maskeringstejp till en speciell typ av målning jag hade lärt mig på akvarellkursen.
Egentligen skulle jag vilja ha ett helt rum till målargrejerna, eller i alla fall en del av ett rum.
Nån hylla, ett bord som kan stå framme hela tiden.
Då blir det mycket lättare att spontant bara sätta sig och måla en stund, fixa lite käk, måla vidare, städa lite, måla, hjälpa med läxor och måla lite igen. Så smidigt.
Men det får bli när Smultron flyttar hemifrån. Då får hennes rum bli målarrum.
Men jag hoppas det dröjer ett tag. Hon kan åtminstone gå ut gymnasiet först.
Sen får vi se hur mogen hon känner sig att flytta, och om hon får nån lägenhet.
Tills dess ska jag försöka hitta en liten, liten plats till mina grejer.
Ett alternativ är att skicka ut den gamla klumpedunsdatorn och sätta ett bord och hylla i det mörka hörnet där den står nu. Det går att ljusa upp med några spotar.
I så fall måste jag köpa en till laptop.
Och det blir en aning dyrt…
Känner ni igen sången i rubriken förresten?
Jag växte upp med Thore Skogmans käcka visor, och lärde mig t.o.m gångertabellen av en visa där han sjöng hela tabellen från 0 x 0 till 10 x 10.
Så här ungefär går rubriksången, fast ordningen på verserna är jag osäker på.
Det var en gång en målare, som hörde till de snålare,
han målade på berg, men han måla utan färg.
Det var en gång en bagare, som hörde till de svagare,
han var så fasligt(?) feg, så han baka utan deg.
Bullerullan, bullerullerullan, Feg han baka utan deg.
Det var en gång en fiskare, som hörde till de friskare,
men det gick jämt på tok, för han fiska utan krok.
Det var en gång en murare, som hörde till de surare,
han var så svag och klen, så han mura utan sten.
Kladderallan, kladderadderallan, Klen han mura utan sten.
Det var en gång en skräddare, som hörde till de räddare,
han bara sydde på, men han sydde utan trå’.
Det var en gång en snickare, som hörde till de kvickare,
han snickrade sig rik, för han snickra utan spik.
Snickedickan, snickedickedickan, Rik han snickra utan spik.
Rätta mig gärna om nån kan texten bättre.
/Blomma
Äntligen. Jag har haft en pytteliten bit av den där sången på huvudet i flera år utan att hittat någon referens till den på nätet. Tror jag hörde den när jag var pytteliten.
Gjorde en googling precis på "det var en gång en snickare" och hittade hit. Så det är alltså Thore Skogman den filuren.
Kul att nån mer kommer ihåg den låten. Jag tror jag inte kan glömma sånt onödigt, men väsentliga saker, de är lättare att glömma. Jag kan ju inte ha hört låten sen jag var 9 år högst!
Men kommer jag ihåg viktiga saker man borde komma ihåg från skolan t.ex? Inte då.
Hej, jag instämmer med tidigare kommentatörer! You just made my day! ÄNTLIGEN! Har själv haft koll på målaren, bagaren och snickaren till sonens stora förtjusning, som gladeligen hittar på egna verser på samma tema ("Det var en gång en liten båt, båtelåtanlej....")
Jag googlade på "mura utan sten" å hamnade hit, verserna är i annan ordning, men texten är helt rätt. :) :)
Anna-Maja: Kul att kunna glädja någon.
Filuren: Ja, jag misstänkte att de var i lite fel ordning. Fick inte till det riktigt där.